Hur blir man vulkannörd?

– fick jag en fråga som löd

Jag har känt till våra skånska vulkaner sedan början av 1990-talet då jag jobbade på bibliotek och geologen Leif Carserud var inne och sålde sin bok ”Geologiska sevärdheter i Skåne I och II.
I den finns det en vulkankarta som jag då på den tiden bara förstrött bläddra förbi.
Jag har sett Gällebjärs siluett på väg till och från svampskogen under många år och aldrig ens känt mig det minsta nyfiken. Till och med en gång när en kompis frågade om jag vill titta på en vulkan (Gällebjär) svarade jag med ett avmätt och stilla: -”Nej tack.”

Hur väcktes då mitt intresse kan man undra? Idag brinner jag ju för vulkaner och är ute och tittar alla mina lediga fridagar gjort en facebooksgrupp (och ett instagramkonto) i ämnet och har tusentals med bilder och småvideos på basalt lavabomber vulkanisk tuff mm. Jag försöker hitta allt om namnen på vulkanerna och härleda namnen. Jag söker geologiska förklaringar till vulkanerna i artiklar och böcker, all tid på väg från och till jobb används till det och jag långpendlar till Köpenhamn i tåg så tid finns. Fornminnen på vulkanerna har fångat mig såsom odlingsrösen gravhögar basaltstenmurar basaltvägar backstugor en linbastu husgrunder och en gamla stensatt brunn. Jag ordnar vulkanvandringar och vulkanvisiter regelbundet. Jag till och med drömmer om vulkaner om nätterna.

Det hela började med när jag var på väg till en varggrop, den mellan Perstorp och Riseberga. Jag stannar och läser ALLA skyltar utmed vägen och därför stannade jag vid träskylten där det stod Räfshalen och Juskushall. Nå, tänkte jag – dén måste jag se! Jag såg nog bara en bråkdel av vad man kan se då den första gången jag var där men blev ändå djupt imponerad. Tanken kom på Leif Carseruds bok så jag ringde Sissi och fråga om det fanns några kvar. Jag skall se ALLA namngivna vulkaner (cirka 70) tänkte jag. Det har nu utvidgas till ALLA basaltförekomster enligt SGUs pdf-kartor dvs 208 stycken, och visst – först sucka jag djupt inom mig – det kändes ju nästan oöverstigligt med den mängden, men nu har jag sett lite drygt 150 och det är fortfarande lika roligt! På många av SGUs ljusgröna angivna basaltförekomster på deras magnifika kartor finner man oftast bara gräsklädda kullar men basaltstenar kan man hitta runtom i murarna på många av dom, på några ställen vulkanisk tuff och ibland nån lavabomb.

I början rusade jag omkring och försökte klämma så många jag kunde varje dag dvs jag slarvade. Jag var verkligen en novis hade inga som helst geologiska förkunskaper kunde knappt skilja på gnejs och granit och ärligt – jag tvekar fortfarande.

När det hade gått ett tag och jag hade hunnit köpa Rolf Nordins bok från 1934 och även Fredrik Eichstädts bok från 1882 bägge med kartor. Hade också köpt orienteringskartor. Laddade ned appen Geokartan från SGU, hade sedan innan Riksantikvarieämbetets app Kringla och ändå tyckte jag det var svårt att hitta vulkanerna.

Satt varje morgon på fiket i Ljungbyhed och jämförde alla olika slags kartor och planerade dagen. Någon riktigt bra sida med samlad information på nätet fanns bara inte. Så gick det upp för mig – jag får göra det själv! OM jag hade så svårt att hitta runt så borde det ju vara lika svårt för alla andra. Dessutom var det ju så väldigt många som inte ens ana att de fanns trots att många rent bokstavligen bodde på en vulkan!

Sagt och gjort började med att göra en hemsida men bilderna där fick så dålig upplösning/kvalité att förtvivlan grep mig. Efter ett tag kom jag på att jag kunde göra en grupp på facebook – åh herre gud vad roligt det blev då! Inte bara att bilderna blev bättre man kunde ha varje vulkan i sin egen mapp och dessutom kunde man ladda upp pdf-filer dvs alla artiklar och böcker kartor som jag hade samlat. Och ännu roligare – alla nya människor jag har fått träffa! Allt ifrån nördar som mig till entusiaster och nyfikna, de som kan allt om natur och skånsk lokalhistoria, även flera utbildade geologer varav två professorer tom (lite glad för).

Flera gånger på besöken på vulkanerna har jag fått mycket starka känsloutbrott tom gråtit – mest av glädje ska tilläggas. När jag hittade namnet på Sedebjär i Kringla (finns inte med i några andra vulkannamnslistor/kartor) blev jag så till mig att jag hade svårt att hålla känslorna inombords. Det kom så oväntat.

Basaltblocket väster om gården Bjärröd tog mig fem dagars letande, visserligen hittade jag den sprängd och upplavad i en stenmur efter de breddade vägen mellan Färingtofta och Perstorp, men jag var glad ändå. Tidigare hade ungdomarna i trakten dansat på stenblocket men det kan de inte längre.

Stenkullen vid Storarydsdammarna det tog också en fyra fem dagar att hitta och den är den enda med egen persongrind in till sig. En riktig liten pärla!

Göbnehall tog tid att hitta, hade nog vänt och vridit på kartorna några gånger för mycket och när jag väl fann den hade jag parkerat bilen utmed vägen för att studera kartan ytterligare en stund och när jag väl lyfte på ögonen låg den där femti längre fram utmed vägen, fick jag ett stort brett flin över hela ansiktet. Lavabomber kan vara svåra att hitta hade väl hittat nån enstaka liten, men nu har jag väl en tre fyra ställen med hur många som helst,  det första stället jag fann har minst fyrahundra lavabomber större än huvuden allihopa – jag blev överväldigad, skakig i hela kroppen, nära till tårarna, när jag fortsatt spatt omkring i hagarna där, kom markägarna fram och undra vad jag höll på med, dom visste om vulkanen men hade ingen aning om sina bomber, jag fick visa. Hon gick genast med i min facebooksgrupp.

Hennes mark är helt fantastiskt: stensträngar boplats odlingsrösen fossil åker, ligger nära domarringar och gravfält. Jag håller platsen hemlig, men tar dit mindre sällskap av och till. Fornminneslagen skyddar men det är inte alla som tänker på den.

I boken Vibrerande urtid finns det en vulkankarta med tre ”vulkaner” nere på Österlen. De har gett mig ett huvudbry, minst sagt. Var nog tre gånger och letade på Österlen utan resultat. Tills jag fann en beskrivning till en av dom i Kjelléns ”Nya basaltförekomster”, ”små basaltblock samlade på hög uppe på en kulle”, en km väster om Brösarps kyrka. Så ser väl inga vulkaner ut på toppen tänkte jag. Så slog det mig – en gravhög! Och mycket riktigt – hittade den direkt i Kringla. Fick dock ge mig till tåls och ledig dag innan jag kunde konstatera på plats. Jag kallar den ”De Geers kulle” efter han som fann den.

Skånska rekognisceringskartan har gett mig två nya vulkannamn Hasslebacken och Slätabacken söder om Bosarpasjön inte hittat någon basalt på de kullarna ännu. Den har även gett mig ett möjligen annat namn på Ulfsbjär – Ullsbjär. Mer att gräva i återstår dock.

Men jag vill gärna hitta vulkan nummer 209 och 210 dessutom. Bästa försöken på dom är där gabbrogångar alternativ diabasgångar slutar likt vulkanen vid Syrkhultasjön och Långe Näbb vid Ringsjön. Några små rester som gömmer sig i skuggan av gabbro/diabasgången, mer är inte att förvänta.

De små basaltblocken nere på Österlen, det måste ju också finnas små basaltblock mellan dom och de egentliga vulkanerna. Om man drar en linje mellan dom och någon trolig vulkan använder Geokartan och försöker hitta spår efter någon inlandsisälvs framfart – ja kanske kan man då hitta en samling basaltblock där denna älv svängde?

Jag har mycket kvar och det glädjer mig!
Eric Kjellin 2018

Facebooksgruppen Skånska Vulkaner 

Läs mer om Erik och vulkanerna i HD den 3 januari 2019.

© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-04-26 av Inger Persson och Bengt Hertzman