Brandeborg – Lilla Kloster

Järnvägshistoria och stor biologisk mångfald

Klippans veteranjärvägs tåg passerar Rynke på 1980-talet Foto: Holger Gabrielsson

Historia
Flora
Fågelliv
Djurliv
Bra att veta
Hitta hit

1892 invigdes järnvägen Klippan-Röstånga som sex år senare förlängdes till Eslöv. Militären vid Ljungbyhed var en stark drivkraft bakom bygget då man hade stort behov av snabba transporter. Flera officerare var därför med om planeringen och genomförandet av byggandet. Det gick även persontrafik på banan men 1961 upphörde den verksamheten medan transporterna till flyget fortsatte några år till. På 1980-talet startades trafik av Museiföreningen Klippan-Ljungbyheds järnväg (numera Veteranjärnvägen Klippan-Ljungbyhed) men idag rullar det enbart dressiner på spåren. Längs den sista sträckan in mot Ljungbyhed efter korsandet av Väg 13 finns numera en omväxlande natur som skapar förutsättningar för en mycket stor biologisk mångfald.

Det finns blandlövskog med gläntor, ängar, dammar och den öppna vindskyddade marken längs järnvägsspåren och så självklart Rönne å som tillsammans skapar en mosaik som tillhör de artrikaste områdena i Klippans kommun. Största delen av marken ingår numera i Herrevadsklosters naturreservat men den tidigare markägaren har en mycket stor del i den ovanligt stora mångfald som finns här. I mitten av förra seklet var fastigheten ett typiskt familjejordbruk. Bland de arter man har chans att se här finns mindre hackspett, forsärla, stjärtmes, drillsnäppa, smörbollar, blodnäva, sandflodtrollslända, sandgräsfjäril och lövgetingbock.

 

Upp

Historia

Tankarna på att bygga järnväg i denna del av Skåne hade fötts redan på 1860-talet då ett förslag presenterades som gick ut på att ge Helsingborg förbindelse till stambanan norrut från Malmö. Man tänkte sig en järnväg från Helsingborg till Finja men Söderåsen låg i vägen så det blev en extra sväng om Björnekulla. Därefter skulle banan passera nära Klippans pappersbruk. Nu blev det istället anslutning till stambanan söderut via Eslöv 1865.

Mycket tack vare konsul Olsson i Helsingborg och representanter för gruvnäringen samt brukspatronen i Klippan så fick man fram pengar till en järnväg från Helsingborg mot Hässleholm som stod klar 1874. Det skånska järnvägsnätet byggdes till största delen upp med medel från städer och landsbygdskommuner samt enskilda jordägare och industriidkare.

Planer på att dra fram järnväg till Herrevadskloster fanns redan 1869 med militären som pådrivare. Bygget stoppades dock av ekonomiska skäl och andra orsaker. Men när järnvägen förbi Klippan invigdes diskuterades sträckning från Klippan mot Röstånga och andra hållet mot Ängelholm. Det var mycket militära transporter till Herrevadskloster och en järnväg skulle underlätta men olika särintressen satte stopp för bygget. Ett tag såg det ut som järnvägen från Röstånga skulle anslutas till banan Helsingborg-Hässleholm vid Hyllstofta. Detta hade inneburit att Ljungby skulle bli utan järnväg. Ett nytt initiativ togs för att bilda Klippan-Röstånga järnvägsaktiebolag med kapten Henrik Wilkens, bosatt i Allarp, som initiativtagare

 

De militära intressena hade stor betydelse men kolliderade samtidigt med bygget, det blev svårare att nå övningsfält och bangården skulle blockera vägarna som regementena använde när de skulle vattna. Men truppsammandragningar och andra transporter till Ljungbyhed där det fanns fyra regementen skulle underlättas. Arbetet inleddes 1891 och den 18 oktober 1892 var en stor dag i Ljungbyheds historia, järnvägen invigdes och orten fick sitt nuvarande namn.

Järnvägsspår från Krupp på bron vid L Kloster Foto: Bengt Hertzman

Ljungby och Nybro fanns redan i tidtabellen som stationer i Småland så den nya stationen fick heta Ljungbyhed. Järnvägen hade slutpunkt i Röstånga som vuxit till ett stort samhälle Här hade under flera hundra år gått en viktig väg mellan sydvästra Skåne och Småland. Gästgiverierna i Röstånga och Spången är en påminnelse om detta. Järnvägen förlängdes senare till Eslöv 1898. 1961 gick det sista persontåget på bandelen Klippan-Eslöv och en epok var slut. Men transporter av framför allt flygbensin fortsatte in på 1970-talet längs banan. Numera får man endast se upp för dressiner på spåret.

På väg från Ljungbyhed förbi Rynke Foto: Holger Gabrielsson

 

Fler gamla foton från järnvägen 

Upp

Flora

Blodnävan är sällsynt i Klippanbygden Foto: Bengt Hertzman

Naturen vid Brandeborg är mycket mångskiftande och det avspeglar sig också i växtlivet. Det finns en lång rad biotoper som torräng, fuktäng, gammal ruderatmark, blandlövskog med gläntor. Vidare finns närheten till ån och inte minst den gamla järnvägen med sluttningarna intill den. Det finns också några dammar intill. Landskapet är delvis skulpterat av den gamla grustäkt som användes i samband med bygget av järnvägen och senare dess underhåll. Vid järnvägen blommar om våren rikligt med luktviol och tussilago och lite senare skogs- och ängsviol, rockentrav, gökärt samt fältarv.

 

Iögonfallande är den stora mängden liljekonvalj längs åsen på järnvägens östra sida. Doften är fullständigt bedövande i slutet av maj då liljorna får sällskap av tjärblomster och den i trakten mycket ovanliga blodnävan. Det finns också en del arter som hör till de gamla hedarna som varit typiska för bygden. Till dem hör backvicker, sandkrassing, monke, backtimjan och ljung.

I juni ersätts liljekonvaljblommorna av ett blått hav med stor blåklocka, nästan säkert det största beståndet i Ljungbyhedstrakten. I sluttningarna vid skjutbanan växer bland annat stora mängder smultron och mera sällsynt klotpyrola. Bland de småväxta örterna kan nämnas brokförgätmigej, vårförgätmigej, vårstarr och backstarr. Sällsynt finns det orkidén Jungfru Marie Nycklar och midsommarblomster. I dammarna växer bland annat vippstarr. Det går en stig österut i skogen som delvis följer ån. I början av stigen finns en mindre äng där det bland annat växer några exemplar av smörbollar och i skogen finns de båda ganska ovanliga växterna dvärghäxört och lundstarr.

Det finns flera dammar vid Brandeborg Foto: Bengt Hertzman

Upp

Fågelliv

 

Den fågelintresserade har mycket att glädjas åt vid Brandeborg. Helst ska man komma hit en försommarmorgon då man möts av en månghövdad kör av småfåglar. Lövsångare, grönsångare, gransångare, svarthätta, härmsångare, svartvit flugsnappare, rödstjärt, steglits, trädkrypare, entita och nötväcka hör till dem som man möter. Det finns också lite ovanligare arter som stjärtmes, forsärla och stenknäck.

Den mindre hackspetten förekommer regelbundet och har häckat i området liksom sin större släkting. Vid ån och dammarna kan man få se knipa, drillsnäppa och med lite tur kungsfiskaren. Andra arter som man har god chans att se beroende på årstid är spillkråka, ormvråk, glada, sparvhök, björktrast, gråsiska och grönsiska.

 

Vi rekommenderar att vandra stigen österut längs ån som börjar i gläntan ungefär 200 meter förbi bron. Från denna stig kan man också få höra gräshoppsångare, näktergal, kärrsångare och buskskvätta från den närbelägna Venlösa äng. Vintertid sitter ofta strömstaren i närheten av bron över ån.

Läs om Brandeborg förr

Upp

Djurliv i övrigt

Vid ån förekommer mink men även spår och spillning av utter har påträffats. Rådjur och ekorre förekommer regelbundet. Men det är som insektslokal Brandeborg utmärker sig. Det finns många vindskyddade gläntor och en rik flora vilket gör att fjärilsfaunan är rik.

 

Även andra arter som dras till de talrika nektarväxterna såsom humlebagge, strimlus och lövgetingbock som förekommer. I dammarna och ån förökar sig många arter trollsländor och det gynnsamma lokalklimatet passar även dem bra. Brandeborg är en lokal att besöka om man vill se fjärilar och trollsländor tidigt på säsongen.

Ett 20-tal dagfjärilsarter är bofasta och bland dem finns den sällsynta silversmygaren, smultronvisslare,  grönsnabbvinge, sandgräsfjäril, skogsnätfjäril, ängspärlemorfjäril,  storfläckig pärlemorfjäril, prydlig pärlemorfjäril och vitfläckig guldvinge.

Silversmygaren är numera sällsynti Skåne Foto: Bengt Hertzman

Här finns också sotmätare, rödfransad björnspinnare, bredbrämad bastardsvärmare och grön metallvingesvärmare.

 

Tidigt på försommaren flyger fyrfläckad trollslända, tidig mosaikslända och bred trollslända och sandflodtrollslända i gläntorna liksom flera arter flicksländor. Senare kan man se bland annat blågrön mosaikslända och brun mosaikslända. Gräshoppor trivs också i de varma vindskyddade miljöerna och här finns bland annat den mindre klubbgräshoppan.

Upp

Bra att veta

Det går som sagt inga tåg på rälsen men sommartid en hel del dressiner. Intill järnvägen ett stycke in ligger en skjutbana som används ganska flitigt. Var observant på detta även om det är riskfritt att röra sig på spåren eller öster om dessa.

Upp

Hitta hit

För att enklast angöra till området svänger du av från Väg 13 intill brukshundsklubbens anläggning som ligger strax öster om det ställe där järnvägen korsar vägen. Kör in på grusvägen mot ån och följ den till den tar slut vid en parkering som ligger i anslutning till ett vindskydd vid ån. Du får sen gå tillbaka ett hundratal meter längs Väg 13 (var försiktig, trafiken är intensiv!) innan du svänger av till vänster mot bron över Rönne å. Närmsta bussförbindelse: Linje 518, hållplats Herrevadskloster.

Gör din egen vägbeskrivning till Brandeborg
Var vill du börja din resa:

 

Hitta bussförbindelse
 -

GPS-koordinater: 56.09168, 13.21659

Upp

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2017-09-07 av Inger Persson och Bengt Hertzman