KUNGASTENARNA I STRIDS DALAR

 

Året 1510 beskriver prästen i Riseberga socken sevärdheter från sin socken i de så kallade prästrelationerna. Han berättar om det vadställe som kallas Strids vad och om dalen som kallas Strids dalar. Ingenting nämns dock om de fyra klumpstenarna. Men om dessa finns en egen historia som man inte vet när den har uppkommit. Den ska jag berätta. Den har jag i min tur hört av äldre människor i bygden. Kanske det är en sägen, kanske en saga. Och den brukar fängsla särskilt barn.

De fyra klumpstenarna står på ett gammalt gravfält från järnåldern i Strids dalar. Här finns också tjugofem gravhögar, en del stora, andra lite mindre, det har säkert funnits fler som försvunnit med uppodling. Över Rönneå där Gröna längan ligger fortsätter gravfältet med några högar.

Jo, det var för mycket länge sedan, innan Danmarks eller Sveriges rike existerade. Då var Skåne uppdelat i fyra små kungariken med var sin kung som hade sitt område och sin krigshär till försvar. Dessa små riken hade svårt att hålla sams, alla krigade mot alla. Vid något tillfälle tröttnade de på krigandet och insåg att det nog var bättre att hålla fred. Man beslöt att bekräfta freden nere i Strids dalar. Här fanns ju fyra stenar att sitta på, en för varje kung.

Högtidligt satte sig de fyra kungarna, en på varje sten och bakom varje kung stod krigshären beredd om något skulle hända, man kunde inte vara säker. Alla var på sin vakt och pilbågarna var spända om någon skulle visa tecken till att bryta vapenvilan. Man beslutade att om någon av kungarna drog sitt svärd, då fick de övriga gemensamt gå till anfall.

Nu bar det sig inte bättre än att en orm kom ringlande vid den ena kungens sten. Han drog då sitt svärd för att döda ormen. De övriga kungarna såg inte ormen och tog detta som ett krigstecken varpå ett blodbad utbröt.

Blodet flöt i floder ner mot ån som flyter strax intill. Efter detta blodbad blev ån uppkallad. Röde å blev dess namn eftersom den blev helt rödfärgad av allt blod som rann ner efter detta slag. Och dalen blev kallad Strids dalar, det namnet bär den än i denna dag. Har namnet kommit av detta slag, månntro?

Under krigsåren på 1940-talet var många militärer förlagda till Ljungbyhed. Man var inkallade för att öva om kriget skulle komma till Sverige. Några utkommenderades för att lära sig att spränga, kanske broar eller annat. De fick för sig att spränga den ena kungastenen i bitar. En hembygdsman slog larm om detta och de som sprängt stenen fick leta rätt på en liknande sten. Det gjordes, men man kan se att denna sten är inte så rund som de andra tre.

En del kallar platsen för hembygdspark eftersom en hembygdsstuga ligger här intill. Andra vill kalla den för Skräddarheden. Men efter samtal med äldre personer, födda på 1800-talet, kan det fastslås att gränsen mellan Skräddarheden och Strids dalar går vid Lundsgårdabäcken. Denna bäck rinner i kulvert och ut i Rönne å, väster om skolan.

Nog är det spännande med gamla historier om de är sanna eller ej. Före TV:s tid då man inte hade elektriskt ljus, ingen radio eller telefon, då satt man i skymningen och berättade sagor och sägner, från generation till generation.
Nu är det nedskrivet och går att läsa.

Av Solveig Andreasson