Gråmanstorp

Grå-Sven, Borgfruns guldstol och Fruns Håla

I Gråmanstorp socken bodde det i gamla tider två väpnare, riddare skulle vi kalla dem idag. Den ene hette Grå-Sven och den andre var Herr Thule. Grå-Sven bodde i Gråmanstorp, som skulle ha fått sitt namn efter Grå-Sven. Herr Thule bodde på borgen i Bjersgård. Det fanns också två andra riddare i socknen – Nils som bodde i Smullerups Hofgård och en som bodde i Holm. De var väpnare, den danska kungens män.

Grå-Sven och Herr Thule, som hade två söner, började bråka. För Herr Thule var snål, rik och elak och ville att alla skulle ta av sig mössan för honom. Grå-Sven och Herr Thule blev ovänner och det hela ledde till att Grå-Sven slog ihjäl Thule. En tid efter, det var under jultiden, var Thules fru som hette Mette på Christmässan i kyrkan. Fru Mette ville visa hur fin hon var så hon hade låtit sätta in en guldstol åt sig i kyrkan.

Grå-Sven blev mycket arg över att Fru Mette var så högmodig att hon kunde hitta på något sådant. När Fru Mette gick fram till altaret för att offra ställde sig Grå-Sven framför hennes guldstol och hindrade henne att sätta sig i den.

När Fru Mette kom hem till Bjersgård var hon arg och grät hejdlöst över att ha blivit utskämd i kyrkan. När hennes söner fick veta varför det var så många tårar, berättade hon till sist, hur Grå-Sven – som tidigare dödat Fru Mettes man och sönernas far – förlöjligat och burit sig åt mot henne i kyrkan. De båda söner blev mycket upprörda. De beslöt att hämnas på Grå-Sven för mordet på fadern och det han hade gjort mot deras mor i kyrkan. Sönerna väntade ända till sommaren. Då tog de på sig jungfrukläder och under dem gömde de sina svärd, korta spjut och knivar. Sedan gick de till Gråmanstorps kyrka.

Gråmanstorps kyrka  Foto: Bengt Hertzman

Grå-Sven hade blivit varnad om att sönerna skulle försöka att hämnas Herr Thules död. Han gick ändå alltid på mässan som han alltid gjort för han hade känt söner sedan de var små pojkar och han tyckte om dem. I kyrkan fick man inte bära svärd och därför hade Grå-Sven inget vapen med sig.

Då Grå-Sven var på väg hem mötte han vid kyrkogrinden, Herr Thules söner utklädda som kvinnor. Grå-Sven räckte dem handen, men sönerna drog fram sina svärd, och då han förstod att han inte hade någon möjlighet att fly sprang han tillbaka in i kyrkan för att klara sig. Men sönerna sprang efter Grå-Sven in i kyrkan och slog ihjäl honom.

Stenen vid kyrkogårdsmuren Foto: Bengt Hertzman

[Sockenprästen Paul Pedersen skrev år 1622 ned berättelsen. Men berättelsen är mycket äldre än så. Redan 1591 kan man läsa om den hemska händelsen i en visbok som tryckets i Ribe: “It Hundrede vdvaalde Danske Viser”. ]

Nu var Fru Mette nöjd. Hon härskade nu över borgen i Bjersgård och alla bönder, drängar och pigor som fanns på gården och i bondbyarna som hörde till. Hon var elak mot alla. Hon körde omkring i sin vagn för att se till att alla arbetade hårt så hon kunde bli rikare. Tyckte hon att någon var lat slog hon till dem med sin piska. Efter historien med guldstolen gick hon inte längre i kyrkan. När hon blev gammal och inte kunde köra runt själv, kommenderade hon sin betjänt att köra upp henne på en backe. För att hon skulle kunna se ännu bättre ut över gårdens åkrar sattes stenar uppe på backen för att hon skulle komma högre upp. Där satt Fru Mette i sin guldstol och tittade ut över ägorna. Tyckte hon att en dräng inte arbetade ordentligt tog hennes bondfogde drängen upp till Fru Mette på backen. Hon använde ofta piskan.

Plötsligt, en dag, när hon var riktigt elak hördes det muller och buller. Var det åska? Nej, men jorden började skaka. Rätt var det var sjönk backen ned i djupet – den bara försvann – och borgfrun i guldstolen följde med. Det rök lite. Sedan var det slut. Borgfrun och guldstolen fanns inte mer. Kvar blev bara en håla: Fruns Håla. Hålan är djup och helt rund. Längst ned finns stensättning. Hålans botten ligger många meter under Borgasjön men där är konstigt nog aldrig vatten i hålan.

[Fruns Håla förekommer på andra platser med snarlika berättelser. Bland finns en Fruns Håla vid Färingtofta]

Thorbjörn Petersen

 

 

 

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2013-03-20 av Inger Persson