Jag sitter på en gammal murken, stormfälld ek, och njuter av tillvaron när jag plötsligt överväldigas av det underbara i ögonblicket och faller in i en djup dröm.
Vad är det som låter? Hästar? Ett tiotal ryttare närmar sig i sporrsträck. Jag kryper ner och gömmer mig bakom eken.
Ryttarna håller in sina löddriga hästar alldeles i närheten. Det har av allt att döma varit en hård och tuff ritt.
Ryttarna lyfter av de stinna sadelväskorna, spanar uppmärksamt omkring sig och börjar sedan gräva i grusåsen. När de har åstadkommit en ansenlig grop töms sadelväskorna på den ena tygpåsen efter den andra. De fyller sedan igen gropen, täcker med gamla löv och kvistar, tills ingen kan ana att det grävts just på denna plats.
De ser sig återigen oroligt omkring och efter några barska kommandon stiger de upp på hästarna och försvinner lika fort som de kom.
Vad innehåller tygpåsarna? Jag vill naturligtvis gräva upp dem och undersöka den gömda skatten men i stället återförs jag till verkligheten, badande i svett.
Det kan ha varit anspänningen i drömmen som fått mig att svettas eller också det faktum att temperaturen närmar sig trettio grader.
Jag sitter kvar och försöker återkalla skeendet i drömmen men faller i stället in i en ny.
Det är nu inte så dramatiskt. Jag kan höra hur det fräser i blästerugnen när man omvandlar myrmalmen till järn. Samtidigt i närheten där björkarna speglar sig i den mörka och blanka kvarndammen är skvaltkvarnen i full gång. Här blir säd från de fattiga åkrarna till vitt mjöl
Några inande myggor väcker mig från denna dröm och jag vandrar genom en blandskog av bok, ek, björk, gran och tall, österut mot Bäljane å, som tangerar fastigheten på sin väg mot Rönne å.
Här tar jag fikapaus ackompanjerad av det porlande vattnet, ropande spettar, oroliga vråkar som utstöter sitt piää och andra fåglar som vill göra mig sällskap.
Men jag kan inte släppa drömmarna. Sägnen säger att den danska krigskassan grävdes ner i en av grusåsarna här i Linneröd. Andra menar att den grävdes ner i trakten av Viken vid Helsingborg.
Ponera att det var den svenska krigskassan som försvann i ”Loshultskuppen” som grävdes ner här och sedan glömdes bort. Det handlade om trettiotusen daler, som i dagens penningvärde blir tiotals miljoner.
Men å andra sidan som en av de tidigare ägarna av fastigheten uttryckte det: ”Vad skall vi med mer pengar? Det är helt andra saker som vi värderar högt”.
Beträffande skvaltkvarnen är den sedan länge borta. Däremot finns fortfarande rester kvar av blästerugnen och minner om den tid när järn framställdes på detta, tämligen enkla, sätt.
Jag packar åter ryggsäcken och fortsätter min vandring efter ett besök ca trehundrafemtio år tillbaka i tiden, när snapphanar och stråtrövare gjorde skogarna osäkra.
Men ingenting stör längre i den här skogen.
Inga tjutande motorsågar bara suset från trädkronorna och fåglarnas sång.
En utmärkt plats för kontemplation.
Författare Roland Månsson, 2013
© Skånes Nordvästpassage
Sidan redigerad 2020-07-28 av Inger Persson