Bokskogen klär sig i grönt igen – en av de största upplevelser Söderåsen bjuder på
Så har det skett igen, nyss slog bokskogen ut. Det gick snabbt under ett par milda dygn och Söderåsens sluttningar blev ljust gröna. Boken är på våren vårt kanske ljusaste träd men framåt sommaren kan bokskogen vara mörk och mindre lockande.
Det finns många platser på åsen där man kan njuta av bokskogen, själv är jag gärna i Nackarpsdalen och den näraliggande lilla Ugglerödsdalen, en bortglömd pärla besökt av nästan ingen fast den också ligger i nationalparken. Här kan sitta och njuta av ett myllrande liv i en damm i en hagmark som inramas av branta bokskogssluttningar där skogsduva, grönsångare och dubbeltrast sjunger. Kolla in mindre vattensalamanders fascinerande liv.
Självklart är Skäralid och Klöva Hallar mer dramatiska till sin karaktär. I år har allt gått så fort att vitsipporna står fortfarande fräscha under lövgrönskan på bättre jordar i sällskap med gulsippor, lungört och en och annan harsyra som redan slagit ut. Men det är bråttom nu innan skogen mörknar och vissa örter som smånunneörten har redan blommat över och satt frukt. Sällan lockar bokskogen så många besökare som när vitsipporna blommar och denna dag, den näst sista i april är det fullt av människor längs promenadstråken och vandringslederna kring Odensjön. Stigarna är vältrampade av många generationer besökare.
Det gick direkttåg från Helsingborg till Röstånga på 1920-talet via den sedan länge nedlagda järnvägen Eslöv-Röstånga-Klippan. Ja, man kunde köpa tågbiljett till Röstånga i Köpenhamn!
Gästgivaregård och by ligger på den nedgående udden av åsen skrev Gustav III:s gamle amiral Carl August Ehrensvärd när han 1795 passerade samhället under en färd som han beskrev som ”Fem dagars resa i Skåne för att se, hämta rörelse – och förargelse. Han var bitvis lite irriterad över landskapets fulhet men kallade också Skåne för en blandning av Italien och Småland. När han reste från Åby (Klippan) längs Söderåsen mot Röstånga är han på lite bättre humör och berömmer både landskapet och dess innevånare. Och numera kommer nog de flesta hit för att hämta kraft och energi och inte förargelse.
Ordet bok betyder två helt skilda saker i vårt språk men de båda betydelserna hör ihop. En bok du läser innehåller bokstäver. Bokstavar användes för att rista in tecknen i och trycka – böcker. Trädet var alltså först.
Bokens vetenskapliga namn är Fagus, som kommer av det urgamla indoeuropeiska ordet bhagos. Boken, nådde hit sent, inte förrän ca 3000 år f.Kr. Kanske hjälpte vi till. Bokollon har faktiskt varit människoföda.
Boken finns i stora delar av Europa. Några av de finaste bokskogarna i ett stråk från Tyskland – Slovakien-Ukraina är världsarvsklassade. Vårt Söderåsen hävdar sig väl men tittar man på satellitbilder så inser man att bokskogen finns främst längs sluttningarna, först och främst den sydöstra sluttningen från Klöva Hallar till Röstånga inklusive nationalparken men även på den sydvästra sluttningen kring Hallabäcken och Orebäcken. Här är dock inblandningen av andra träd stor såsom avenbok, ek och al. Ett annat stort bokskogsområde är Ryssberget på gränsen mellan Skåne och Blekinge samt Linderödsåsens sydöstra sluttning. Sammanhängande bokskog finns i vårt land främst i Skåne, Blekinge och Halland. Nordgränsen går i Västergötland.
Bokskogen på Söderåsen är oftast sekundär på gammal utmark, som ännu på 1600-talet bar bokskog men som på 1800-talet övergick i enbuskmarker. Med hjälp av grisar återkom bokskogen. När du trampar marken i Söderåsens bokskogar så går du inte i någon urskog utan ofta på gamla odlingsmarker. På några platser fanns bokskogen dock kvar hela tiden, t ex Konga lund som har gamla anor. Enligt gammal sed drevs ollonsvinen till skogs på Mikkeldagen, den 29 sept. Numera far vildsvinsflockar fram i bygden. Spåren efter deras trynen syns överallt.
Odensjön, är förmodligen ett sägennamn av ganska ungt datum säger ortsnamnsforskarna. Men häradet den ligger i – Onsjö, är gammalt. Det skrevs Othaensheret. år 1231. Det kan mycket väl vara förknippat med den gamle guden, Oden. Bokskogsplatån kring den gåtfulla sjön är översållad med odlingsrösen, hackerör på åkrar från en avlägsen tid.
Nästa dag faller ett fint tätt regn. Landskapet är olika gröna nyanser som tonar bort i grått. Lövverket dryper av fukt, suger i sig som örterna vid stammarnas rötter. Går förbi en klippa längs en skogsväg där en av Söderåsens få växtplatser för svart trolldruva finns. En släkting till vitsippa som inte går i blom förrän en bit in i maj. Fåglarna sjunger intensivare i stilla regn, rödstjärt, svartvit flugsnappare och grönsångare. Den sistnämnda är nog bokskogens egen fågel. I det ljusgröna lövverket grenverk låter den lilla gulgröna fågeln sin sång ljuda som beskrivs likt ett mynt som snurrar på en glasskiva. Hans förnamn på latin Phylloscopus betyder bladtittare. Han kan inte ha ett mer passande namn. Vi vandrar i en tunnel kantad av drypande löv och blir våta om kinderna när vi banar oss väg. Det känns som att vi upplever bokskogens eget väsen. Hör dubbeltrastens sång. Kanske skogens vackraste.
Det finns magra hedbokskogar där det nästan inte växer något förutom mossor bland fjolårslöven och sen finns det de lite mer mullrika. Här är jorden mindre sur och vitsippor, buskstjärnblomma och harsyra trivs. Sedan ängsbokskogarna med gulplister, lungört, lundslok, skogsviol och de rikaste med ramslök, tandrot, underviol, lundstjärnblomma, hålnunneört, smånunnerört och vårärt.
Text och foto: Bengt Hertzman
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2016-05-16 av Bengt Hertzman