Vägen berättar

Färdas långsamt genom det gamla Herrevadskloster. Här kan byggnader och gamla träd ge skygd och historia. Ta gärna genvägen österut mot väg 108 som går från Spången och norrut. Efter att ha passerat Cassiopeja byggnaden, ridhus och grusgropen, där bröderna Ekstrand hade sin smedja och vapenverkstad, går vägen in mot Klosterhagen.

På höger sida vägen ligger Nybodamm. Dammen hette i gamla tider Fansjön. Morfar August gick i slutet på 1800-talet ofta förbi Fansjön, till och ifrån arbetet både morgon och kväll. När vi på senare tid frågade; ”Såg morfar något konstigt under kvällar och nätter?”. Så svarade han; ”Nähä, inte möd, ja det skulle så vara när jag gick förbi Fansjön, då skreg mylingarna så rälit.”. Mylingar är enligt skrönor nergrävda, odöpta barn.

Det kanske inte är så konstligt med skrönor om nergrävda barn? För några hundra meter längre fram ligger Nybo, det gamla nunneklostret. Nunnor på ett håll, munkar på ett annat håll. Det krävs stark tro för att hålla tillbaka mänskliga urkrafter! Sägner om igenrasade gångar och tunnlar talas det om i trakten.

Gården Nybos ursprung går 500-600 år tillbaka. Den är en av Skånes sista generalsgårdar och gården är föremål för omfattande skrönor. I början av 1900-talet arbetade en av mina mostrar som piga på gården. Hon har berättat om hur hon en sen kväll fick höra orden ”River ni så dör ni.”. Man utförde ombyggnad av en bolänga.

Förrådsbyggnader, stall och logar revs på 1950-talet. En vägg rasade och en person omkom.

Vägen slingrar sig vidare in i Klosterhagen. Torp och gårdar har namn som Marocko, Brink, Snickartorpet och Harthus. Det senare är namnet på en av de större gårdarna.

Längre fram längs vägen, på vänster sida, ligger resterna av en gård. Ruinerna kantas av ett vackert skuleträd, träd som under åren fått sina nedre grenar avbetade av boskap och nu fungerar som ett utmärkt regnskydd. Fastigheten stod tom när den eldhärjades på 1900-talet.

Vägen går ner mot en liten svacka. Bäcken rinner under vägen från Rävemossen ut i V Sorrödssjön. På sluttningen till vänster, till hälften ingrävd i backen hade Gålan sin bostad. Vet ej om hon hette Gålan eller om det var ett öknamn. De gamla i mitt hem talade ibland om dråpet eller mordet som skedde vid hennes bostad. Ett skott från en revolver skall ha avlossats genom ett av torpets fönster. Namnet Stålhandske nämndes i sammanhanget.

Tillbaka till morfar och tidig morgon på 1800-talet.

Gålan var ute tidig morgon och samlade ved. Med en yxhammare knackade hon loss skorpbarken från björkar, ett bra bränsle. Nu hade hon fastnat med sina långa kjolar i ett stolpstaket. Morfar berättar; ”Jag fick hjälpa na. Fick lötta opp hennes kjolar från enestagarna, hon hade ente nånting onnete, jag kunde se änna opp i juledagsmorgon!”.

Tvärs över vägen lite längre fram hade militärerna målområde för sina skjutningar med Remington-gevär. Grusbacken som då var målfång är sedan länge bortgrävd.

Vägen ansluter nu till gamla vägen mellan Spången och Blekemossa. Gamla skånelängan strax intill, med stall och loge på ena gavelsidan, har inte långt kvar till förintelsen. Det gamla päronträdet föll för något år sedan i en höststorm. Den nya vägen nr 108 tar över!

Hans i Spången, Hösten 2011