Kvidingefältet

Grus- och vattentäkt med stor artrikedom

Historia
Naturen och landskapet
Geologi
Flora
Fåglar
Däggdjur
Fjärilar
Nattflyn
Hitta hit
Bra att veta

Historia

Kvidingefältet bildades för ett antal tusen år sedan när den senaste inlandsisen smälte och lämnade efter sig sandlagren vid åsens fot. Genom långvarig hävd i form av bete och vandrande åkerbruk kom hedarna till, som ännu idag lever kvar i namnen på kartan, Bonnarps hed och Ljungbyhed men även det nu sällan nämnda Kvidinge hed. Många hedar användes till exercisfält och det mesta odlades så småningom upp. Under 1940- talet anlades ett militärt flygfält på Kvidinge hed.

Efter kriget behövdes grus i massor när det moderna Sverige byggdes upp och vid Kvidinge har det brutits grus och sand sedan dess. Men redan tidigare bröts det grus i mindre grustag till bland annat vägbyggen. Kent Meissner i Nybro skriver:

”Min far, Axel Svenson, arbetade som länsschaktmästare i Åstorp och bodde även i Kvidinge och arbetade bl.a. som ansvarig för länets grustag . På den tiden – 1930-talet – rätades många krokiga byvägar med anledning av att biltrafiken började öka. Min far var t.ex. arbetsledare för rätningen av vägsträckan från Björnekulla kyrka till Kvidinge och den korta rätningen på nuvarande väg 1815 fram till bron över Rönneån. Jag har några fotografier med dåtida personal från vägkassan.

Med tanke på att grusen lastades för hand med skyffel (kan ses på fotot) och att endast lastbilar, gruskross och grussorterare (kan ses på fotot) användes som maskiner vid grustag, så blev det inga större ingrepp i naturen”

På stora delar av Kvidingefältet har brytningen upphört och på dessa marker finns en stor del av den biologiska mångfalden. Under 2014 och 2015 har en del större ytor i den västra delen återställts med ett matjordslager och dessa marker påminner nu mest om åkermark. Mångfalden är nu till stora delar koncentrerad till sluttningarna men tyvärr sker här en snabb igenväxning.

Upp

Naturen och landskapet

Småbiotoper skapade av erosion och brytning ger varierat växt och djurliv. Här finns den märkliga getingspindeln i sydbranterna. Den ganska sällsynta bruna sandjägaren lever bland lågvuxna växter som harmynta och vårtåtel. Bland alla blomster märks sandvita, sandkrassing, skuggnäva, rödmire och åkersyska och rariteten rundmynta.

Åstorps kommunfågel mindre strandpipare har funnit sin tillvaro i grustags området. I kantzonerna med sin rika vegetation finns fåglar som rapphöna, vaktel, steglits och hämpling. Här kan du uppleva sånglärkornas spel, som här har ett av de tätaste bestånden i trakten.

Sommartid är Kvidingefältet en angenäm upplevelse med fladdrande fjärilar och backsvalornas raspande läten.

Frånvaron av höga gräs och buskar och fläckvis blottad mineraljord gör att miljön är mycket värdefull för grävande insekter som vilda bin. Fjärilsfaunan är också rik i de östra delarna av täkten och den ovanliga mindre blåvingen har en stark förekomst. Flera av de förekommande växterna är mycket viktiga som nektarkällor för bin, humlor och fjärilar. På framför allt sluttningarna mot söder och öster har etablerats en mycket rik torrängsflora med en del i trakten ovanliga arter och ett rikt insektsliv.

Upp

Geologi

Kvidingefältet i nordvästra Skåne är ett av norra Europas största sammanhängande täktområden för naturgrus och är beläget nordost om Söderåsen. Grusområdet är ett stort isälvsdelta som bildats i en havsvik under inlandsisens avsmältning. Uppbyggnaden av Kvidingedeltat har börjat som ett iskontaktdelta i de sydostligaste delarna för att sedan övergå till ett glacifluvialt så kallat Gilbert-delta.

Sedimenten i deltats yttersta delar har troligen kommit från en smältande is som haft sin rand på Söderåsen och där smältvattnet dränerats genom den kanjon som finns vid Klöva Hallar. Havsnivån vid tiden för bildandet av deltats yttersta delar låg på 45 meter över havet. Deltat avsattes för omkring 16 000 år sedan.

Landskapet där Kvidingedeltat är beläget präglas av den högt upphöjda horsten Söderåsen med omgivande lågområde som mot nordost övergår i höglandsområde. Det lågt belägna området mellan Söderåsen och höglandet i nordost kallas Ängelholmsslätten. Kvidingedeltat, som är en del av Ängelholmsslätten, är ca två kilometer brett från sydväst till nordost och ca fyra kilometer långt från sydost till nordväst

Söderåsen och höglandet öster om Ängelholmsslätten är täckta av ett relativt tunt moräntäcke vars utseende präglas av den underliggande berggrunden. Där större moränlager förekommer på Söderåsen är de belägna i sprickor och håligheter i den uppspruckna gnejsen. Söderåsens djupa raviner och flera andra sprickdalar är däremot ofyllda.

Det största jorddjupet (35-50 m) i området är beläget norr om Söderåsen, i innersta delen av Ängelholmsslätten. Där överlagras berggrunden oftast av två moränbäddar med mellanliggande sediment. Moränbäddarna överlagras i sin tur av isälvsavlagringar, glacial lera och yngre grovkorniga sediment. Kvidingedeltat är en av flera isälvsavlagringar i området vilka i allmänhet överlagrar morän eller berg. Vid Ljungbyhed uppgår mäktigheten på de kvartära lagren till runt 20 m, vid Kvidinge till ca 50 m och vid Ängelholmskusten till 100 m (Ringberg 1984).

Upp

Flora

Marken har koloniserats av en mängd ofta konkurrenssvaga växter som hör till torrängar, hedar och sandfält som harmynta, ljung, bockrot, blåmunkar, vittåtel, hedblomster, fältmalört, åkervädd och gullris. Fläckvis har borsttåtelhed av östskånsk typ bildats. Denna flora har historiskt sett hemvist i området eftersom trakten där grustäkterna ligger förr till stora delar bestod av hedar och idag finns hedarnas flora kvar just i kanterna till grustäkterna och i områden där man slutat bryta grus för ett antal år sedan.

I gamla grustag har ett idag hotat växtsamhälle bestående av småvuxna pionjärväxter sina sista fästen. Dessa konkurrenssvaga och ofta värmeälskande arter gynnades förmodligen i det äldre jordbrukslandskapet där de kunde etablera sig på till exempel stigar, små vägar, blottor skapade av kreatur på betesmarker.

Utmed väg 21 finns planering av tall och andra träd. Intill träden finns en delvis annorlunda flora än i grustaget. Här växer bergkårel, tallknipprot, olika ärtväxter, rosenkronill, tjärblomster, gulsporre, cikoria och harris. Nere i sänkorna där man tagit grus finns många växter som etablerar sig tillfälligt på schaktmassor bland annat åkerkårel, fältkrassing, pricknattljus, taggsallat och klotfräne. En del av de växter som vuxit i de sandiga åkrarna längs Söderåsen som mjukdån,oxtunga, fårtunga och åkersyska kan man hitta i kanterna av grustagen.

Artlista växter

Upp

Fåglar

Kvidingefältet är en intressant fågellokal året om. Under vintern födosöker flera arter av rovfåglar, den vanligaste är den röda gladan som kan ses i stort antal. Vanliga vintergäster fjällvråk, blå kärrhök och ibland örnar. Ormvråk och tornfalk finns året om. Under denna årstid är de många fröställningarna restaurang för gråsiska, steglits och vinterhämpling.

En del fåglar som för var vanliga i jordbrukslandskapet finns fortfarande vanliga i täkterna och intilliggande landskap. Bland dessa finns småfåglar som hämpling, gulsparv, grönfink, stenskvätta, ängspiplärka och sädesärla. Svart rödstjärt hörs årligen sjunga från byggnaderna i täkten.

Kring de små vattensamlingarna trivs den mindre strandpiparen och på sensommaren rastar vadare som grönbena, gluttsnäppa och skogsnäppa. Backsvalorna som som förr häckade i stort antal har minskat starkt men finns fortfarande kvar.

I sommarnatten hörs vaktel, buskskvätta och kärrsångare. Kornknarr har hörts enstaka gånger.

Upp

Däggdjur

När man besöker Kvidingefältet brukar man ofta få se något eller några av våra vanligaste däggdjur såsom dovhjort, rådjur, fälthare, kanin och räv. Vildsvin födosöker ibland i kanterna.

Upp

Fjärilar

Drygt tjugo dagfjärilsarter är sedda i täkten. Bland dem finns mindre blåvinge och rödfläckig blåvinge är ganska ovanliga. Båda lever i torra miljöer, gärna på sandunderlag. Värdväxterna är getväppling för den mindre blåvingen och olika nävor som mjuknäva, sparvnäva och skatnäva för den rödfläckiga. Den du ofta ser är puktörneblåvingen men även silverblåvinge finns här.

Pärlemorfjärilarna har violer som värdväxter och den storfläckiga kan man se tidigt på våren bland styvmorsvioler i sydbackarna innanför läplanteringen av tall. Ängspärlemorfjärilen är minskande art som är knuten till blomrika marker.

Svingelgräsfjärilen är vanligt förekommande liksom kamgräsfjärilen och den mindre guldvingen.

Förekomsten av de migrerande arterna amiral och tistelfjäril varierar mycket år från år vilket även gäller invasionsarten större dagsvärmare.

De båda bastardsvärmarna och metallvingesvärmaren är alla nationellt rödlistade och uppträder lokalt rikligt i sydbackar med mycket nektarväxter som åkervädd. Värdväxterna är olika ärtväxter samt syror. På senare år har en fjäril som heter karminspinnare etablerat sig i grustaget.

Den flyger dagtid och är färgad som en bastardsvärmare men på vingarna redan i maj månad och då är ingen bastarsvärmare kläckt. Spinnaren lever av den korgblommiga arten stånds vars gift fjärilen ackumulerar och använder som sitt försvar.

Upp

Nattflyn

Sven Johansson, läs mer här! Kvidinge, fjärilskännare och botanist från Kvidinge har strövat här sedan 40-talet. Om några av oss anat den spännande värld som döljer sig i Kvidingefältets grustag så har Sven länge vetat om dess existens.

Vid flera tillfällen har vi samlats kvicksilverlampan för att inventera nattflyn och flera kvällar samt nätter satte Sven och hans kompis Olof Törnblom, Åstorp, namn på det mesta som sökte sig till ljuskäglan. Varelser med namn som björnspinnare, silverfjädermott , rödgrå högstjärt, allmän snabelsvärmare, vide – och poppelsvärmare.

Artlista nattflyn och dagfjärilar

Upp

Hitta hit

Gör din egen vägbeskrivning till Kvidingeheden Var vill du börja din resa:

GPS-koordinater: 56.1149, 13.0702

Upp

Bra att veta

De delar av grustagsområdet där det pågår täktverksamhet är inte lämpliga att besöka. Det är aktiv industriell verksamhet där man normalt inte får vistas. Detta gäller till exempel ett större område utmed Väg 21.

Intill Kvidingefältet finns andra intressanta områden vid Körslättsbäcken och Längstebäcken vid Hörsdal. Som du kan besöka när du är i området.

---

© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2020-08-27 av Inger Persson och Bengt Hertzman