Torvbrytning

Torvbrytning öster om Räfshalen

Vid vägen mot Räfshalen finns rektangulära, kärraktiga hål. Detta är följderna av en utvinning av torv från förra seklet. Speciellt under 1940-talet behövdes torv till bränsle men även torvströ till djuren.

Bränslevärdet i torv är relativt lågt, och vattenhalten är före torkning relativt hög.Torven bröts här genom ”stickning”, vilket innebär att man använder torvspadar med långa blad, som stacks ner i torven. Man fick då rektangulära torvstycken, som sedan torkades i enkla lador med tak men utan väggar.
Torvbitarna kunde också resas mot varandra för att torka. I en del fall bröt man torven på hösten, och då frös torven sönder på vintern och torkades av vårsolen.
På större torvmossar kunde det finnas maskiner, som rev sönder torven och även formade råvaran till torvbriketter. En pustande, dunkande och rykande ångmaskin var kraftkällan.

Skulle Du vilja arbeta på en torvmosse för 70-140 år sedan?
Det var varmt på sommaren, blött, tungt, dammigt och smutsigt.Du arbetade då sex dagar i veckan och kanske 60 timmar i veckan och hade inte ork att spendera den låga lönen.
En ny cykel hägrade, så att Du kunde finna ett bättre jobb!?

Om vattnet i gropen inte dränerades bort, kunde det bli farligt! Dessa gropar skall undvikas, om man inte vill bli en ny berömd Bockstensman.

Torvbrytning söder om Räfshalen

Vid stigen söder om Räfshalen syns en flat sten, som markerar gränsen för ett torvskifte. Längre in i skogen syns fler gränsstenar. Utmarken till byarna var förr allmänningar, som man fick utnyttja efter gårdens storlek, (mantal), Vid skiftena under 1800-talet delades även utmarken upp.
Speciellt viktiga naturresurser som mossar, ler-, grustag och fiskevatten ville varje gård ha sin del i. Torven användes förutom till bränsle och strö även till isolering i husens väggar, golv och tak. Kalk i torven gjorde det obehagligt för små hyresgäster. Vi kan dela in torv i grästorv, som finns i jordvallen på Räfshalen, och torv som jordart.

När inlandsisen för ca 12 000 år sedan smälte bort från Juskushall, fanns det många gropar med vatten och ett rikt sjösystem. Växter vandrade norrut, vissnade och förmultnade. Kärren växte igen och blev mossar Vattnet hindrade syret, och förmultningen gick sakta.
Torvmossarna kom under 1900-t. att bli viktiga för att studera växternas intåg, pollenanalys, och klimatanalyser.

I Rönne ådalen finns flera intressanta biotopskyddade kärr och mossar. Växtligheten är där speciell liksom djurlivet. Vad sägs om köttätande växter? Mata dem inte! Se upp så Ni inte trampar på dem. De kan vara glupska. Håll i mobiltelefonen och mata dem inte. Kärr-, vit-, och starrmossa är olika sorter med sina speciella egenskaper.

I södra Skåne fanns det på 1700 t. brist på ved, varför bränntorv användes, därför att om torven innehöll få vedrester, så blev det inga gnistor, och då behövdes ingen skorsten. Detta förekom även i Skottland och Schleswig-Holstein.

Efter skiftesreformerna torrlades och odlades många mossar, vilka gav rikliga skördar. Syret satte fart på förmultningen, och mossarna sjönk. Vid manuell grävning förr kom det fram fornfynd som stockbåtar, lik med träpålar genom kroppen, glasfynd m.m. Fynd av gammal svartek vittnar om mossens olika biologiska förändringar under lång tid.
Torv är en förnybar energikälla, men det tar tusentals år att bygga upp en högmosse!

Text: Jan Ljungdahl

TORVUPPTAGNING

Torv bildas då sjöar växte igen. Vitmossan och andra växtdelar tar över och där bildas torv. En stig leder oss till Räfsehalen, till den slåtteräng som Klippanbygdens natur sköter.
Här på båda sidor om stigen kan vi se gropar av torvupptagning, vi ser rester efter ”torvgravarna”. Dessa gravar var torvgyttja där man tog upp den med särskilda spadar och täckte gyttjan på marken. Sedan dessa torkat till, skars torven i rutor som fick torka någon dag då de fick vändas.
För att ytterliga torka torven kupades den upp, först i en ring sedan lades den upp till omkring en meter med mindre och mindre ringar och överst en torv, dessa kallades ”KUTTAR” de fick nu stå så att vind och sol torkat torven.
Under krigsåren var torven mycket efterfrågad i städerna och på slätten då de inte fick in någon kol att elda med.
Det blev mycket aska efter torveldning, den hade en frän lukt.
Alla hemman hade sina torvlotte, märke efter äganderätten kan man se i markerna oftast en mindre rest sten.

Text: Solveig Sigfridsdotter Andreasson