Vid sidan av vägen som går från Herrevadskloster mot Broröd kan man se en stor, hög stubbe från en ek som kallas för Snapphaneeken( ibland kan man höra den kallas Kungseken eller Klostereken). Om denna ek finns en ruskig men sann historia att berätta.
På 1600-talet när eken var stor och ståtlig med många tjocka grenar, hade svenskarna erövrat Skåneland från danskarna. Danskarna accepterade inte Skåne som svenskt, så de fortsatte att försöka återta Skåne och folket led. Gårdar brändes och folk fick fly. Ibland var den svenska hären på det gamla Herrevadskloster och ibland den danska. Många män ute i byarna bildade s.k. friskytteförband som kämpade mot svenskarna. De var från skogarna i norra Skåne eller kom från åsarna, som de kände väl, och på så vis kunde de sabotera för den svenska hären. Många hade sina tillhåll på Söderåsen och i de djupa skogarna runt omkring. Dessa män kallades för snapphanar och de var en nagel i ögat på den svenske kungen Karl XI. Karl XI befallde att om de fick tag på dessa snapphanar, så skulle de dödas på stället. Svenskarna lyckade fånga 26 av dessa ”odrägliga snapphanar”, som Karl XI uttryckte det. Alla dessa hängdes i denna stora ek.
Efter många svåra år för folket slöts äntligen fred i de skånska landskapen Skåne, Halland och Blekinge och det blev lugnare. Kungen tog itu med försvenskningen och det det tog sin tid att lära sig skriva och tala svenska och att se upp till den svenske kungen och det nya fosterlandet. Detta hände för bara 350 år sedan och nog känns det ibland att vi bor långt ner i Sverige. I 300 år efter denna tragiska händelse stod denna omfångsrika ek här och grönskade. Folk gick till den år efter år, och man pratade om den förskräckliga händelsen. Nu är det inte många som går förbi denna höga stubbe och tänker något om detta.
Text och illustrationer Solveig Andreasson
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2021-09-24 av Inger Persson