Glimtar ur herrgårdens och Åsbobygdens äldre historia.

I Förordet till boken berättar författaren, Torsten Hannrup, Klippan.

”Jag är en före detta lärare, adjunkt i svenska och engelska under 39 år. Då jag blev pensionär 1997 började jag efter genomgången kurs först ägna mig åt släktforskning under några år. Sedan övergick jag till att läsa och transkribera (ordagrant skriva av) gamla domböcker, som för Norra Åsbo Härad finns bevarade från 1680. Hela tiden hade jag i sikte att så småningom bli i stånd att läsa riktigt gamla dokument och kunna ta reda på saker ur min hemtrakts äldre historia.

Jag är född och tillbringade mina första fem år i Gråmanstorps skola (ny bygdegård) där min far Algot Hannrup var lärare till 1938 då skolan drogs in och vi flyttade till Klippan. Gråmanstorp och Klippan ligger bara ett par kilometer från herrgården Bjersgård, vars omgivningar jag från mitten av 1940-talet grundligt bekantade mig med under många strövtåg. Vintrarnas skridskoåkning och bandyspel på Sjättesjön vid herrgården är fortfarande ett ljust minne. Min far började på äldre dagar att ägna sig åt hembygdsforskning och gav 1970 ut den uppskattade Klippanboken. Gråmanstorps socken blir köping. En stor del av bokens innehåll rör herrgården Bjersgård och dess historia.

Ruinrest av hammarmöllan. I bakgrunden Bjersgårds kvarn Foto Torsten Hannrup

Då jag varit pensionär några år mognade tanken att försöka utnyttja mina genom släktforskning och läsande av gamla domböcker förvärvade kunskaper. Jag visste att det gamla arkivet på Bjersgård hade flyttats till Krapperups slott. I början av 2006 tog jag mod till mig och ringde upp dåvarande kulturintendenten Margareta Ramsay, och frågade om jag fick komma och bese arkivet. Jodå-jag fick gärna komma!  Jag mottogs mycket vänligt på Krapperup av Margareta Ramsay, som på alla sätt försökte underlätta mitt arbete. Arkivföreståndaren, dr Lillemor Nyström, visade mig tillrätta i arkivet. Ett varmt tack till er båda!”

Mur från Hammarmöllan. I bakgrunden Bjersgårds gods. Foto: Torsten Hannrup

Arbetet med att läsa dokumenten visade sig vara mycket tidsödande och Lillemor gav Torsten rådet att skaffa digitalkamera och fotografera av dokumenten och jobba framför dator hemma istället. Torsten fick mycket stöttning av nuvarande kulturintendenten Eva Lillienberg i det fortsatta mångåriga arbetet. Det blev också många besök på Landsarkivet i Lund samt Rigsarkivet i Köpenhamn.  Den danska ortnamnsforskaren Susanne Vogt blev också en inspiration och hjälp för Torsten.  Bland annat har hon skrivit om Bjersgårds föregångare Oxlefs (Oxlöfs) äldsta skriftliga belägg.

Fruebacken v om Bjersggård där borgen Oxlef troligen låg Foto: Bengt Hertzman

Torsten fortsätter: ” Jag vill tacka ett par traditionsbärare som delat med sig av sina kunskaper om Bjersgård och gett mig insikter om hur man förr betraktat herrskapet på gården. Egon Johansson, uppvuxen i Smålarp, som son till en arrendator under herrgården och själv rättare (förman) på Bjersgård under många år från 1950, har frikostigt delat med sig av sina stora kunskaper om allt som rör gården och trakten.  Vidare ett postumt tack till Johan Larsson (1912-2010), under många år bosatt i det f d banvaktshuset i Gråmanstorp. Johan, med sitt speciella förhållande till och intresse för den Gyllenstiernska ätten, var född i Össjö men bodde under en stor del av sin barndom och ungdom hos sin mormor i Dammhuset i Bjersgård. Mormodern berättade för Johan mycket om gamla traditioner och förhållanden på gården, vilket denne förde vidare”

Blomgrens Arkiv

Det är många människor och deras öden som lyfts fram i Torstens bok, vanliga människor vars liv till stor del bestod av hårt arbete. Johan Larssons mormor var till exempel mjölkerska på Bjersgård. I början, då hon hade små barn, bodde hon i en liten backstuga, Sjöängshyttan som låg en bit från Fläskahallsrännan mellan Bihagasjön och Vasasjön. Tre gånger om dagen (även söndagar) gick hon cirka 2,8 kilometer till ladugården för att mjölka korna vilket blev omkring 17 km per dag. Till detta kom allt annat hon skulle sköta i hemmet.  För många nutidsmänniskor säkert helt obegripligt!

En av ägarna till Bjersgård hette Laxmand Gyldenstierne (ca 1582-1655) och lär har varit hård, ja grym man. Detta visar en episod från ett rättegångsintyg i Bjersgårdsarkivet angående en bonde i Ausås 1648. Den 10 april 1643 blev Laurss Oelssen i Ausås, frälsebonde under Bjersgård, fängslad av Laxmans karlar i Engelholm och förd till godset anklagad för att misskött sin arrendegård. Av vittnesmålen i följande rättegång att döma var Laurss oskyldig. På Bjersgård fick han sitta fängslad utomhus i kylan under svåra umbäranden, innan han fördes till rättegång i Helsingborg. Han skrev senare till Kristian IV med begäran om nåd men svaret är okänt. Laurss berättar i sin skrivelse ”På Bjersgård blev jag utan process och dom satt i fängsel och järn och blev fördärvad både i händer och fötter av frost, eftersom jag satt för väder och vind uti stock och järn” Pouel Oelssen i Herninge vittnade ”Laurss hade suttit fängslad på Bjersgård, då han blev förd till tinget då var han så illa medfaren både i händer och fötter av frost så han icke kunde gå. Anders Hanssen i Herninge berättade ”Laurss fötter var svarta som tjära den tid han kom ur fängelset”.

Laxmand Gyldenstierne, ca 1582-1655. Porträtt 1616. Gyllenstiernska KrapperupstiftelsenLaxmand var en handlingskraftig man på andra sätt och omkring 1615 lät han dämma upp sjösystemet vid Bjersgård och anlade den nuvarande (nedlagd 1961) möllan, vanligen kallad Bjersgårds kvarn. 1623 fick han tillstånd av Christian IV att anlägga en stångjärnshammare som var i drift till ungefär 1644. Den och tillhörande smedja inrymdes säkert i den stora stenbyggnaden nedströms möllan. Rester av murarna står ännu kvar. Den förstördes möjligtvis under det fasansfulla Horns krig då svenska soldater ödelade stora delar av Skåne.

Många bönder lydde under Bjersgård och de hade ofta det svårt och fattigt.  En av episoderna som berättas i boken handlar om tre fattiga frälsebönder i Åby (nuvarande Klippan) som klagar över hur illa de tycker sig ha behandlats av sin husbonde Laxmand Gyldenstiern 1638.  Skrivelserna från bönderna ger mycket information om hur det var att vara frälsebonde under godset. Thröyls skräddare anklagas för att ha vanskött sin gård och olagligt huggit ner askträd. Han svarar på anklagelserna genom att berätta hur på olika sätt har förbättrat gården sen han tog över efter fadern. Av texten framgår bland annat att han låtit göra fem nya dörrar ”vilket jag för övrigt hoppas icke gör så att den gode herrn (Laxmand) blir arg på mig och försöker komma åt mig”. En annan av bönderna, Niels Adsersenn blir anklagad gällande gärdsgårdar och odling. ”..så vet Gud att jag varken kunde odla eller göra vare sig det ena eller andra, av den orsaken att den gode mannen lät taga mina oxar från mig. För att få oxar tillbaka vid sådden (??) tog jag andra lån (?) mot allt vad annat jag hade,varför jag blev tvungen att säga upp jorden (gården) ty jag hade inte något att köra med vare sig för honom (hoveriarbetet) eller mig själv”.

Blomgrens arkiv

Som Torsten säger, ett av de märkligaste och mest värdefulla i hela Bjersgårdsarkivet. Vem som på männens uppdrag skrivit ner inläggen kan man bara spekulera om.

Bjersgårds sjöar och deras tillkomst behandlas utförligt i boken och är intressant läsning för alla som vandrar kring sjöarna idag. Även här var ju som sagt Laxmand en viktig aktör.

Torsten skriver i slutet av förordet: ”De i boken återgivna texterna är förstås på danska, eftersom det rör sig om perioden 1550 – 1650 och människorna i Skåne var danskar ända fram till freden i Roskilde 1658, då man plötsligt blev svenskar. Det är nog inte så många som idag tänker på att skåningarna varit danskar ungefär dubbelt så länge som de varit svenskar!  Bli inte förvånad om en skrivare stavar ett ord på olika sätt. Ja, ibland kan ett ord till och med stavas på olika sätt i samma mening. Vid modernisering av texter till svenska har jag i regel behållit stavningen av personnamn. Stavningen av ortsnamn har jag däremot förändrat till den nutida, det är ju inte så lätt att veta att Giölsröd blivit vår tids Gyllsjö. I ett fall är jag tjurig. Jag vet mycket väl att Bjärsgård är den officiella stavningen nu för tiden. Men i 99 % av fallen i de berörda texterna stavas herrgårdens namn Bjersgård (med e), så jag har behållit den gamla stavningen.  Jag har velat ge läsaren ett antal ”titthål” ner i bygdens historia!”


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2017-05-19 av Bengt Hertzman