Visserligen har inte Kung Bore visat sig från sin mest bistra sida ännu men det kanske kommer. Men trots det kan man i våra vattendrag se en av de klassiska vinterfåglarna – strömstaren.

Man blir glad av strömstaren. Tänk, en varelse som mitt i vintern glatt kastar sig med huvudet före i vattnet och som dessutom sjunger när den kommer upp igen! Visst, badandet är jakt på föda och sången handlar om att hålla andra på behörigt avstånd men i alla fall. Och smaka på de gamla folkliga namnen, forspräst, strömkalle, vattensvala och gäddfröken.

Strömstare  Foto: Tommi Sandberg

Naturupplevelser handlar mycket om återseendets glädje. Det finns vissa saker som jag vill  ska vara förutsägbara. Så är det med övervintrande strömstarar. I månadsskiftet oktober-november när de flesta andra fåglar har lämnat landet i kommer de från sina nordliga häckningsplatser och tar de skånska vattendragen i besittning. Då är man där som någon slags inspektör och kontrollerar ankomsten. De små bäckarna i åsarnas dalgångar är början på nästa alla skånska åar. I dessa klara skogsbäckar eller där åarnas vatten bildar strömmar och forsar hittar man honom – strömkarlen.  En svartbrun fågel med skumfärgat bröst som sitter och niger och knixar på en sten i vattenvirvlarna.

Strömstaren förknippas med raviner och platser där det legat möllor och kvarnar. Klassiska lokaler i våra trakter är Råån vid Gantofta, Fälleberga, Åbromölla och Tumlaremöllan i Vegeån, bäckarna i Skäralid och Klöva Hallar. Längs Rönneå kan man få se strömstaren vid Forsmöllan och Stockamöllan och Pinnån vid Kopparmöllan är också en säker lokal. Det händer att han häckar i Skåne, man brukar räkna med ett 20-tal par. På vintern finns här betydligt fler, kanske par hundra fåglar. Annars är fjällbäckarna de flesta strömstarars sommarviste. Boet byggs ofta bakom ett vattenfall!

Strömstare  Foto: Bengt Hertzman

Strömstaren är perfekt anpassad till livet i vattnet. Öronen kan stängas hudflik där han dyker.

Skelettet är kompakt, inte luftfyllt som hos de flesta andra fåglar. En ovanligt tjock och tät fjäderdräkt i kombination med en rikligt fettavsöndrande gumpkörtel håller strömstaren torr och varm. Den ska upplevas i isbelagd bäck med kölddimmor över de öppna forsavsnitten. Nu ser ju den skånska vintern sällan ut så. Här dyker gäddfröken oftare från mossgröna stenar än från iskanter. Fågeln störtar sig ner i virvlarna och simmar och dyker till botten med hjälp av vingarna. Genom sin tyngd och genom att utnyttja vattnets rörelser kan den ”promenera” på botten mot strömmen. Strömstararna är mycket trogna sina vinterrevir och samma fågel återkommer år efter år. När natten faller på sitter han och sover under en bro eller i ett rör. Flera strömstarar kan tillbringa natten tillsammans men håller behörigt avstånd till varandra.

Denna charmiga fågel var förr klassad som skadedjur av fiskare och anklagades för att frossa i fiskyngel. Och visst kan såna slinka ner men mest äter han insekter som sländlarver. Nattsländans larv, husmasken, som sitter på och under stenar och bygger ett hus omkring sig själva med växtmaterial och sandkorn. De klara näringsfattiga bäckarna på åsarna lever upp efter lövfällningen på hösten. De fallna löven koloniseras av små djur som larver av bäck- och nattsländor som sen blir mat till bland annat strömstarar. Strömstarar är oftast ett friskhetstecken för vattnet.

Strömstarens latinska släktnamn användes redan av Aristoteles. Denne gamle grek skrev också något annat. Det händer ibland att det kring nyår kommer vindstilla dagar då en blek sol värmer och vintermyggen dansar.

Ibland drar lågtrycken bort och det infinner sig stilla dagar. Förr kallades såna perioder Halcyons dagar, främst i sydeuropa och England. Halcyon var en kvinna som förvandlats till en fågel och denna fågel byggde sitt bo lugna dagar mitt i vintern. Beskrivningen av fågeln som Aristoteles gav kan bara vara en kungsfiskare som man ibland kan glädjas åt i strömstarens bäckar. Framåt mars ger sig de flesta gästande strömstarar av mot häckningsplatserna i främst Norge och nordvästra Svealand och då övertas reviren av en verklig elegant, forsärlan. Och då är det vår!

Strömstare  Foto:  Bengt Hertzman

Bengt Hertzman


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2019-01-09 av Bengt Hertzman