Berättat av Solveig Sigfridsdotter Andreasson, Ljungbyhed 2009
För avskräckning skulle galgbackarna ligga högt. Det skulle synas på långt håll, då skulle folk som färdades där förfasas och leva ett ärligt liv. Denna galgbacke i Brohusets skog ligger högt, den sattes upp på en hög bronsåldersgravhög, den som var högst av många i detta området. Inte tror jag att denna kanske ärorika Hövding som en gång blev höglaggd har, kunde tänka sig att hans gravhög skulle utsättas för så mycken sorg och förtvivlan och att man skulle undvika denna plats. Den som en gång hans ätt ärade och vårdade som sin ättehög.
Men så blev det ,de förbrytelser som avtjänades här sina straff. Var nog i våra ögon sett lindrigt sagt för grymma. Men tiden var sådan .Det är bara 100 år sedan sista avrättningen i vårt land,
Jag har träffat inte mindre an två män som berättat för mig om den sista avrättningen i Riseberga socken i Brohusets skog. Det var först målare Hugo Persson han berättar att hans morfar var med på den sista avrättningen liksom Gustav Jansson i Bonarp berättar att hans morfar fick stå i spetsgården för att se till att ingen tog sig in för att befria den dömde eller att någon efteråt tog sig in för att ta av det blod som rann ut efter avrättningen som då var halshuggning.. Gustav sa att hans morfar hade sagt att det inte gick att hejda de som skulle samla av den avrättades blod. Detta skulle sedan användas till olika läkemedel. När den sista avrättningen var vet jag inte, men nog går det att utforska i domböcker
Evy Borg som inte bor så långt där ifrån berättade att några av hennes barn var intill backen där de tänkt att bygga en hydda, då påträffade de ett människokranie som de tog med hem, men Evy sa åt fem att gräva ner det igen, vilket de gjorde. Det var nog en ung människa sa Evy för tänderna var fina . Det var ju så att de avrättade fick sina gravar intill Galgbacken.