Landskapet bortom Söderåsens nationalpark

– från Röstånga till Kongaö


Vägen mot Kongaö 2014 Foto: Lars Nilsson

Gillastig
Blinkarp och Gillastigs fälad
Kongaö
Konga lund
Kvärk
Hitta hit
Bra att veta

I trakten av Röstånga och Ask planar Söderåsens höjder ut och övergår i slättlandskap. Om du följer de små slingrande vägarna från Röstånga mot Konga, Vega, Gillastig och Kongaö får du uppleva ett landskap som har kvar ålderdomliga drag med fälader och ljunghedar. Många av betesmarkerna har en månghundraårig historia.

Det är ett landskap som redan i slutet av 1700-talet till stora delar skövlats på skog och skövlingen fortsatte på 1800-talet.  ”Åsen är till största delen skoglös, ljungbevuxen och översållad med stora stenar och odlas endast på smärre fläckar omkring gårdarna. Den nordvestligaste delen och uti Skäralid är skogbevuxen”. Detta skrevs av en lantmätare 1873, vid en tid då den skånska skogen var som mest tillbakaträngd.
Ett undantag var Konga lund vilken har en lång historia som lövskog.

Foto: Inger Persson

Stora ljungbeväxta marker bredde ut sig och på det som idag återstår av Gillastigs och Blinkarps fälader hittar man arter som slåttergubbe, backtimjan, äkta nattviol och olika ris som lingon och blåbär. I de fuktiga sänkorna står Jungfru Marie nycklar, tuvsäv, darrgräs och ängsstarr. På ljunghedsresten vid Blinkarp är förekomsten av slåttergubbe och Jungfru Marie nycklar speciellt iögonfallande. Kring gården Kongaö utbreder sig stora fuktiga betesmarker. Det rör sig om marker som delvis även använts till slåtter. Idag betas markerna av flera hundra köttdjur av rasen Hereford som bidrar till en artrik flora med ängsnycklar, granspira, tuvstarr, luddhavre och klockgentiana som här har ett av sina få skånska bestånd.

Genom att välja ekologiskt kött bidrar du till ett bättre klimat och ett öppet skånskt kulturlandskap.

Herefordskor vid Kongaö 2014 Foto: Lars Nilsson

Upp

Gillastig

Vy vid Gillastig Foto: Bengt Hertzman
Dialekt- och ortsnamnsarkivet: I namnet Gillastig ingår kanske ett mansnamn Gille eller Gilde. Namnet har ursprung­ligen betecknat en stig som ledde till honom, eller som han brukade ta, eller … (Gillesty 1503).

Vid slutet av medeltiden tillhörde Gillastig förmodligen, i likhet med stora delar av Konga socken, Allhelgonaklostret i Lund.  I samband med reformationen fick Otto Brahe på Knutstorp byn i förläning. I gillastig bodde 1811 68 personer, 1860 91 personer, 1971 45 personer, 1980 32 personer. Gillastig, var en gång rusthåll tillsammans med Åkarps mölla och skulle alltså hålla ryttare med häst. Detta hjälpte dock knappast byn, om vi ska tro klockare Liljas ”Skånska historier”.
Ryttare Teckning Helene Stalín
”Byamännen ville vara neutrala till snapphanerörelsen, därom skriver snapphanehövdingen Måns Matthiasson på Nackarp i en rapport från Kongaö – att folket i Konga och Asks socknar med glädje mottagit uppropet om allmän fejd utom Gillastigs gårdar, som förklarade sig för neutraliteten.

Folket, som anade vår ankomst, hade flyttat från husen och slagit sig ner i ett stort alkärr ute på fäladen mot Skäralid, och var så gott som kringflutna av vatten.

Vi belägrade träsket och tvungo Gillastigarna att kapitulera samt erhöllo ett rikt byte kläder och livsmedel. Icke mindre än hundra fläskskinkor och trehundra filbunkar togs i beslag, utom en mängd ägg och sötmjölksostar, dem ingen räkna kan.

Upp

Blinkarp och Gillastigs fälad
Blinkarps fälad hösten 2014 Foto: Bengt Hertzman

Dialekt-och ortsnamnsarkivet: Blinnckerup 1574, Blinkarp 1713. F. Leden kan vara gn. Blinka av ett eljest obelagt mansbinamn Blinke, agentiell anbildning till verbet blinka, klippa med ögonen. S. leden är torp nybygge.

Redan i slutet av 1700-talet hade utmarksskogen till Konga och Gillastigs byar glesnat och delvis förvandlats till enefälad och ljunghed. Byarna låg i något som med en kameral term kallades risbygd, mellan skogsbygd och slättbygd. Ekonomin byggde framför allt på djurhållning.

Får i morgongryning 2014 Foto: Inger Persson

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet överexploaterades dessa trakter ytterligare, ängarna förföll. Enstaka bosättningar uppkom ute på allmänningarna, jordbruket moderniserades, ängarna odlades upp eller blev betesmark, hedarna blev skog och kärr dikade ut. Kvar har Gillastigs och Blinkarps fälader blivit, med mark som är en blandning av ljunghed, fukthed, gräshed och fattigkärr med inslag av rikkärr.

Uråldrig gräsmark i september Foto: Bengt Hertzman

Detta skapar förutsättningar för en mycket artrik flora som dessutom är föga påverka av handelsgödsel. Ett dominant gräs är staggen – gubbaskägg, prästaskägg, getskägg, ängsborst har det kallats – namn som visar att detta gräs inte var populärt. Gräset är kalkskyende och förekommer i gamla grässvålar. Bland klockljungen hittar vi tuvsäv, den numera sällsynta granspiran och andra växter som hör till fukthed av västlig typ. Här finns naturbetesmarkernas jungfrulin, blåsuga och backtimjan och vid Blinkarp växer slåttergubbar och Jungfru Marie nycklar.

Jungfru Marie Nycklar Gillastigs fälad 2010 Foto: Bengt Hertzman Slåttergubbe Foto: Bengt Hertzman

Vid midsommartid ligger en tung doft av nattviol och stenmåra över markerna. Den på träd och buskar nästan helt fria Blinkarps fälad är en förhållandevis stor betesmark som de senaste decennierna även visat sig vara en av Nordens rikaste växtplatser för ängssvampar – vaxskivlingar, rödskivlingar och fingersvampar.

Praktvaxskivling, Gillastigs fälad Foto: Bengt Hertzman

Flera i Sverige mycket ovanliga arter har hittats och när tennvaxskivling hittades 1989 var det den första kända europeiska växtplatsen utanför Storbritannien.

Aurorafjäril på ängsviol Foto: Bengt Hertzman Smultronvisslare på smörblomma Foto: Bengt Hertzman

Den rika floran skapar förutsättningar för ett rikt insektsliv som dock inte är speciellt väl undersökt. I dagfjärilsfaunan finns dock vitfläckig guldvinge, smultronvisslare, ängspärlemorfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril och aurorafjäril.

Ett stycke mot nordväst i Konga bygden finns ytterligare några naturbetesmarker som har en lång historia och därmed en stor artrikedom. Nämnas kan fäladsmarker vid Stora Åkarp, Håkantorp och Kolaryd. Här finns sällsynta arter som månlåsbräken, slåttergubbe, granspira, trådvaxskivling och lila vaxskivling.

Blåbär Foto: Bengt Hertzman Grönsnabbvinge på blåbärsblommor Foto: Bengt Hertzman

I området ligger också den idag till stora delar igenvuxna Gillastigs mosse. Här har brutits torv under flera perioder. Mossen omges dels av betesmarker och energiskog men gränsar till Konga lund i väster och skogsmark även i öster. Mossen är svår att nå och platsen är ett populärt tillhåll för traktens vildsvin. Jakt förekommer. Den som tar sig dit kan dock konstatera att det finns en del större öppna partier bevuxna med klockljung, ljung, tuvull, ängsull, lingon, blåbär och tranbär. På våren flyger den lilla fjärilen grönsnabbvinge i stort antal och här finns även tosteblåvinge och prydlig pärlemorfjäril. Skogsfåglar som nötskrika, talltita, svartmes, domherre och trädpiplärka trivs här. Rovfåglar såsom ormvråk, glada och sparvhök finner lugna häckningsplatser.

Varning för gris 2014 Foto: Lars Nilsson

 

På hösten ”blommar” vaxskivlingarna på fäladen

Praktvaxskivling 2014 Foto: Bengt Hertzman
Ogödslade gräsmarker som ängs- och betesmarker har minskat kraftigt de senaste decennierna. Handelsgödsel och övergödning i form av kvävenerfall gynnar ett fåtal örter och svampar men slår ut de flesta av det gamla kulturlandskapets arter. I det här beskrivna området finns som nämnts fortfarande kvar en hel del naturbetesmarker som endast marginellt påverkats av handelsgödsel. Med ängssvampar menar man den grupp av svampar som har sin huvudsakliga förekomst i ogödslade gräsmarker och hit hör vaxskivlingar (Hygrocybe), rödskivlingar (Entoloma), jordtungor (Geoglossum,Microglossum och Trichoglossum), fingersvampar (Clavaria, Clavulinopsis och Ramariopsis) och sammetsmusseroner (Dermoloma).

Scharlakansvaxskivling Foto: Bengt Hertzman Rönnbärshätta på Blinkarps fälad 2014 Foto: Bengt Hertzman

Man kan generellt säga att fler arter inom ovanstående artgrupper man hittar på betesmarken ju större värde har den ur naturvårdssynpunkt och de äldsta betesmarkerna brukar vara artrikast. Att komma till en sådan mark i oktober-november när det lyser rött och gult av vaxskivlingar är en skönhetsupplevelse av rang. En del av arterna kommer tidigt, redan efter regn i juni. Blinkarps fälad är den mark i trakten där det hittats i särklass flest sällsynta arter även om Gillastig, Håkantorp och Kolaryd också är hem för många arter. Gräsmarker med mer än 15 arter av vaxskivlingar är av nationellt intresse och innehåller ofta många andra sällsynta arter. På Blinkarps fälad har mer än 25 arter vaxskivlingar hittats! Så området torde vara intressant även ur europeiskt naturvårdsperspektiv då äldre ogödslade större gräsmarker blir allt ovanligare.

Fäladshöst Foto: Bengt Hertzman

På gräsmarkerna vid Blinkarp har bland annat hittats sällsyntheter som grålila vaxskivling, praktvaxskivling, tennvaxskivling, scharlakansvaxskivling, fager vaxskivling, strålvaxskivling, violett fingersvamp, knubbig hårjordtunga och den vackra lilla rönnbärshättan.

Fäladsflora, den sällsynta granspiran och gråfibbla Foto: Bengt Hertzman Äkta nattviol Foto: Bengt Hertzman

Upp

Kongaö

Konga Ö 2009 Foto: Bengt Hertzman
Dialekt- och ortsnamnsarkivet: Det är oklart vad namnet ursprungligen betyder, men det kan vara en beteckning för den höjd där orten ligger att göra. Konga är äldst belagt i formen Kunghe 1390. Kongaö har enligt vissa belägg kallats kort och gott Ön. Åren 1763-1914 sammanlagt med Vega till säteriet Kongaö. Belägg: Paa Kongeöö Malmö Stadsbok 1522, Kongöö 1553, Kongöe 1602, Konge Ö 1612. Buhrmann, een siö i Konga socken, som kallas Kongaöös kär 1691. Namnet kan ursprungligen varit ett naturnamn. F.leden är gen. av namnet Konga. S.leden är sannolikt ö ”land kringflutet av vatten”. Då namnet uppstod har platsen troligen varit en ö.

Kongaö finns i skrifter från 1522 och synes tillhört Eriksholm (Trolleholm) vartill landgille utgick. Exempelvis från 1553 i form av ” en tunna smör och 10 skäppor havre”, eller från 1680 ”en halv tunna smör, en fjärding för dagsverke, en daler för gästgiveri, en foderoxe, två tunnor havre och ett svin när ollen är”. Skogen intill Konga ö och Vega bar ”600 svins ollon”. Så småningom blir ”ön” säteri med underliggande hemman.  Här fanns mejeri, stathus och skolhus. År 1860 hyste byn hela 104 personer.

Herfordkor 2014 Foto: Inger Persson

Idag bedrivs storproduktion av ekologiskt kött på Kongaö. På de stora betesmarkerna som inte är påverkade av konstgödsel har en intressant flora med idag sällsynta arter. Nämnas kan klockgentiana, ängsnycklar, ängsvädd och jungfrulin.

Klockgentiana 2014 Foto: Bengt Hertzman Ängsnycklar 2011 Foto: Bengt Hertzman

På den närbelägna Kongagården  föder man upp lamm.

Upp

Konga by och lund

Konga by 2014 Foto: Inger Persson Konga By 2014 Foto: Inger Persson

Ora betyder på gammeldanska trädlös eller skogsbevuxen allmänning. Konga skrevs 1390 in Konghe. Namnet är inte med säkerhet härlett men förleden kan mycket väl vara kung, (Konghe = kungens hed). Några kartor från denna tid finns inte, men vi kan anta att större delen av socknen var skogsbeväxt, framför allt med bok. Det är den bild som framträder på kartor från 1600–talet. Bokskogen dominerade, men från år 1670 vet vi att det fanns ganska mycket ek på inägornas (ängarna) samt hassel.

IMG4765LN  IMG4759LN

Från landsvägen Kågeröd – Röstånga följer du en skylt med texten Kongaö och kommer snart fram till en högvuxen bokskog. Se på gammelbokarna vid vägskälet mot Gillastig!

Skogen ligger mitt i en gammal bygd och är intressant eftersom det är en av få högskogar i vår del av landet som har en sammanhängande historia tillbaka i tiden.

Historia

Konga kyrka 2014 Foto: Inger Persson

Gammal bygd – ja större delen av Konga kyrka anses vara byggd på 1100 – talet och Konga kyrkby finns historiskt belagd år 1300. Pilgrimsvägen från söder mot Herrevadskloster har troligen gått genom Konga.

Alla gårdar av betydelse som förekommer på lantmäterikartorna på 1700 – talet finns omnämnda redan på 1500 – talet. I Lunds stifts Landebok år 1569 sammanfattas kyrkbyns odlingar i Ore skouff och Konge Lundtt.

Som nämnts anses kyrkan vara byggd på 1100-talet och kan ha föregåtts av en träkyrka. Valvmålningarna är från 1400-talet. Kyrkan byggdes till i väster 1794 och i samband med detta kom även tornet till. Årtalet 1796 står på vindflöjeln över tornet. I början av 1900-talet gjordes omfattande reparationer och kyrkans inre, bland annat nya bänkar, ny orgel och uppförande av ett nytt valv. 1977 genomgick kyrkan en yttre restaurering.

Ingång till kyrkan 2014 Foto: Judit Brolid Fönster Konga kyrka 2014 Foto: Bengt Hertzman

Konga by har omfattat Konga kyrka, Konga prästgård, Konga prästlöneboställe samt Konga gård som bestått av 16 jordeboksnummer, därav 13 nu samlade i beteckningen Konga 18:2. Därtill fem bostadshus med olika beteckningar. Konga by hörde liksom större delen av socknen till Allhelgona kloster i Lund i slutet av medeltiden. Genom reformationen blev en stor del av klostrens och kyrkans egendomar indragna till kronan, så även Konga by, som av kungen gavs bort till Otto Brahe på Knutstorp 1562-63 på samma sätt som Gillastigs by som tidigare nämnts. I Prästrelation från 1624 anges att det i Konga by finns 13 gårdar. I Konga by bodde 1811 243 personer, 1860 204 personer, 1971 55 personer och 1980 50 personer. Idag torde innevånarantalet vara ännu färre. Vid kommunreformen 1952 bildade Konga, Ask, Röstånga och Billinge socknar Röstånga storkommun. Denna fanns kvar till 1969 då församlingarna Konga, Ask och Röstånga kom att ingå i Svalövs kommun och Billinge i Eslövs kommun.

Konga skola 2014 Foto: Judit Brolid

Att skogarna i denna trakt till stora delar undgått den skövling som drabbat många andra delar av Skåne, beror delvis på att den tillhörde kronan och adeln som vårdade den. Ollonskogen var en av grundpelarna i godsens ekonomi. I skogslandskapet låg odlingarna Klåveröd, Kvärk och Gillastig. Här dominerade ängen på inägorna och åkern utgjordes endast av spridda tegar. Det var boskapsskötsel och skogen som bygden levde på till största delen. Utanför inägorna låg allmänningen, som mer eller mindre gles skog, kärr eller hed. Här hämtade man virke och hade djuren på bete.

Liten blåklocka med nyckelpiga Foto: Bengt Hertzman

Under 1700-talet bredde heden ut sig alltmer, beväxt av ljung och enar, men senare delen på detta sekel dominerades landskapsbilden fortfarande av skog. Denna bestod mest av bok och eken tycks ha varit på kraftig tillbakagång.

Utglesningen fortsatte och de öppna utmarkerna bredde ut sig trots vissa försök till återplantering, till exempel Gillastigs fälad. Alskog fanns kvar i sanka partier men högskog av bok fanns endast kvar på ett område vid Konga klint. ”Bokskog förhuggen och tunn, marken med högt eneris bevuxen”, låter en samtida skildring.
På inägorna har lövängsbruk varit utbrett i socknen och en karta från 1747 över Konga bys inägor visar en bild dominerad av lövängar öster om byn. Konga lund övergick (1782, Konga akt 3) i Lunna hage där man uppenbarligen hade skottskogsodlingar. Namn som Östra als äng, Alnaflätteäng, Stolpäng tyder på detta. Här fick man material till stängsel, tak med mera.
Redan i slutet av 1700-talet tycks lövängarna gå mot ett starkt förfall. Samtida beskrivningar talar om ”krattmark” med huggna buskar bevuxen mark.

Upp

Konga Lund

Väg genom Konga lund Foto: Inger Persson
I detta förödda landskap har Konga lund varit ett undantag. Den har haft en slags mellanställning mellan inägor och utmark. Om Konga lund sägs 1747 att den är ” en stor trakt i vången, som är med ung bokeskog och någon ekeskog samt buskar beväxt, disponeras av herrskapet, vilken ännu ej till ollonsvin taxeras”. Senare under 1700-talet nämns att skogen som fortfarande räknas till inägorna har blivit så tät att den inte längre kan användas till bete, gräset har försvunnet.

Skogen fick stå kvar, detta i en bygd där virkesbristen alltmer blev akut. Vid mitten av 1700-talet uppges de flesta bosättningarna i Konga ha skog så det räckte till ved och stängsel i sina ängar i form av buskage och kratt, men timmer måste de köpa ”var det fås kan”. De allt sämre ljungbevuxna utmarkerna gjorde att man började använda inägornas ängar till betesmark, vilket ytterligare bidrog till deras förfall.

Landskapet Konga 2014 Foto: Lars Nilsson
Omkring 1850-1860 var skogen som mest utglesad och förödd, sedan började återplanteringar genomföras. Men som relikter av den gamla högskogen stod Konga lund och några närbelägna dungar kvar som jaktpark och ollonskog åt Knutstorp, och därmed vårdades den. Men nog måste en del olaglig huggning ha förekommit. 1809 beskrivs lunden som en ganska tät bokskog blandad med ekar. Därefter har eken successivt försvunnet. (Källa: Skogens utveckling i Konga socken, Torsten Håkansson 1943)

Bokar Konga lund Foto: Lars Nilsson 2014 Foto: Lars Nilsson

Konga lund står där än idag. Dominerad av bokskog av ängstyp och med en vårflora av nunneört, lungört, blåsippa. De förödda utmarkerna kan du fortfarande hitta rester av, Gillastig fälad, Blinkarps fälad och Konga ö. Och de är med sin mycket speciella flora levande kulturminnen.

Upp

Kvärk

Namnet Kvärk finns i en skrift från 1510-talet: ”en schouff (skog) som kallas Qvech”, och avser säkert den djupa ravinen. Skrevs Quärch 1699
Dialekt-och ortsnamnsarkivet: Querchusitt 1658, Qwerkhus 1660, Qvärk 1881. Det ursprungliga huset har legat inom det område som kallas Kvärkaskogen. Forndanskans kvaerk = strupe, svalg i ortsnamn betyder oftast förträngning eller ränna. Namnet Kvärk bör vara sekundärt till namn på naturformation, kanske på någon del av Skäralidsravinen som utgör områdets gräns i söder och öster.

I dag återstår bara ett litet antal av de sammanlagt 13 boställen som fanns här under senare hälften av 1800-talet. Gården Stora Kvärk var i samma släkts ägo ända fram 1930. En av ägarna, Jöns Nilsson, omnämns vara snapphaneledare.

Omfattande arealer var skogsbetesmark med gott om bär. Inne i Kvärkravinen finns resterna av en trädgård och husgrund från ett torp, som kallades Sjunnes hus. Torpet låg intill kvarndammen, som tillhörde Konga ö. Alla torp och en backstuga är nu så gott som helt borta, och den med möda och svett odlade marken är till stor del planterad med gran.

Fika paus 2014 Foto: Judit Brolid

Upp

Hitta hit

Det är ett stort område vi beskriver och det finns många olika angöringspunkter för besökare men det finns få platser där man kan parkera flera bilar. En utgångspunkt är Konga kyrka som är lätt att hitta till. Då är du nära Konga lund och vägen mot Gillastig och avtagsvägen till vänster mot Konga ö. Från Röstånga tar man vägen mot Blinkarp förbi campingen och når området efter ett par kilometer. För den som vandrar i Nationalpark Söderåsen så kan man via Odensjön vandra ett par kilometer längs en mindre skogsväg  till Blinkarp och har då Blinkarps fälad och Gillastig inom räckhåll. Man passerar då igenom vacker äldre bokskog. En annan möjlighet är att vandra längs motionsslingan som börjar vid Odengården varifrån du når nämnda skogsväg mot Blinkarp. Den som kommer via Kvärk följer en liten markväg ner i ravinen där man passerar Kvärkbäcken över en bro och när du kommit upp för backen så ligger Kongaö och dess betesmarker framför dig.

GPS-koordinater
Konga kyrka:  55,97840  13.19951

Blinkarps fälad: 55.99511  13.24694

Upp

Bra att veta

Området utgörs till stora delar av ett brukat landskap vilket man har att ta hänsyn till vid besök. Vid en del betesmarker finns stättor där man ta sig över men tänk på ta hänsyn till betande djur när dessa går ute och ta aldrig med hund ut i en betesmark då kor och hästar kan bli stressade och aggressiva. Är du osäker på lämpligheten att beträda betesmarkerna när du ska titta på blommor och annat så fråga markägaren.

Cykling i landskapet Bortom Nationalparken; tips på cykelrunda.

http://kongagarden.se/

http://www.hembygd.se/onsjo-harad/onjo-harad/rostanga-socken/

http://herefordkott.se/index.htmlHerfordkött

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2017-08-22 av Inger Persson och Bengt Hertzman