Berättat av Solveig Sigfridsdotter Andreasson.
Området här har säkerligen varit bebyggt sedan forntiden, många fornminnen finns i området. Då här finns flera mossmarker kan man dra slutsatsen att här varit sjöar, den sjö som är kvar är den som man kallar damm intill den gård som varit Kommungård, som var den tidens ålderdomshem. Då man tittar på gamla kartor kan man tänka sig att den västra Sorrödsjön sträckt sig nästan ända hit upp.
Herrevads kloster och områden omkring och även Stora Björkets barn hade sin skola här i Broröd. Först var skolan i ett mindre hus som var byggt till undantag för en av torparna. Men snart byggdes ett större skolhus för att sedan ännu ett skolhus kom till. Detta sista hus hade tjänstgjort som epidemisjukus och låg vid dammen nedanför Kommungården
I skogen som tillhör Brorödsgården (f.d. Kommungården) ligger ruinerna efter Salpeterlada, den har mycket kraftiga kallmurade väggar. Så tidigt som år 1633 finns belägg på att här var salpeterlada och under 1783 namnges en salpetersjudare vid namn. Men år1815 finns ingen lada i bruk.
Torvmossen som Nils Dahl hade i bruk under och efter sista världskriget var i ganska stor omfattning.
Vi förflyttar oss söder om skolan där går en väg in i skogen på skylten står Danska vägen. Det var nämligen byggd av de Danska militärer som flydde från sitt land 1940 då den Tyska hären gick in och ockuperade det Danska landet. Dessa Danska soldater blev förlagda i Ljungbyhed, för att de skulle och ville göra någon nytta fick de då bygga denna väg.
Vägen går till Stenholmen, ett hus som skogsvaktare bodde i. Men innan vi kommer fram dit skall vi stanna till vid Vena kull, en höjd med ett troligtvis bronsåldersröse uppe på höjden. Att gå längst med Vena mosse som numera är i det närmaste igenvuxet Vid mossens östra kant finner vi Venas grav , där den enligt sägner sköna Vena är begraven, hennes grav är markerad av stenar 70-80 cm. höga. En vid hennes huvudgärd och 36 alnar därifrån den andra stenen vid Venas fotända. I brösthöjd är en grop väl synlig, då det sägs att två ynglingar grävt för att få tag i hennes guldsmycken. Det hela misslyckades emellertid. Intill hennes grav hittades ett 6 alnar långt revben, som man trodde hade tillhört Vena, detta revben blev enligt skrift flyttat till Herrevadskloster.
Söder om graven kan vi se ett gravröse,ej tidsbesämt, en bit därifrån går den gamla vägen en hålväg som gick från Herrevadskloster och vidare mot viktiga vägar.Vid denna väg mitt emotl Vena mosse är en höjd, här uppe kan vi se ett ganska stort gravröse . Enligt vad äldre berättat för mig var det omgivet av giftiga ormar som vaktade gravröset. Dessa ormar gick till anfall om någon försökte ta sten aldrig så liten sten därifrån.
Hela denna skog kallades förr Mörkan skog som tillhörde Herrevadskloster. Stora ekbestånd har vuxit här, Klostret har fått leverera ek till både Sittadellet i Landskrona och till Köpenhamn till olika större byggnader. Kvar av stora ekar finner vi en vid Danska vägen, men den som är mast omtalad är den ek som kallas Snapphaneeken där Carl XI lät hänga 27 s.k. Snapphanar i denna ek..Denna ek har endast en stubbe kvar och är belägen strax när man kör upp på vägen till Broröd från Kloster sett. Försvenskningen gjorde att folket här i Skåne fick lära sig att dessa Snapphanar alla var rövare och banditer.
Torpen som tillhörde kloster fick modiga namn som nog låg i tiden när de blev så namnsatta: Vi har namn som Dobra, Spa, Riga Brink, Alger och Marocko men också vanliga namn Så nog har här varit stor bebyggelse och stora familjer De tegar som med möda odlades upp av förhoppningsfulla torparefamiljer är numera igenplanterade av skog.
Vad namnet Broröd kommer ifrån är väl inte riktigt givet, men röd kommer av att röja, man röjde upp till en odling. men Bro kommer nog ej av ordet bro, kanske ett mansnamn eller av brunn som var beteckningen för sank mark i Skåne eller något annat, allt ändrar sig med tidens gång.
Men att i denna trakten har människor bott sedan urminnes tider det är med säkerhet givit.