Klöva Hallar

En av mina absoluta favoritplatser på Söderåsen är Klöva Hallar, som kan sägas vara en ”systerravin” till den mer kända Skäralid-ravinen i Söderåsens nationalpark. Klöva Hallar är belägen på åsens nordsida och skär ca 4 km in i densamma. Branterna, som på sina ställen är nästan lodräta, mäter upp till 60-70 m höjd. I den bitvis trånga dalbotten rinner Klövabäcken, som rinner upp i Traneröds mosse och mynnar i Rönne å mellan Kvidinge och Klippan.
Vill man vandra i ravinen är det lättast att ge sig in i den där den mynnar utmed åssidan, i den lilla byn Klövahallar. Vid vägs ände i byn finns en P-plats.

Klöva Hallar är biologiskt kanske mest intressant för sin svampflora, som av svampkännare räknas till en av de absolut främsta i landet, men även lav- och mossfloran samt insektslivet bjuder på osedvanliga rikedomar. Att så är fallet beror dels på det mikroklimat som ravinen uppvisar, men också på den förhållandevis långa kontinuitet som kännetecknat vegetationen både i ravinens botten och i de branta sluttningarna och som naturligtvis inneburit svårigheter att bruka skogen.

I bäcken lever bl.a. bäcköring, och minken ses frekvent jaga längs vattendraget. Under vintern är det ganska lätt att få se strömstaren sitta och niga på en sten i det forsande vattnet, dels uppe vid Klöva mölla i den övre delen av ravinen, men även längs andra delar av bäcken. Jag har t.o.m. observerat kungsfiskaren komma flygande längs vattendraget. Såväl dovhjort som rådjur rör sig i området, även om de sällan befinner sig nere i ravinbotten.

En gång observerade jag en räv som klättrade längs med ravinsidan på ett, i mitt tycke, något för brant ställe för en räv. Och i små ”grottor”, eller i alla fall trånga springor, i berget längs ravinbranterna kan man få höra det högfrekventa ljudet av fladdermöss. Högt över ravinen hörs ofta korpens ”klonkande”, och ofta ser man en ormvråk cirkla däruppe i det blå. Ibland händer det t.o.m. att man har turen att få se en kungs-, och även havsörn, i skyn ovanför ravinen.

Vill man beundra ravinen från ovan, d.v.s. från ravinkanten, så bjuds det goda möjligheter till det. Längs hela den norra kanten går t.ex. skåneleden. Längs den södra kanten är det något besvärligare, men några platser låter sig nås. Den lättaste är nog den s.k. utsikten. Denna plats når man från en liten oskyltad parkeringsplats utmed vägen från Stenestad mot Klippan, ca 5 km från Stenestad. Från P-platsen, som ligger på den norra sidan om vägen, går man längs en ca 150 m lång stig innan man når en klippavsats som tycks sträcka sig ut över ravinen, med en hänförande utsikt över den del där Klöva Hallar gör en 90 gradersböj.

Ytterligare en fin utsiktsplats på den södra sidan är den s.k. Soffebacken, som går att nå via en liten skogsväg/-stig belägen någon kilometer närmare Stenestad. Sist, men definitivt inte minst, finns det en plats som kanske är lite besvärligare att nå än dessa båda. Platsen saknar namn, men är lätt att finna på kartan. Det är den klippavsats som delar ravinen, i dess övre del, i två armar. Denna plats nås enklast från Klöva mölla via den betesmark som ligger strax norr därom. Därefter får man traska genom skogen de sista 500-600 meterna. Det är dock mödan värt. Här har man en fantastisk utsikt längs med ravinen bort mot Soffebacken, och i dalbottnen kan man lyssna till den framforsande klövabäcken. Detta är så nära vildmark man kommer i Skåne.

Kjell Wahlström

Redigerad av Bengt Hertzman och Inger Persson 2017-09-19