Blåsipporna berättar om dramatik
Kolliderande kontinenter och vulkanutbrott för många miljoner år sedan
I alla tider har ett av de käraste vårtecknen varit när blåsippan går i blom. Man blir glad av dem när de slår ut bland vissna fjolårslöv. I trakterna av Rönneå växer det blåsippor på några ställen som ofta sammanfaller med de vackraste platser som bygden har att visa upp. Trots det generellt vikande intresset för den vilda floran så möter man fortfarande ofta människor i mars och april som åkt ut enbart för att än en gång få glädja sig åt blåsipporna. Jag tycker att vi skulle utveckla detta. Precis som människor samlas kring valborgsbrasor så skulle man kunna samlas för att hälsa den allra första våren hos blåsipporna och vi ska ha i minnet att de ofta växer på vackra platser i trakten som genom århundranden varit samlingsplatser för folk och är fulla av berättelser och historia.
De flesta växter berättar om marken de växer på och kanske vad den använts till men blåsippan har en speciellt spännande historia att berätta.
För så där 200 – 300 miljoner år sedan utspelade sig stor dramatik i det vi nu kallar Skåne. I slutet av karbonperioden och början av perm kolliderade kontinenterna Siberia (där nuvarande Sverige låg) , Kazakhstan och norra Kina med Laurasia (nuvarande Nordamerika) , som redan satt ihop med Gondwanaland (med nuvarande Sydamerika, Indien, Australien). Bildandet av superkontinenten Pangea var ett faktum och medförde plattkollisioner som bildade delar av fjällkedjan i Norden samt Uralbergen. (Källa: Naturhistoriska Riksmuseet)
Krocken fick nuvarande Skåne att spricka sönder på diagonalen. I dessa nya sprickor väller basaltisk magma upp och bildar diabasgångar med nordväst-sydostlig utsträckning. Magman fyllde sprickor ett stycke ner i jordskorpan men det är under senare geologiska perioder med erosion av berggrunden som fått dessa diabasstråk att exponeras på en del platser.
Det finns många diabasgångar i Skåne och i våra trakter kan de till exempel ses vid Klöva Hallar, Skäralid, mellan Riseberga och Forestad, Klåveröds by och Stockamöllan. Stenen är mörk, nästan svart och ofta söndervittrad. Och på nästan alla dessa platser växer blåsippor som är näringskrävande och som i den lättvittrade diabasen hittar bättre livsmiljö än på rent urberg. Andra växter som ofta markerar diabasgångar hos oss är nunneörter och stor blåklocka. På diabas finner man också många ovanliga svampar.
Några miljoner år senare, huvudsakligen under juraperioden, är det dags igen då det under en lång period förekommer vulkanism som lämnat spår i området norr om Ringsjön upp emot Röstånga, Ljungbyhed, Färingtofta och N Rörum. Dessa ligger kring kring den tidigare nämnda sprickan genom Skåne, nu kallad Thörnquiszonen. De mest kända vulkanresterna hör Jällabjär som är daterad till 188 miljoner år (Bergelin 2010) Juskushall, Rallate, Allarps bjär och Ulfsbjär nära Frostavallen. Med undantag för Allarps bjär som är en av Skånes förnämsta lokaler för vårens vilda örter så är floran mer sparsam på basaltkupperna än i diabasgångarna vilket kan bero på att basalten är mer svårvittrad är diabasen.
Blåsippans kraftiga njurformade blad, de duniga svepebladen och blommans mycket speciella blå nyans har gett intryck på människor i alla tider. Enligt den gamla signaturläran hjälpte örten mot njur- och leversjukdomar. De ludna knopparna som övervintrar ovan jord har väntat hela vintern och kanske prövats hårt denna milda märkliga vinter. Ett blåsippsbestånd kan vara gammalt – flera hundra år, äldre än skogen det växer i. Å andra sidan kan en planta stå i 40 år utan att blomma. Blåsippor har inte bråttom och bestånden verkar inte att sprida sig numera. De är nu sällsynta i nordvästra Skåne. För sin spridning får de lita till myror som vill åt de fettrika bihangen till fröna.
Jag kommer aldrig att glömma en marsdag i Klöva Hallar I nordbranten låg fortfarande snö i skrevorna som släppte ut pustar av däven kylig luft. Hela sydbranten var fylld av blåsippor och bland dem fladdrade yrvakna gula citronfjärilar i mängder. Dessa färger mot de bruna fjolårslöven blev en oförglömlig upplevelse.
Så visst ska vi längta till varma majdagar men inte glömma att förundras över den tidiga våren då allt återföds.
Som den nyligen bortgångne Tomas Tranströmer skrev: Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar.
Text och foto: Bengt Hertzman 2015
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2015-03-29 av Bengt Hertzman