– berättad av Werner Törnblom
Historia

Eftersom jag är utflyttad från Stidsvig och sedan 50 år Växjöbo, tyckte jag att Karl Gustav Julins inbjudan i senaste numret av ”Rötterna” till kulturvandring i Stidsvig lät lockande. Det är ju så att de minnen man har från sina barn- och ungdomsår sitter djupast i minnet, och de bilder man har från den tiden liksom låsts fast vid hur det var på den plats där man levde då.

De allra starkaste minnena har jag, då jag och mina föräldrar 1944 flyttade in i ett litet hus i Bläsinge hage. Mycket lek och bus tillsammans med närmsta grannpojkarna Sven Olsson (Åberg) och Lennart Sandström. Det var fiske av bäcköring i bäckarna som passerade våra hus på ömse sidor och det var expeditioner till dansstället Sommarlust. Detta hade under beredskapsåren varit militärförläggning, så speciellt för Sven och mig var detta ett Klondyke för att hitta skarpa gevärspatroner. Vi pillade bort själva kulan och satte eld på krutsatsen. Vilken eldkvast! Sedan skulle det smälla också, vi lade tomhylsan med kvarvarande knallhatt på en sten. Med en annan sten demolerade vi tomhylsan så att knallhatten brann av. Att det inte hände en olycka, men Vår Herre är ju som bekant de dårars beskyddare!

Jag gjorde en del trevande lärspån i klasserna 3 och 4 i Kolarehus mellanskola för fröken Anna Lundin, åren 1944-46. Åren 1946-47 var vi hyresgäster hos Karl Gustavs familj Julin i före detta Småskolan.

Karta över vandringen
Samling vid Tingsgården

I arla stund vid pass nionde slaget samlades man för att anträda vandringen. Vad kul, bland de tillströmmande fanns en hel del gamla skolkamrater och andra vänner med ryggsäcken packad med vandringsfika.

Samling vid Tingsgården
Nu drar vi!

Vi vandrade iväg utmed cykelstigen på den nerlagda järnvägen Åstorp-Värnamo. Så kom vi ner till Pinne å (”the Pinne River”) och följde en relativt nyanlagd vandringsled utmed åns norra sida. Ganska snart kom vi förbi den restaurerade Vies källa. Det var mycket lummigt och vackert med skog på vänster sida och ån slingrande på den högra.

Samling vid bron

Här och var stannade vi till för att lyssna till färdledarens berättelse om ett gammalt vadställe, där man en gång körde över ån med vagnar dragna av oxar och annat intressant.

Kopparmöllan och Stidsvigs fotbollsplan

Vandrar vidare

Så småningom kommer vi inom synhåll av Kopparmöllan och där passerar vi på en spång över till andra sidan av ån. Här får vi studera det s k ”Månskåttet”, en fotbollsplan. Där har man ju spelat pojklagsfotboll en gång i tiden (1949-50). Vi Växjöbor (Öster) har ju också fått dra fördel av en sentida Stidsvigsspelare, Roar Hansen.

MånskottetIdrottsplatsen Stidsvig

Mot Kolarehus och varggropen

Nu kommer vi förbi en träningsplan och vidare passerar vi en nerlagd fotbollsplan. Och så tar vi av till höger mot Kolarehus som ligger i slutet av den här vägstumpen. Vi fortsätter förbi Kolarehus på en stig över på nästa väg. Den går vi en bit och tar av till vänster upp på en kulle för att titta på varggropen.

Den gamla varggropen

Gruppen samlade sig runt varggropen för att inta sin, får man förmoda välsmakande, matsäck. Cirka 20-30 meter sydost om varggropen kunde man ana sig till ett gravröse. Efter rasten får vi förnyade krafter och vandrar grusvägen ner mot byn och då närmast mot Kolarehus f d skola.

Kolarehus före detta mellanskola

Nog var det lite vemodigt att komma fram och se hur det såg ut på platsen där man en gång i tiden gått i skola (1944-1946). Det enda som var kvar var flaggstångsfästena, annars var det rena djungeln. Skolkamrater till mig, Gun Nilsson, Sture Paulsson och färdledare Karl Gustav kunde berätta var skolhuset stått och var skolgården legat, där vi lekte de lekar som barn på den tiden ägnade sig åt, dunk, sistan och annat.

Resterna av Kolarehus före detta mellanskola

Stidsvigs före detta stationssamhälle och Hallagården

Bron över ”the Pinne River” passeras och vidare förbi en plats där det varit ett dansställe. Utmed järnvägen fanns en gång i tiden de så kallade askhusen, fast allt är borta nu. Likaså hade stationssamhället två affärer, kooperativa som är rivet och Bengtssons, vars hus står kvar. Vi tar dock inte omvägen via Bruces damm, som i och för sig skulle väckt en del bandyminnen.

Vi drar uppåt backarna förbi ”Berget”, som förr i tiden var en fin utsiktsplats över byn. Och längre upp låg Hallagården, som i dag är riven. När vi kommit upp för alla backarna ser vi en höjd till vänster om vägen. Där har under beredskapstiden stått ett flygövervakningstorn, som bemannades (bekvinnades?) av flyglottor (de så kallade tornsvalorna), som dygnet runt höll koll på eventuell fientlig flygverksamhet. Sedan fortsätter vi mot Breahult, där vi ser en hel del fritidsbebyggelse i mer eller mindre bra skick.

Utmed gamla E4 till lemonadkällan och en kvarnruin

Via en drivningsväg genom ganska uppvuxen granskog kommer vi så ut på gamla E4-an. I vägkanten står en informationsskylt som visar in till Lemonadkällan.

LemonadkällanKällanLemonad

Sedan följde vi ett uttorkat dike som en gång varit tilloppet till en kvarn. Vi följer gamla Riksettan genom Bläsinge Hage och genar via en stig förbi gamla skolhuset (Småskolan).

Väl framme vid Tingsgården tackar vi alla vandrare färdledaren för en fin tur i det vackra majvädret! Hembygdsföreningens kulturvandring i Stidsvig 2012-05-20

Åter vid Tingsgården

Text och foto: Werner Törnblom 2013


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-04-26 av Inger Persson