Blommande vulkanberg

Sällsynta örter på slocknade vulkaner

Det finns platser som mest hör våren och försommaren till. Ställen där ett många örter under en kort tid klär marken, mest innan träden slår ut. I slutet av mars och under april slår blåsippor, vitsippor, lungört och violer ut. Det finns inte mycket i svensk natur som är vackrare än denna tidiga blomning i lövskogen.

På sommaren befinner sig ofta dessa platser i djup skugga under bok och ek. I Rönneåbygden finns några ställen där floran är särskilt rik och till dessa hör vulkanbergen sydost om Söderåsen, från Ljungbyhed ner till Ringsjön. Berg av hård basalt från vulkanutbrott för 100 – 200 miljoner år sedan. De har fantasieggande namn som Juskushall, Jällabjär, Rallate och Allarps bjär, platser där berggrund, jordmån och mikroklimat är generösa mot växterna. Ner mot Höör hittar du flera som Ulfsbjär vid Frostavallen och Hästhallarna vid Dagstorpssjön och nära Sösdala ligger Lönnebjär med flera. I trakten finns ytterligare några platser som är berömda för sin flora och där du kan möta många av vårens örter, Djupadal, Natthall, Klöva Hallar, Skäralid och Stockamöllan, det är inga basaltkupper men platser med en fascinerande geologi.

I slutet av mars slår de första blåsipporna ut på branterna vid Allarps bjär, Djupadal och Natthall. Snön ligger vissa år kvar i skogarna uppåt Färingtofta vid denna tid och marken kring blåsipporna är fortfarande frusen. Där jorden är mullrik och träden glesa har sipporna ofta sällskap av vårlök, svalört och violer. Svävarflugor far som små pälsklädda troll med sugsnabel mellan blommorna och dricker nektar tillsammans med humlor och vårens fjärilar.

De mer sällsynta av vårens örter finns inte på alla de nämnda platserna. På basaltkuppen Juskushall är floran ganska artfattig men där står nu liljekonvalj och gulplister i knopp och väntar på värmen. Ännu är mattorna av vitsippa täta och skogsviolen är spridd på berget. På Jällabjärs topp finner du fler örter och här kan man få se smånunneört, gulsippa, lundvårlök, lundviol, och den i Skåne sällsynta lundbräsman som går i blom i maj.

På Allarps bjär nära Hallaröd har blåsippan sällskap av hela noblessen i den skånska vårfloran som vårärt, gulsippa, underviol, lundviol, skånsk nunneört, smånunneört ramslök och tandrot. Detta är nog den av dom gamla vulkanerna som har den rikaste floran tillsammans med Knösen, Häst(havs)hallarna och Sätesklev. Och över hela härligheten sjunger grönsångare, flugsnappare och rödstjärt.

Precis när Eyjafjallajökull hade utbrott för några år sedan letade vi efter en annan av de gamla skånska basaltkupperna vid Vägasked. Vi frågade en man som arbetade i en trädgård om vägen. När ordet vulkan nämndes började han flacka med blicken och såg orolig ut. En annan gång frågade jag en äldre man på promenad om vägen till Allarps bjär. Han utbrast, vulkan… här, och såg förskräckt ut. Fast man vet ju aldrig om de gamla vulkanerna vaknar igen. Det är märkligt hur okända de skånska slocknade vulkanerna har varit men detta håller på att ändras, inte minst med hjälp av Facebooksidan Skånska vulkaner med Eric Kjellin i spetsen.

Kring alla dessa fagra och lite magiska ställen finns skrönor och historier, människor har i århundraden fascinerats och dragits dit. Även i nordvästra Skåne är blåsippan påfallande ofta knuten till vackra och lockande platser. Många människor besöker årligen ”sitt” blåsippställe för att kolla så allt står rätt till. Tänk om vi i dessa tider när trädgårdsintresset bara växer även kunde skapa en tradition av att besöka dessa platser och hälsa våren välkommen. Att kanske få intresset för vår vilda flora att åter växa. Blåsipporna har växt där länge, ofta längre än träden. Liksom många lundväxter är de stationära, deras biotoper nyskapas inte längre. Vitsipporna är ständigt på väg men blåsipporna går ingenstans.

Men det finns annat än vulkanberg i den fantastiska Rönneåbygden. En av de vackraste platserna längs ån kallas Dalen och ligger nära Billinge. Det ett av dom områden i Skåne som härbärgerar nästan alla vårens vilda blommor.Här har vi nunneörterna, den sällsynta stora skånska som nästan liknar en orkidé och släktingen smånunneört.

Svår för pollinerare att ta sig in i så ibland stjäl humlor nektarn bakvägen. Nunneörtens vetenskapliga namn går tillbaka till antikens Grekland. Blåsipporna har blommat några veckor och börjar blekna bort i havet av vitsippor. Det vackra ordet lundäng beskriver träffande platsen och här i lunden dominerar ek, bok, avenbok och hagtorn. Många av träden är gamla.

I gläntorna är det alldeles gult av vårlöksbuketter och källorna och små kärr lyses upp av den lilla gullpudran. Jag tror aldrig jag har sett så mycket av den någon annanstans. Här ropar mindre hackspett och skogssnäppan spelar över maderna längs ån. I skydd av den grövsta eken växer ett litet bestånd av en av våra märkligaste örter, den lilla desmeknoppen vars existens som de flesta är helt omedvetna om. Det vetenskapliga namnet betyder den obetydliga som doftar mysk. I närheten finns också vätteros, lundviol och gulsippa.

Många håller Natthall för den finaste platsen längs ån och här blommar längre fram i vår gulsippor och nunneört och om några veckor slår en av Skånes sällsyntaste växter ut, glansnävan. Men då är det försommar.

---

© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-01-02 av Bengt Hertzman