Historik
Naturen längs Kopparmölleslingan
Hitta hit
I Dansk historia från 1500-talet finns den omnämnd som ”Wor og Kronens Jernhytte wid Wort Land Skoone liggendes” som levererade bland annat kanoner och kanonkulor för bestyckning av Danska flottan. Bruket har anor från 1400-talet. Råmaterialet var myrmalm som grävdes upp i skogarna i närheten. År 1632 omvandlades järnhyttan till kopparverk eller kopparmölla efter den tyska förebilden ”Kupfermuhle”. Då fick även Kopparmöllan sitt namn, vad den hette innan år 1632 var kanske Stridsvega eller Stidsvega. En tysk kopparmästare var första ägaren, släkten Feider drev Järn – och Kopparbruket till år 1739 då det kom i Beckmans ägo. Efter honom köpte Löjtnant Cronholm Kopparsmedjan och han hade ett tiotal anställda. Efter honom hade bruket många ägare.
1860 ägdes Kopparmöllan av Von Platen som ansåg kopparsmidet vara förlustbringande och det lades ner 1872. Därefter drevs Kopparmöllan som skogs och lantbruk. Kopparmöllan var en av de största gårdarna i Östra Ljungby socken där Eket, Rönneskull och delar av Ugglarp ingick. Detta område var på omkring 250 tunnland som då såldes bort. Detta skedde år 1924. Efter detta gick Kopparmöllan tillbaka till den forna arealen. År 1945 sålde Bernard Johansson lantbruket till Limfabriken. Då förändrades gården, alla byggnader revs och endast loglängan är kvar, boningshuset ändrades om till konferens- och fritidsgård med kaffe och övernattningsrum. Efter en del år sålde fabriken gården. Nu är den gamla idyllen borta.
Strövstigen från Tingsgården är värd ett besök. Man passerar järnvägsspåret ner mot Pinnån och kommer fram till Vieåkern och Vieskällan. Här har legat ett gammalt Tempel som munkarna på Herrevadskloster rev för det ansågs vara ett hednatempel. Vidare går vi stigen och följer ån fram till Rönneskull. Där var ett vad över Pinnån innan broarna vid Kopparmöllan blev till. Vidare följer vi stigen och går över ån och där är ännu en sevärdhet som kallas Månskottet. Sedan tar vi vägen över broarna till Tingsgården. Denna leden kallas Kopparmölleslingan. Skyltar är uppsatta vid sevärdheterna.
Östra Ljungby och Källna Hembygdsförening
Karl Gustav Juhlin
Naturen längs Kopparmölleslingan
Vandringsleden är cirka 2,7 km och följer Pinnån från Kopparmölledammen. Pinnån är ett av Rönneås största tillflöden som börjar sitt liv norr om Åsljunga. Namnet Pinnån är relativt nytt. Ån har haft många andra namn längs sin sträckning som Skidenpinsån och Örkelljungaån. Pinnån är ett bra fiskevatten som på sin nedersta sträcka håller lax och havsöring. Uppströms Stora Mölla finns stationär bäcköring och även gädda, ål och abborre.
Pinnån är inramad av ormbunkar, olika gräs, jättebalsamin, vattenmärke, strätta och blomvass. Bland ormbunkarna finns den ovanliga safsan eller kungsbräken som förekommer på flera platser längs Pinnåns sträckning.
Stigen längs ån går mest genom blandlövskog och på flera platser växer gamla ekar och alar. En del av slingan går i öppna odlingsmarker och planterad barrskog.
Soliga sommardagar flyger flera arter trollsländor längs ån. Till dessa hör den storväxta gul – och svartrandiga kungstrollsländan. Du kan också få se metalltrollslända, blå jungfruslända och mindre rödögonflickslända. Under sommaren kan du få se den praktfulla sälgskimmerfjärilen flyga bland trädtopparna.
Under sommarhalvåret hörs många av småfåglarna sjunga i området. Hit hör svarthätta, törnsångare, lövsångare, grönsångare, gulsparv och taltrast. Blåmes, talgoxar, nötväcka, stjärtmes, entita och större hackspett syns året om. Vissa år syns bändelkorsnäbben söka föda bland lärkträden och släktingen mindre korsnäbb syns regelbundet. Strömstaren kan du se och höra vintertid i åns stridare partier. Häger och forsärla håller sig intill ån och knipa, sothöna, smådopping och gräsand trivs i Kopparmölledammen. Här finns också vanlig snok och padda.
Slingan har flera naturliga angöringsplatser men kör du bil är parkeringen vid fotbollsplanen vid Kopparmölledammen bäst.
Hitta hit
GPS-koordinater: 56.2031, 13.1433
Text: Bengt Hertzman och Inger Persson
© Skånes Nordvästpassage.
© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-02-09 av Bengt Hertzman