Svenska krigsfångar grävde kanalen

Kanalen vid Bihagasjön Foto: Lars Bergendorf

Danska kungen behövde järn till kulor och kanoner. För att tillverka järn behövdes en smedja. Till att driva de tunga hammarna i smedjan behövdes vatten och vattenhjul. Allt detta fanns i Bjersgård. Det var full fart i hammarsmedjan och de första i släkten Gyllenstierna som ägde den och alla gårdar runtomkring tjänade mycket pengar. Men det behövdes mera vatten. För att få vatten måste man bygga kanaler och dämmen för att kunna samla vatten i nya sjöar. I Bihagasjön fanns det mycket vatten. För att få vattnet att rinna ner till hammarsmedjan i Bjersgård behövdes nytänkande. I början av 1600-talet började man gräva en ny kanal från Bihagasjön.

Danmark hade krigat mot Sverige och fångat svenska soldater. Soldaterna fick nu marschera till Bjersgård och börja gräva. Med hackor och tjocka träspadar tvingades de gräva en kanal till en ny sjö som kallades Nysjön. För att det skulle bli en sjö fick de fångade soldaterna bygga stora vallar av jord och sten på den ena sidan. När de var klara med det måste de fortsätta i andra ändan av Nysjön. Det skulle grävas en kanal till för att vatten skulle kunna rinna vidare till Smedjesjön där hammarsmedjan fanns. I sjöarna odlades det fiskar som karp och karusa. Mannen som ordnade allt detta hette Laxmand i förnamn. Det var också han som såg till att att Borgasjön kom till. Där vattnet rann ut från sjön byggdes senare ett sågverk. Rester av sågens grundmurar och några kugghjul finns fortfarande kvar.

Hammarsmedjan finns inte mer. Smedjesjön har växt igen. Nysjön heter nu Vasasjön. Kanalen från Bihagasjön kallas Fläskahallsrännan. Fläskahallsrännan kallas den eftersom den ligger vid Fläskahallen, ett backigt område på västra sidan av kanalen. På Fläskahallen gick böndernas grisar om somrarna och åt sig feta på bokollon, rötter och andra godsaker. En vallpojke vaktade grisarna så de inte rymde eller blev uppätna av rovdjur.

Thorbjörn Petersen

 

 

 

 

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2013-03-20 av Inger Persson