Stidsvig – samhälle och landskap i förändring
Av Royny Holmström
Människan har brukat jorden i tusentals år, till att börja med, med enkla redskap för att succesivt använda större och större maskiner. Det landskap som växte fram var ett resultat av gemensamma krafter från alla som med ömma och krökta ryggar kämpade med att röja mark och bryta sten. Den odlingsbara arealen ökade, meter för meter fram till mitten av 1970-talet då en dramatisk omdaning av de svenska jord- och lantbruken började.
Ett bortglömt arbete. Allt det arbete som våra förfäder utförde genom att röja skog och bryta sten har närmast fallit i glömska bland de yngre i samhället. Det var våra förfäder som lade grunden till den välfärd som många av oss har fått uppleva sedan dess. Foto: Royny Holmström
Sedan dess har stora arealer fått ge plats för ny bostadsbebyggelse, men också för andra ändamål än jordbruk och djurhållning. Fram till år 2009 minskade den totala åkerarealen i Sverige med cirka 275 000 hektar. Idag finns cirka 2,5 miljoner hektar odlingsbar mark och av den nedlagda arealen kan maximalt 100 000 hektar åter tas i bruk för odling. Värdefulla kulturlandskap håller på att försvinna tillsammans med förståelsen för det arbete som en gång utfördes med ”blod, svett och tårar” för att forma den svenska landsbygden.
Stidsvig och Östra-Ljungby – inget undantag
På 1970-talet försvann ett helt samhälle när den gamla bebyggelsen i Stidsvig fick skatta åt förgängelse. Omkring 40 byggnader jämnades med marken, skola, järnvägsstationen, konsum och många arbetarbostäder tillhörande Stidsvig & Helsingborgs Limfabriker AB. Bara i Stidsvig fanns två bensinstationer, bilverkstäder och flera hantverkare som egna företag. Det som finns kvar är fundamenten till flaggstångsfästena vid Kolarhus skola och på toppen av det som kallas ”koppraberget”.
Ett exempel på hur tidigare uppröjda trädgårdar och parker växer igen, platser som var till stor glädje och avkoppling för de människor som bodde och levde i Stidsvig förr. Foto: Royny Holmström
I höjd med där stationsbyggnaden en gång var beläget, i slänten på andra sidan Stidsvigsvägen, kan man under vegetationen fortfarande hitta rester av den stensättning som löper längs med vägen och med en stentrappa upp mot slänten.
Här har hembygdsföreningen skyltat upp en av många platser med lokal historia att berätta. Platsen markerar dels nedslagsplatsen för ett flyghaveri 1941 men också platsen där det tidigare låg en torpstuga. Nästan alla synliga minnen från den tiden är dolt bland skogens träd och buskar. Foto: Royny Holmström
Längre upp finns fortfarande stativen kvar från den tid då husmödrarna i området hängde tvätt på tork. Här finns också spår av blomsterterrasser med stensatta kanter och kanske också resterna av de lusthus som en gång fanns där. Härifrån ledde också en upptrampad stig upp till toppen av ”koppraberget”. Kopparmöllan och de båda kaféerna i Östra-Ljungby var naturliga samlingspunkter för den tidens ungdomar.
Här har odlingsmark gett vika för bebyggelse. Foto: Royny Holmström
Det kan vara svårt för den ”oinvigde” att förstå hur det var att leva och bo i Stidsvig, så som vi minns det från mitten av 1950-talet och ända fram på 1970-talet. Naturen har gjort sitt, varje spår och varje del av det gamla samhället göms i naturens ömma famn. Ibland får man leta länge i vegetationen innan man hittar några spår av det som kan finnas kvar…
Där det gula huset nu ligger fanns tidigare 3 så kallade blockhus med tjänstebostäder till anställda på limfabriken samt ett ungkarlshotell med matsal med mera. Den röda byggnaden längre bort är tidigare Börje Bengtssons Lanthandel, senare omgjort till frisörsalong och nu bostadshus. Foto: Royny Holmström
Flera jord- och lantbruk som fanns kvar i Stidsvig och Östra-Ljungby i slutet av 1960-talet är avvecklade. Hallagården och Tingsgården är bara två exempel. Kanske också de båda gårdarna – Mölletofta? De marker som en gång bröts av idoga män och kvinnor för kunna uppehålla livet på både människor och djur är nu bebyggda. Nya Stidsvig är till stor del byggd på vad som en gång var bördig åkermark. På övrig, en gång uppbruten mark planteras skog eller växer igen i naturens egen takt. Dessutom skär nya E4:an rakt genom bördig åkermark.
Tingsgården i Stidsvig – numera i centrum för Östra Ljungby och Källna Socknars Hembygdsförenings verksamhet. Foto: Royny Holmström
Hembygdsgårdar
När min farfar, Arvid Holmström, blev intervjuad i Sveriges Radio 1942 fick han frågan hur det kom sig att han blev intresserad av hembygdsrörelsen och varför han tog initiativet att bilda Algutsboda hembygdsförening i Småland 1926. Farfar svarar; Det var när jag läste i tidningarna – och jag tänkte, när jag läste om stormannabragderna – men allmänheten som är så många, har de ingenting gjort? Och gamla möbler, gamla kärl, gamla redskap och kläder som användes av allmogen, var det inte mer värd än att bara driva skoj med? Det är väl ändå på den grunden som vi nutidsmänniskor har att stå på! Farfar lyckades samla ihop närmare 6 000-7 000 föremål som han köpte eller kunde förhandla sig till. Allt finns samlat i hembygdsgårdens muséum.
Östra-Ljungby och Källna Socknars hembygdsförening arbetar på samma sätt och samma mål – att bevara och föra det kulturarv vidare som våra förfäder lämnat efter sig på olika sätt. Vandringsleder är iordningsställda och på flera platser finns information om vad som en gång har funnits på vissa platser. Det är en del av vår lokala historia.
Stidsvig med Kopparmölledammen till vänster. Foto: Bertil Hagberg
Även Skånes – Nordvästpassage har ambitionen att bevara och föra vidare kulturarv som ännu finns i Klippanbygden. Det finns mycket kvar att förmedla innan det faller fullständigt i glömska. Till stor förvåning kan noteras att de dans- och festkvällar som arrangerades i mitten av 1960-talet i slottsparken på Bjersgårds slott är för många obekant. På tal om sång, musik och dans, så var det i Klockarbacken i Östra-Ljungby som jag för första gången fick uppleva svensk dansmusik och artister. Cacka Israelsson och Towa Carson var de första… Senast i raden av artister att förknippa med Östra-Ljungby är Marie Fredriksson och Hasse ”Kvinnaböske” som en tid bodde i Östra-Ljungby. Då på den tiden hade Hasses far och farbror en mekanisk verkstad intill ån, alldeles i närheten av Skvattemölla.
Skvattemölla i maj 2013 Foto: Bengt Hertzman
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2016-12-01 av Bengt Hertzman