Solvarma sensommardagar
Så kom de då till slut, högtrycksdagar som alla väntat på denna sommar. Nu när de flesta åter börjat jobba och skolstarten närmar sig. Detta har hittills varit sommaren med nästan dagliga skurar och ibland gråsvarta åskmolnshimlar. Vädret är ett av de stora samtalsämnen och mångas förväntningar blev kanske till besvikelser. Nu har vi har gått in i sensommaren och det är ganska tyst i naturen. Tornseglarnas skrin som är själva sinnebilden av tätortens sommar hörs inte längre så intensivt över hustaken. De senaste dagarna har stora flockar av dessa fascinerande fåglar setts samlas för flytten söderut. Fågeln som tillbringar nästan hela sitt liv i lufthavet, söker föda, parar sig och till och med sover högt däruppe någonstans. Undantaget är den korta häckningstiden. I de allt mörkare kvällarna syns stjärnorna åter klarare. Cassiopeja lyser inom några veckor rakt över huset medan äpplena dunsar marken. I den tidiga morgonen är gräsmarkerna våta av dagg som visar stor temperaturskillnad mellan dag och natt. Jag ser en guldbagge som dricker från en daggdroppe.
Mjölkörten eller rallarrosen är en växt som blir en kalender över sommaren. Den har nästan hundra andra namn i vårt land vilket visar att den varit viktig för vanligt folk. Rallarros fick den heta när den följde järnvägsbyggarna i Norrland. Den har använts både som te och sparrissurrogat. Dess blommor slår ut nerifrån och upp. Ett sätt att främja korsbefruktning. På samma planta finns vissna blommor fyllda av hår, rosa utslagna blommor och högst upp knoppar. Knopparna är återstoden av sommaren. Nu är det fler vissna blommor än knoppar.
Bär kan också vara sommarens kalendarium. Stunder av solsken har förvandlats till bärens sötma. Att plocka bär är kanske ett anspråkslöst sätt att närma sig sommaren och passar nog inte alla i vår tid med all dess otålighet. Men att plocka bär är inget dåligt sätt att komma sommaren nära. Smultron, hallon, blåbär och björnbär plockas mot en fond, en gobeläng som ändras varefter de olika bären mognar.
Redan i slutet av maj mognade de första smultronen. Sen har det gått långsamt och skogshallonen har inte haft en av sina bästa somrar. Däremot har det på sina platser varit gott om blåbär. Smultron plockar man på knä, kommer andra små örter nära. De har poetiska namn som jungfrukam, duvnäva och mjuknäva. Enligt den gamla signaturläran ansågs smultron bra mot gikt. De liknade ju fotknölar… Linné lär ha satt i sig fyra skålar om dagen när det var säsong för att lindra sina besvär. Han hällde också smultron i skorna. Ska du plocka en liter smultron så går det åt 1440 bär har någon räknat ut.
Högsommarskogen har nog aldrig varit särskilt populär. Lite dyster, fylld av insektssurr. Men det är ju här skogshallonen mognar i juli vid vägkanter och på hyggen. Juli har sina dofter, de kan vara tunga, nästan sensuella efter åskregnen. Ibland mindre angenäma, stinksyska och stinksvamp. Jag har många minnen av cykelfärder i julikvällar genom doftstråk av älgört blandade med hallon. De flesta fåglar hade tystnat men trädgårdssångarens sång bubblade ur grönskan. Vi stannade och repade bär. Bistra törnskator vakande på hyggen. Vi blundande och njöt bärens sötma. Och så slapp man ju se hallonängerns larver… hallonmaskarna.
Det finns fortfarande hallon och kring högväxt Angelica (vackrare namn än strätta!) fladdrar praktfulla silverstreckade pärlemorfjärilar. Nektar delar dom utan någon större konflikt med kartfjärilar, blombockar, blomsteklar, humlor och blomflugor. Angelica är ett av de mera populära lunchställena för insekter vid denna årstid, andra är ängsvädd, åkervädd och kungsmynta. Ja, man kan nog tala om insektsakuten! 
Den lilla pigga tåtelsmygaren har också kommit igång och söker gärna föda på ärtväxter som kråkvicker. Över allt samman patrullerar mosaiksländor av olika arter, ja även höstmosaiksländan flyger nu i stort antal i skogsgläntorna. Svampsäsongen är i full gång med tidiga arter som kantareller, kremlor och soppar.
Ett av mina starkaste bärplockningsminnen är från Håkull i Kullabygden. I väster det glittrande Kattegatt och österut Skälderviken fylld av segel. Över buskarna fladdrade sälgskimmerfjärilar och mot den blå himlen lekte några glador i uppvindarna. Det var en dag då alla problem tycktes lösas upp i intet. Blåbärsriset dignade av bär. Man kunde frossa och ändå bära med sig ett tiotal liter ner för berget.
Har ni tänkt på att blåbären ser olika ut, i solen är de matta, saknar lyster och i skuggan är de blanka. Och de innehåller en av de starkaste antioxidanter man känner till.
Men jag minns också björnbärsplockning i Herrevadsklosters hagar, lingonplockning på Kole mosse och blåbärsplockning på Järnhatten vid Gillastig. Denna fantastiskt vackra ene bevuxna rest av de gamla fäladsmarkerna skövlades delvis häromåret vid skogsavverkning. Ledsamt och onödigt.
Låt oss nu hoppas på en period med uppehållsväder så att bönderna kan få in skördar. Björnbären behöver också massor av sol för att mogna och fyllas av sötma. Och över dig flyger inom ett par veckor snart flyttfåglarna mot söder, bivråkar och svalor. Om du sitter där på åsens kant och blickar ut över odlingsbygden med mognande sädesfält under en blå himmel beströdd med lätta cumulusmoln så hör du gulärlornas, ladusvalornas och trädpiplärkornas lockläten när de skyndar söderut. Björnbären behöver också massor av sol för att mogna och fyllas av sötma.
Jag stod häromdagen på en betesmark intill Rönneå och spanade upp i en väldig ek. Till slut såg jag dem, eksnabbvingarna, små vackra fjärilar som tillbringar det mesta av sina korta liv i ekarnas lövverk där de livnär sig av honungsdagg, bladlössens söta spillning. Ibland kommer de ner för att söka föda på björnbärsblommor eller någon annan sensommarväxt. Det var nästan helt tyst sånär som en bivråks rop, en gulsparvs försiktiga lockläte och humlors surrande. Solvärmen fick älgört och gulmåra att sprida söta dofter. Silverstreckade pärlemorfjärilar i parning. Skynda så länge värmen varar! Så plötsligt började en sånglärka stiga mot skyn medan den sjöng intensivt. Än är inte sommaren slut.
Harry Martinsson skrev en gång:
Bilder av sommaren mognar med människan.
Sommaren är för rik för att man riktigt skall veta hur den är.
Efter många, många år har man i minnet lyckats få ihop till en hel sommar.
Men vintrarna lägger man inte samman.
Text och foto: Bengt Hertzman
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2015-08-11 av Bengt Hertzman