Pyttebanan
År 1904 tillkom järnvägen mellan Ängelholm och Östra Ljungby och år 1907 var sträckan mellan Östra Ljungby och Klippan klar. Därmed var hela linjen Ängelholm – Klippan i funktion.
Hur uppstod då namnet ”Pyttebanan”?
Vi citerar en tidningsnotis av okänt ursprung troligen NST! ”Pyttebanan, ja varför fick den heta så? Jo, på sin tid blev snickaren och tillfällighetsskalden Wilhelm Hall instämd till tinget av dåvarande stinsen i Ängelholm för att hans höns gick omkring som de behagade på spåret och därigenom hindrade trafiken. Han fick böta två kroner och dikterade följande kväde som påminnelse av händelsen:
Där gingo små pyttor på banan
som går genom Vången på sné.
De hade den syndiga vanan
att kackla en smula breve´!
Men stinsen han gjorde sej möda
och sade: ”Det där får ej ske!”
De glodde på kammen den röda
och alla så trallde de.
Ja, så var det dopet klart!
Bilden visar en typisk järnvägsstation vid de små samhällena. Den fyrkantiga byggnaderna är vacker med sin dekor runt fönster och dörrar. Även väggarna har man dekoretat för att ge mera liv åt den vita fasaden. Byggnaden inrymde både bostad och väntsal. Dåtidens tekniska lösning på säkerheten var semaforen. Med den gav man klarsignal till lokföraren.
Olika sorters gods transporterades på järnvägen. På höstarna var det bettransporten som dominerade. Många är de järnvägsvagnar som lastats med sockerbetor vid Källna station. Att lasta över sockerbetor till järnvägsvagn var ett hårt arbete. Så småningom övertog andra transportmedel sockerbetorna och järnvägen fick mindre betydelse.
På hösten under betkampanjen beställde odlarna vagn på stationen. Tomvagnarna kom på förmiddagen, odlarna hade då den dagen plus nästa på sig att fylla den. Det fanns ingen betvåg vid Källna, därför måste man lasta en järnvägsvagn vid varje leveranstillfälle. Betmassan som odlarna fick tillbaka från sockerbruket i Ängelholm kom också på järnväg.
Under varma sommardagar transporterade Pyttebanan många badgäster till havet. Vagnarna var överfulla av badsugna människor i alla åldrar. Badtågen drogs av ånglok. Tåget stannade i skogen vid Råbocka, ca 300 meter från havet. På kvällen vid sextiden gick återfärden. Nu med två ånglok och sex till sju vagnar med nybadade passagerare. Det var på den tiden en ståtlig syn. Tyvärr saknas bilder på 30 – talets badtåg.
Efter 49 år lades järnvägen ner. Men den är en del av Källnas historia. Året runt tillhörde tågen Källnas landskapsbild. Men utvecklingen rusar vidare. Idag har järnvägen ersatts av en asfaltsväg. På denna gör bilen sitt segertåg genom byarna på väg till Klippan eller Ängelhom.
Texten hämtad ur Källna studiecirkels samlingar. Publicerad i Östra Ljungby, Källna hembygdsförenings medlemsblad Rötterna 2013.
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-04-26 av Inger Persson