Sagan om Natthalls jättar och troll

av Solveig Andreasson

Jättarna blickar ut från Natthall  Teckning: Solveig Andreasson

 

 

Natthall ligger mellan Rönneå och Djupadal. Namnet Natthall berättar att det är en bergknalle, hall betyder berg och natt kan nog vara, tror jag, att det är mörkt som natten nere vid bergets fot. Uppe på hallen kan man se hur Rönneå slingrar och krumbuktar sig som om den liksom inte bestämt sig åt vilket håll den skall rinna.

Man kan kanske höra jättarna som bor inne i berget, om man lyssnar noga, hur de pratar och kanske klirret av silver när de räknar sina många pengar och tar upp och beundrar sina dyrbara smycken. Jättarna har bott där i tusentals år i sina fina boningar. De har inrett flera salar där de trivs och håller sig om dagarna. Med de andra jättarna i närheten umgås de: jätten Juskus som bor i Juskushall i Riseberga, den sköna Vena i Mörkanskog, Rise på åsen och jättarna från Brink, som de är släkt med. Men om de små människokrypen bryr de sig inte, de får sköta sitt.

Jättarnas största bekymmer är trollen som de tycker är helt odrägliga. Fastän jättarna har bott i Natthall länge och trivts där så ställer trollen till hyss. De bor under de stora stenarna nere vid bergets fot och svansar och dansar natten lång. De skränar också och deras skrän stör de gamla jättarna.

Troll tål inte solens strålar, de får ont i skinnet. Kommer de ut i starkt solsken kan de till och med spricka. Så på dagarna ligger de inne i sina hålor. Ibland kan man höra hur de snarkar, och ibland darrar och vibrerar stenarna av deras snarkningar.

Men det finns en sten som de varken kan rubba eller vicka på trots att alla troll hjälps åt. Trollen försöker vrida den, men denna sten kan de inte rubba. Stenen ligger vid den gamla gården Djupadal nere i dalen där Rönneå flyter fram. Det sägs att denna sten vänder sig ett helt varv när en ny ägare tar över gården med vattenmöllan.