Jätten Finns lillebror – den jättegamla gubben i Gråmanstorp

Kristoffer Gråmanstorp Foto: Thorbjörn Petersen

Man måste titta noga för att se honom – den jättegamla gubben i Gråmanstorp. Han är 850 år gammal och bär ett litet barn. Vi vet inte stengubbens namn, men han är Jätten Finns lillebror. Stengubben finns i Mariakyrkan, så heter kyrkan i Gråmanstorp. Nästa gång du kommer in i kyrkan ska du titta noga på dopfunten. Det är där han gömmer sig. Kyrkan är jättegammal. Den byggdes år 1160, på den tiden fanns det fortfarande några vikingar kvar.

Det var munkar från Herrevadskloster som såg till att Mariakyrkan byggdes. Munkarna kallades för Cisterciensermunkar. Stenmästare och byggare kom från Lund. Där hade de precis byggt en stor kyrka, som nuförtiden kallas Lunds domkyrka. Stenmästaren var en riktig mästare på att hugga fina figurer i sandsten.

Några munkar hade gått och ridit från Herrevadskloster till Lund och där sett några fina stenfigurer i kyrkan. ”Finn och hans hustru och barn”, kallades de. Finn kallas också för “Jätten Finn”. Munkarna ville väldigt gärna ha lika fina figurer i kyrkan de skulle bygga i Gråmanstorp – eller Gormanstorp som en sägen berättat att byn kallades efter en vikingahövding som bodde där förr och som hette just Gorm. Fast egentligen var nog det rätta namnet Grymelstorp efter en man som hette Grimulf. Grimulf kanske rentav var med till att bygga Mariakyrkan. Vad Stenmästaren hette vet vi inte. Men han satte igång och hugga. Av hans figurer finns bara kvar figurerna på dopfunten. Längst ned finns en figur – en skäggig man som håller ett barn i sin famn. I mer än 400 år har forskare försökt lista ut vem “Jätten Finn” är, och vem hans lillebror i Gråmanstorp är.

Några forskare tror figurerna i domkyrkan föreställer jättar eller troll. De flesta är överens om att den ena figuren är den jättestarke Simson, som det berättas om i Bibeln och Delila lät klippa av håret på Simson så han blev svag. Men det är nog så att forskarna som säger att den andra stenfiguren i domkyrkan föreställer Kristusbäraren, helgonet Sankt Kristoffer, har rätt. Det är precis samma figur i Mariakyrkan i Gråmanstorp, fast mindre.

En annan figur på dopfunten är ett lejon som biter över en människa. Den kan föreställa Daniel i lejongropen. De tre gubbarna som sitter på en stol med tre platser är kanske de tre vise männen.

Thorbjörn Petersen

 

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2013-03-20 av Inger Persson