– en gård med anor
Min farfar Axel Persson, farmor Olga och pappa Sigge flyttade till gården Westrarp mars 1935. Några år senare flyttade även mina farbröder, Sigges äldre bröder Axel och Sven till Westrarp. Det var krig, många var inkallade. Det är den siste oktober 1941. Sven skriver hem från Ljunghusen och berättar – om en mina som drev in mot land, om hur en ångare från Trelleborg skickades ut för att ta hand om och desarmera den. Och han undrar hur det går med potatisupptagningen i allt regnande.
Bilarna gick på gengas, och resterna av kolmilan som Sigge byggde för kolning av trä finns fortfarande kvar.
Torv behövdes under ransoneringstider, och det var ganska vanligt med torvbrytning i större skala då. Åren 1941–1946 bröts det torv på Westrarp. I Svensk Industrikalender/Tjugonionde årgången [1] finner man ”Bröderna Persson, Västrarp, Ljungbyhed” under rubriken Torvindustri, Kristianstad Län, tillsammans med ett sjuttio-, åttiotal andra. I Risebergatrakten nämns också ”Olsson, Harry, Vierödsmossen, Ljungbyhed”.
Se bifogade bilder nedan, tagna av min pappa, med bildtext av Nils-Arne Andersson, Södra Sandby. Det är min farbror Axel på den nedre bilden.
Vagnar från torvbrytningen finns kvar på gården, och även lite räls i markerna, dock har det växt upp en och annan tall mellan spåren.
De dagar vi besökte Westrarp när jag var barn var varma, soliga dagar – det är så jag minns sommarbesöken. Vi gick alltid en runda – som bönder gör – för att se hur det växte. Själv är jag uppvuxen på en gård nära Vallåkra. Det växte betydligt bättre där än på de magra jordarna i Riseberga. En runda gick om hästhagen (Räfshalen) där arbetshästen Lotta gick och betade. Hon var så fin med sina gigantiska, lurviga hovar. Så kommer jag ihåg det i alla fall, jag var ju inte så gammal.
Vi badade i Bandsjön, så klart. Min syster och jag lekte på lekplatsen vid sjön där det fanns gungor, ringar och gungbräda, och i lekstugan på Westrarp.
1959 slog blixten ner, uthusen förstördes och byggdes inte upp igen. En hel del djur omkom i branden, det var en tragisk händelse som jag minns med stort obehag. Alla bostadsbyggnaderna klarade sig.
Lekstugan byggdes till Christina, dotter till Anna och Clas Sparre som bodde på gården 1927 – 1935. Familjen Sparre satte stor prägel på huset, en del är borta som t.ex. badkaret med lejontassar som imponerade stort på mig, men mycket finns kvar idag – en öppen spis av grön marmor, och pelarna i herrummet med den mörkbruna tapeten. Samma tapet idag som då.
Anna Sparre har skrivit om Westrarp i sin bok Vännen min [2], bl.a. kan man läsa:
”Några kilometer norr om Ljungbyhed ligger Riseberga kyrka. Tvärs över vägen låg en pittoresk gammaldags handelsbod och där intill började lindallén (ganska låg ännu måste medges, men dock en lindallé ), som ledde fram till Westrarps gård. Gården var till salu och vi körde dit, naturligtvis bara för att titta. Hur skulle vi kunna köpa en gård om än aldrig så liten? En jovialisk äldre herre tog emot oss med öppen famn […] en vinkast, välklippta gräsmattor, vackert upplagda sparrissängar […] Huset var gult och hade stora rum, några med bjälkar i taket, runt väggarna i matsalen löpte en vit panel. I övervåningen var det lågt i tak. I söderrummet med stor balkong sken solen in. – Barnkammaren, viskade jag till Clas och han nickade.
[…] allt fanns där. Svartfläckiga grisar och bruna höns och i längan bortom trädgården arrendatorn, som befanns vara två identiskt lika tvillingar.”
Författaren minns lite fel här, långa allén var – och är – en lönnallé.
I en annan av hennes böcker, Alla mina hem [3] finns en trevlig berättelse om telefonstationen. ”Telefonväxeln vid stora vägen var vår bästa nyhetskälla. Telefonfröken såg och hörde allt. När mamma ringde fick hon veta att jag inte var hemma: ”hon gick nyss härförbi” eller ”nej, hon äter middag hos doktorns”. Då visste hon sannolikt också vad middagen bestod av, för slaktaren var hennes närmaste granne”
Där skriver hon också om byborna i Riseberga när hennes väninna prinsessan Astrid och kronprins Leopold, i hemlighet var det tänkt, besökte Westrarp. ”… jag lovade tystnad och att ta emot dem i vardagslag och utan några krusiduller, men visst fejades det extra i trädgård och hus. Vi hade mött våra gäster någonstans på vägen för att visa hur de skulle ta sig förbi kyrkan, handelsboden och ner till vår gård. När vi körde genom Riseberga by såg vi till vår förvåning hur folk gått man ur huse och stod vid vägkanten. Många gamla hade tagit stolarna med sig och satt så nära körbanan som tänkas kunde. Tamtamtrummorna hade gått, alla visste tydligen att belgiska kronprinsparet var på väg till Westrarp.”
Den jovialiske äldre herren som Anna Sparre nämner i sin bok [2] var konsul Robert B Ljunggren som ägde Westrarp mellan 1916 – 1927 då Sparre köpte den. Konsul Ljunggrens dotter Maria gifte sig med Are Waerland och bosatte sig på Viebo, men det är en annan historia.
Vill man se konsul Ljunggren idag kan man ta sig till Tycho Brahebrunnen, en fontänskulptur i form av en himmelsglob, på Tycho Braheplatsen i Helsingborg. Stjärnbilderna på globen har ansiktsdrag efter de personer som fanns med i beslutsprocessen att uppföra monumentet. En av de personerna var just konsul Robert Ljunggren. Han fick gestalta Herkules. [4]
Innan konsul R Ljunggren, bodde Maria Smedberg på gården i åtta år mellan 1908 och 1916. Röstånga nämns, möjligen kom hon från Röstånga eller flyttade senare dit.
Handlanden G. Larsson och hustrun Johanna köpte gården 26 februari 1894. Under deras tid skedde stora förändringar i landskapet. Westrarpesjön sänktes med 1,2 meter för att ”torrlägga kringliggande vattensjuka jordområden”. Överenskommelsen är undertecknad av Olof Hallenborg, Ingelstorp, och G. Larsson, Westrarp.
”Larsson G, landtbr., Västrarp, Ljungbyhed”. Så står det i SAF (Sveriges Allmänna Folkskollärarförening) -årsskrifter 1903_6 [5] under rubriken: Riseberga pastorats kretsförening. Under samma rubrik finns även Haller P, Ljungbyhed [5] [10].
Betyder det att G. Larsson var lärare också? Förutom lantbrukare och handlanden?
Enligt Svenska Gods och Gårdar [6] anges att mangårdsbyggnaden (det gula huset) uppfördes omkring 1875. Tidsmässigt sammanfaller det med att gården den 9 mars 1875 såldes till regementsstallmästare löjtnant Frans A.C. Salmson och fröken Mari Hjort, och det verkar inte osannolikt att huset byggdes då om man följer Salmsons & Hjorts historia.
Frans Adolf Casimir Salmson f 1843 var av judisk börd, och judar fick tidigare varken äga mark eller egendom, och endast bo i vissa städer enligt judereglementet som utfärdades 1782. Inskränkningar i judarnas rättigheter upphävdes efterhand: ”År 1860 fingo de israeliter, som voro svenska med-borgare, rätt att bosätta sig var som helst inom Sverige samt därstädes besitta fast egendom.” [7]
Frans A.C. Salmson och Maria Johanna Hjort f 1849 vigdes 8 oktober 1875, detta var 12 år efter att det blev tillåtet. År 1863 tilläts judar ingå äktenskap med icke-judar. [7]
Maria Hjort var dotter till köpman Nils Daniel Hjort. Han köpte 1856 en gård i Malmö vid Öster-, Prost- och Norra Wallgatorna jämte ett tunnland gårdejord vid Lundavägen. På gårdejorden uppfördes på 1860-talet en tvåvåningsvilla att användas till sommarställe. Villan döptes till Midhem, namnet var sammansatt av initialerna i barnens namn: Maria, Ida, (död ung), Daniel, Hedvig, en minus. Maria är alltså den Maria Hjort som tillsammans med Frans A.C. Salmson köpte Westrarp 1875. Om man bygger ett sommarställe/tvåvåningsvilla i Malmö, varför inte bygga ett hus i Ljungbyhed också? Nils Daniel Hjort verkade förtjust i att bygga hus. Förutom Midhem tillkom senare även lilla Midhem:
”Under somrarna på Midhem samlades ett stort antal släktingar och vänner under längre eller kortare tid, så att utvidgningar måste göras. Omkring 1880 tillköptes ännu ett stycke jord, gränsande till rådman Falkmans lantställe, Solhem. Här byggdes nu lilla Midhem, som mest beboddes av äldsta dottern, Maria, med make, löjtnanten och stallmästaren vid Skånska Husarregementet Frans Salmson, och barn, från Västrarp, Ljungbyhed.” [8]
Frans och Maria fick två barn, dottern Esther Maria föddes 1877-11-16, i Malmö. Kanske var huset på Westrarp inte färdigbyggt då? Esther Salmson, 1877 – 1966, var enligt Wikipedia en svensk målare och grafiker som studerade vid Konstakademin och i Europa.
Frans och Marias barn nummer två Frans Bror Daniel, f. 1879-07-28, är däremot född i Riseberga. Han blev löjtnant vid Skånska Husarregementet även han – som sin far. Ett porträtt av honom finns här [9].
Före Salmson & Hjort bodde Kronolänsman Axel F. Karlson och Jeanette Karlson, född Forsberg på Westrarp mellan 1858 och 1875. Det finns och har funnits många Forsbergs i Riseberga, och man kan hitta många släktträd på nätet, men någon Jeanette Forsberg i ålder som kan stämma med Jeanette Karlson har jag inte funnit. Eller står det fel namn i köpehandlingarna?
Min mamma, som ägnat sig en hel del åt släktforskning, har istället för namnet Jeanette notering om Johanna Sofia Forsberg f. 5/2 1827, gift med A. F. Karlsson på Westrarp nr 1. Sju barn, två drängar och tre pigor varav en av pigorna, Gustafva, var syster till Axel F. Karlsson.
Karlsons köpte Westrarp 1858 av trädgårdsmästare A.P. Lindgren.
I Patrik Hallers bok Bondeliv i Riseberga och Lägerliv på Ljungbyhed [10] nämns Unge Larsson i Västrarp som en av 81 bönder som den 26 februari 1779 undertecknade ett arbetskontrakt, Herrevadskloster hoverikontrakt. Unge Larsson bodde alltså på Westrarp 1779, och vi har alldeles nyligen fått ett trevligt brev med information från en ättling till Unge Larsson om tre generationer Larsson (Andersson/Larsson/Ungasson) som bodde på Westrarp under 1700-talet och en bit in på 1800-talet.
Gården fanns 1679 enligt topografisk karta XVII:4 (del). Där finns namngivet bl.a. westrarp, ingelstorp, Rysberga (y med två prickar över) och fastorp.
Westrarp, Vestrarp eller Västrarp? Alla stavningar förekommer. I denna text har jag använt den stavning som finns i respektive referens.
Referenser:
[1] Svensk Industrikalender/Tjugonionde årgången. 1947/ VI. Jord- och stenindustri. VI:b.Torvindustri
[2] Sparre, Anna, (1985). ”Vännen min”
[3] Sparre, Anna, (1993). ”Alla mina hem”
[4] https://stadslexikon.helsingborg.se/tycho-brahebrunnen/
[5] SAF (Sveriges Allmänna Folkskollärarförening) -årsskrifter 1903_6. /www.lararnashistoria.se/
[6] Svenska Gods och Gårdar, del VII (1937)
[7] http://runeberg.org/
[8] Swedmark, Edward. ”Minnen från Midhem”. Malmö Fornminnesförening. Årsskrift 1947.
[9] http://runeberg.org/spg/7-2/0100.html
[10] Haller, Patrik, (1944). ”Bondeliv i Riseberga och Lägerliv på Ljungbyhed”
Samt:
Wikipedia
Gamla handlingar och dokument
Topografisk karta från 1679
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-04-26 av Inger Persson