I svamparnas rike

Scharlakansröd vaxskivling  Foto: Bengt Hertzman

Dallergröppan på stubben sitter nära oss och under alarna myllrar det av skrälingar. I dunklet under granarna syns ett vårtöra och på en gammal sälg en rynkig trollhand.  Nej, vi befinner oss inte i en B-skräckfilm utan i en skånsk skog i svamptid. Här finns en mängd andra svampar med namn som vi känner bättre, blek taggsvamp, kantarell, kremlor och soppar. Det har varit ett karljohanår, efter julis värme och augustis åskregn gick den populära matsvampen till i skogar och hagar. Nu har den snart gjort sitt och matsvampsplockaren får inrikta sig på släktingen brunsopp och trattkantareller.

Min personliga favorit bland matsvamparna är blek taggsvamp som man kan finna ända in i november om inte kylan kommer. Efter en lång fantastisk sommar kom hösten på allvar nu i helgen när en kallfront passerade och idag har tranor och svalor skyndat söderut med nordanvinden i ryggen. Såg ett par mindre guldvingar sitta på en sten vid Horsakärr vid Herrevadskloster och ta in den sista värmen.

Kantarell  Foto: Tony Svensson

Svampplockning har ingen lång tradition i vårt land och framför allt inte på landsbygden där svampar alltid setts med stor misstänksamhet. Man svalt hellre än åt svamp. Annorlunda har det varit i Polen, de baltiska länderna, Ryssland och Finland där man alltid drygat ut kosthållet med svamp, ofta med arter vi inte ens kan tänka oss äta som skäggriska och pepparriska. I Italien och Frankrike finns också en tradition att äta svamp som sträcker sig bakåt till romarrikets dagar. Det var från Frankrike som den svenska adeln och kungahuset fick vanan att äta svamp med början av 1700-talet. Stensoppen (Karl Johan) värderas mycket högt av gourmeter i Italien och betingar höga priser och den var som namnet antyder Karl XIV Johans favoritsvamp.

Mindre känt är kanske att vi har flera arter av stensopp, finluden stensopp kommer tidigt på sommaren i parker och ädellövskogar och kopparfärgad stensopp finns i tallskog men även i Klöva Hallars, Nackarpsdalens och Skäralids bokskogar. Den förstnämnda platsen torde tillhöra Nordens förnämsta svampväxtplatser i förhållande till sin yta med en lång rad rariteter och i Nationalpark Söderåsen har över 1500 svamparter hittats.

Oxtungsvamp Herrevad sept 2014 Foto: Bengt Hertzman

I Klippantrakten finns flera fina ekhagar och naturbetesmarker som har en mycket rik och spännande svampflora. Bland dessa vackra platser finns Tomarps ene, Herrevads klosters naturreservat, Göingevången, Jällabjär och ekhagar nära Klippans pappersbruk och Forsmöllan. Här finner man stolt fjällskivling, oxtungsvamp, tårticka och många olika arter av kremlor, soppar och vaxskivlingar.

Stolt fjällskivling Foto: Bengt Hertzman

Svampar och lavar bildar vid sidan av bland annat kärlväxter och djur ett eget rike, svampriket. Det vi i dagligt tal kallar svampar är fruktkroppar. Den egentliga svampen finns i jorden eller i veden den växer på. Där finns tunna trådar av långsträckta celler, så kallade hyfer som bildar ett omfattande nätverk, mycel. Många av de svampar vi plockar lever i symbios med träd, de får socker medan växten får mineraler. Våra skogsträd skulle inte klara sig utan samarbetet med svampar men numera vet vi att det även gäller många örter. En del svampar är förvisso skadegörare men andra gör nytta som nedbrytare.  Linné fick ingen ordning på svamparna utan kallade dem floras vandrande pack och  placerade dem nära maskarna i sitt system. Det blev en annan smålänning, Elias Fries, från grannsocknen, som blev den svenska mykologins fader. Han har följts av en lång rad framstående svenska svampkännare.

Att ha en bra näsa är en fördel för den som studerar svamp. Det är ingen liten referensram man förväntas ha, svamparnas dofter är ett universum. Läder, blyertspenna, honung, kokos, curry, lakrits, buljong och banan går väl an, men hur många nu levande människor kan associera till lysgas och ånglok? Nu upplevs ju dofter väldigt olika. Rotfränskivlingen uppges dofta som björnklister men då säger någon, nä den luktar amaretto. Här handlar det nog inte enbart om referensram utan personens ålder. Björnklister i skolan känns väldigt längesedan.

Grön form av brokkremla Foto: Tony Svensson Gräddvaxing  Foto: Tony Svensson

Att plocka matsvamp är härligt men ibland kan man bara njuta av svampars färg, form och doft. Det finns märkvärdiga platser där man ska ge sig tid, se sig omkring, lukta och lyssna. Där finns inte bara sällsynta svampar utan många andra medvarelser på planeten. Rödsopparna nu i september kring de gamla ekarna vid Tomarps ene sitter kvar på näthinnan liksom bronssoppar och olika ståtliga fingersvampar i Klöva Hallars branter. Här har man funnit märkvärdigheter som rosensopp och violgubbe.  I rika ängslövskogar står violettfotade puderskivlingar som små ballerinor i bokskogen.  I Rönneås dalgång och dess omgivningar finns några platser där det finns god chans att hitta sällsynta och speciella svampar, beroende på att jordmån, berggrund och lokalklimat är gynnsamt. Nämnas kan Stockamöllan, Djupadal, Allarps bjär, Klöva Hallar, Jällabjär och Nackarpsdalen. Här kan man också finna den vanliga kantarellens mera ovanliga släktingar som grå kantarell, kruskantarell och svart trumpetsvamp.

Grå kantarell  Foto: Tony Svensson

Den som letar gul kantarell i våra trakter får ha lite tålamod, det är sällan man springer på de bestånd man fortfarande kan hitta i till exempel Halland. Men om man breddar sig som matsvampsplockare och lär sig blek taggsvamp, rödgul taggsvamp, stensopp, brunsopp, smörsopp och självklart trattkantarell så ökar chansen att komma hem med välfylld korg. Vill man gå vidare så är kremlor en lämplig grupp. Gulkremla, brokkremla och kantkremla är vanliga och goda matsvampar. Skaffa någon av de fina nya svampböcker som finns och gå med i Skånes Mykologiska Förening!

Svampexkursion september 2014 på Räfshalen

Efter hand som löven faller och dagarna mörknar sig så kryper vi alltmer inomhus. Det finns tid till matlagning och ett enkelt sätt att använda sin plockade svamp är att göra fyllda krustader.

Ingredienser: Rödlök, Créme fraiche,Gräddfil, Svartpeppar,Salt, Grädde och smör!  Inget margarin! Svamp Min personliga favorit är blek taggsvamp.

Krustader eller grönsakskrustader som halva av tomat eller paprika. Stek svampen i smör. Tillsätt lite grädde och låt svalna. Ta lika delar créme fraiche och gräddfil. Finhacka rödlöken och blanda i den. Kall svamp blandas med röran. Garnera med persilja.

Lär dig sen känna igen rökslöjskivling, ostronmussling och vinterskivling så bjuds det matsvamp länge till om skånevintern blir mild. Och, nej vikingarna åt inte röd flugsvamp innan de gick bärsärkagång!

 


© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2014-09-25 av Bengt Hertzman