Hägnadsvallen här kallas av lokalbefolkningen också för ”rackaringen”. En rackarring var en slaktplats för hästar, men rent utseendemässigt kan den också havarit en ”svinboa” – en hägnad för ollonsvin.
Hästen var ett av bondens mest värdefulla djur och en trogen arbetskamrat. När den skulle avlivas vände man sig till ”rackaren”. Slaktplatserna lades vanligtvis så långt bort från byn som möjligt.
Ordet ”rackare” har olika betydelser. I södra och sydvästra Sverige används det som benämning på den man som kastrerade, slaktade, flådde och grävde ner hästar, men som också avlivade hundar och katter (flå buse) – ett lågstatusyrke!
Från västra kanten går en cirka 25 meter lång stensträng. Den är troligen äldre än hägnaden och har inte något samband med denna.
Hägnaden ligger i ett område med omkring 400 röjningsrösen. Rösena består av sten som röjts bort från åkrarna. Det är alltså spår av ett äldre, troligen förhistoriskt jordbruk. Människorna som brukade jorden här har bott i ensamgårdar eller en by i närheten.
När hägnaden byggdes tog man sannolikt stenarna från röjningsrösena.
Koordinater 56.07516, 13.36751
THE ENCLOSURE here is locally known as the ”knacker’s ring”. A knacker’s ring was a place for the slaughtering of horses; but to judge from its appearance this place may also have been a ”pig field” – an enclosure for pigs feeding on beechnuts. A ”knacker” was a man who castrated, slaughtered, flayed, and interred horses; but he would also put down cats and dogs not a prestigious occupation! A string of stones about 25 metres in length runs from the western part of the enclosure. This stone string is probably older than the enclosure and unconnected with it. The enclosure is located in an area containing some 400 clearance cairns. They consist of stones cleared from the fields and are the remains of older, probably prehistoric, agriculture. The people who cultivated the soil here lived either on scattered farms or in a village close by. Those who built the enclosure probably used stones from the clearance cairns.
DER GEHEGEWALL hier wird von der örtlichen Bevölkerung auch als ”rackarringen” (der ”Abdecker Ring”) bezeichnet. Ein Abdecker Ring war ein Schlachtplatz für Pferde, aber rein dem Aussehen nach könnte er auch eine Schweinesuhle gewesen sein, ein Gehege für Eichelschweine. Mit der Bezeichnung ”rackare” (Abdecker) wird in Süd- und Südwestschweden der Mann bezeichnet, der Pferde kastrierte, abzog und vergrub, der jedoch auch Hunde und Katzen ”um die Ecke brachte” (Schinder) – also ein Beruf von sehr niedrigem Rang! Von der westlichen Kante aus verläuft ein etwa 25 Meter langer Steinstreifen, der wahrscheinlich älter als das Gehege ist und keinen Bezug dazu hat. Das Gehege liegt in einem Gebiet mit ungefähr 400 Lesesteinhaufen. Diese bestehen aus Steinen, die von den Äckern aufgelesen wurden, und sie sind Spuren von einer älteren, vermutlich vorgeschichtlichen, Landwirtschaft. Die Menschen, die das Land bewirtschafteten, haben hier in der Nähe auf einzelnen Höfen oder in einem kleinen Dorf gelebt. Für den Bau des Geheges sind vermutlich Steine von den Lesesteinhaufen benutzt worden.
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2019-03-25 av Inger Persson och Bengt Hertzman