Mytomspunna djur som är våra grannar

Brunlångöra (långörad fladdermus) Foto: Lennart Persson, 2018

På grund av förändringar i jord- och skogsbruk förändras kulturlandskapet vilket i sin tur påverkar både våra djur och växter. Att bevara den biologiska mångfalden är viktigt och våra fladdermöss utgör en intressant och viktig del av den.

Fladdermössen är den näst artrikaste gruppen däggdjur på jorden. Det finns mer än 1000 arter och alla kan flyga. De tillhör en av jordens äldsta djurgrupper.

I Sverige finns de över hela landet. 19 olika arter har setts och en del av dem är sällsynta. Åtta av arterna är rödlistade – starkt hotade. I Sverige är alla fladdermöss fridlysta sedan 1986. Detta innebär att de inte får fångas, dödas eller flyttas. Samtliga fladdermöss i Sverige lever på insekter och är nattaktiva. Att de bara flyger vid skymningen och natten har gett fladdermusen dåligt rykte och förknippats med onda krafter och obehag. Vid jakt efter insekter kan de flyga nära och många känner obehag av detta. Reviren fladdermössen jagar i är upp till flera kilometer stora. Fladdermöss orienterar med hjälp av pulsekoteknik. Ljudets frekvenser är höga och uppfattas inte av det mänskliga örat. Med hjälp av en särskild detektor kan ljuden omvandlas till hörbara ljud för oss. Det finns ett undantag, Gråskimlig fladdermus parningspip på hösten är hörbara för det mänskliga örat.

De undviker kollisioner med varandra tack vare känselreceptorer som hjälper dem att navigera.

Under 2013 fick flera av de svenska arterna helt eller delvis nya svenska namn men de vetenskapliga namnen har inte ändrats.

Brunlångöra (långörad fladdermus) Foto: Lennart Persson, 2018

Fladdermössen kan bland annat bo i gamla träd, holkar, trägavlar, taknockar och vindsvåningar.

Fladdermössen parar sig på hösten men honan behåller spermierna i livmodern och befruktningen sker inte förrän vid ägglossningen på våren. Det är honorna som bildar yngelkolonier och ungarna föds runt midsommar. Ofta föds en unge men visa arter kan få tvillingfödslar, ungarna är blinda och nakna vid födseln. Detta är en orsak till yngelkolonier för ungarna är värmeberoende och honorna hjälps åt att hålla dem värma. Ungarna stannar kvar tillsammans med mödrarna tills i augusti och då de vuxna djuren parar sig. Vid yngelkolonierna har fladdermössen sociala läten som är fullt hörbara för oss människor. Hanarna bildar revir under sommaren och dit lockas honorna sen på hösten. Medellivslängden är 3 år och del vanligaste dödsorsaken är svält. Finns exemplar som har uppnått hög ålder.

En del arter flyttar söderöver på vintern men de flesta stannar kvar. De väljer skyddade håligheter som gamla jordkällare och bergrum med konstant temperatur och luftfuktighet.
De går i dvala och syreupptagningen minskas till en hundradel av det normala. Antalet hjärtslag går ner till 25 slag per minut mot normala 400 slag när den är aktiv. Under sensommar och höst bygger de upp ett fettförråd som ska räcka hela vintern.

Man bör aldrig ta i en fladdermus utan handskar.

Arter som är allmänna i Skåne

Vattenfladdermus, större brunfladdermus, dvärgpipistrell, gråskimlig fladdermus, nordfladdermus och brunlångöra.

Vattenfladdermus (Myotis daubentonii): Den finns vid alla slags vattenmiljöer och grunda havsvikar. Lätt att observera när den jagar tätt över vattenytorna och kan även ta byten direkt från vattenytan. Jagar oftast nattsländor och myggor. Vattenfladdermusen bor i olika håligheter i träd, gamla brovalv eller byggnader.

Större brunfladdermus – stor fladdermus (Nyctalus noctula) är vanlig och den är vår största fladdermusart. Den jagar oftast över trädtopparna i miljöer som sjöar och betesmarker. Den trivs i det mosaikartade landskapet och jagar allt från stora skalbaggar (som ollonborrar) till fjädermyggor.

Dvärgpipistrell – dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus) är en av de vanligaste i Skåne. Den är vanlig i parker, trädgårdar, gårdsmiljöer och halvöppna skogar. Dvärgpipistrellen kan ses jaga högt inne i trädkronorna. Myggor, nattsländor och små fjärilar är bytesdjuren. Den övervintrar ofta i hus.

Gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus). Den förekommer lokalt. Gråskimlig fladdermus jagar mest på hög höjd i öppna kulturlandskap men kan också påträffas i skogsbygd med gläntor och bryn.. Den jagar från strax efter solnedgången fram till gryningen. Födan består av myggor, mindre flugor och bladlöss. Hannarna etablerar revir på hösten i tätorter, ofta i höghus nära parker. Övervintringen sker till stor del i tätorter.

Nordfladdermus – nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii) är vår vanligaste fladdermus. Den trivs nästan överallt, från skog till villaträdgårdar. Nordfladdermus jagar strax över marken, 5 – 10 meter, i ett begränsat område. Den jagar gärna fjädermyggor, nattfjärilar och skalbaggar.

Brunlångöra – långörad fladdermus (Plecotus auritus)är en av Skånes vanligaste arter och förekommer i flera olika miljöer som tät lövskog, kyrkogårdar, trädgårdar och gårdsmiljöer. Den har långsam flykt som kan övergå i helikopterflykt när den jagar fjärilar. Fjärilar är deras huvudföda. Men den kan också jaga nära marken och inuti byggnader där den bland annat tar spindlar. Om man kommer Brunlångöra nära så är den lätt att känna igen på sina cirka tre centimeters långa öron.

Uppgifter hämtade från Länstyrelsens Fladdermöss i Skåne 2011.

Årets varma sommar har varit tuff för djuren. Bilderna nedan bekräftar detta. Den ena hamnade i badpoolen när den försökte dricka lite vatten och den vid röda skålen trillade ner från ett träd. Båda två klarade sig från sina äventyr.

De är inte säkert artbestämda med men i området finns Dvärgpipistrell (dvärgfladdermus).

Foto: Magnus Cinthio, 2018

 

Text: Inger Persson

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2018-08-12 av Inger Persson