Tomarp

Kungsgård i eklandskap med utblick över odlingsbygd

Tomarps kungsgård
Tomarps ene
Vegetation och flora
Svampar
Fåglar
Insekter
Bra att veta
Hitta hit

Backarna med de flerhundraåriga ekarna intill ån är tveklöst en av dom vackraste platserna i bygden kring Rönneå. Platsen ligger lite som en ö i ett öppet modernt jordbrukslandskap, en rofylld plats väl lämpad för en stunds kontemplation och tankeflygningar i tid och rum. Sätt dig med ryggen på ett av de gamla träden och blicka ut över nejden. Vyerna är hisnande och landskapet är omväxlande. Den ringlande ån med Söderåsens höjder i söder samt betes- och odlingsmarker mot norr och nordväst. Österut reser sig de skogsklädda höjderna vid Rösa och Bjersgård.

Mot väster ligger Tomarps kungsgård som dominerat trakten i flera hundra år. Många är de bönder i de kringliggande byarna Kvidinge, Magleby, Sånna och Tranarp som här slitit med tunga dagsverken.  Kungsgården är ett trevligt utflyktsmål med konstutställningar, konserter och café. Läs mer

Under vinterhalvåret ses ofta den vackra blå kärrhöken flyga lågt över markerna. På våren hörs storspovens drillar över maderna nära ån.

Här hittar du en nedladdningsbar naturguide över Tomarp

Upp

Tomarps Kungsgård

1258 skrivs Cecilia och Joen Litle som ägare till Tomarp och 1303 knyts laxfisket i Rönneå till Tomarp. Då var Tomarp en kvadratisk ringmursborg med 30 meters sida, som med sitt strategiska läge på höjden över det omgivande landskapet och Rönneå utgjorde en strategisk punkt i det då danska riket.

Borgen byggdes sedan ut och när Tomarp vid freden i Köpenhamn1660 ingick i det ”Bornholmska vederlaget” fick den siste danske ägaren Ove Giedde avträda slottet. Tomarp hade då utvecklats till et rosa slott med torn och spiror omgivet av en vallgrav och med en magnifik trädgård i vilken det ingick bl.a. ett antal karpdammar.

Ove Giedde var Riksråd och en tid även Riksamiral och startade det danska Ostindekompaniet. ”Trankebar” i Indien var en dansk koloni och som än i dag har danska Drottningen som beskyddare.

Direkt efter freden 1660 lämnades Tomarp som förläning till framstående militärer.Generalmajoren Kock von Krimstein och Generallöjtnant Barthold de Mortaigne finns representerade i Kvidinge kyrka med deras epitafier. Tomarp blev Norra Skånska Kavalleriregementets överstelöjtnantboställe och från 1729 dess översteboställe. 1749 besöker Linné Tomarp under sin skånska resa men besöket blir mycket kort då greve Von During inte är hemma.

1901 blir Tomarp arrendegård och 1998 övertar Statens Fastighetsverk förvaltningen av Tomarp.

1998 startar galleriverksamheten på Tomarps Kungsgård och därmed blir borgen för första gången öppen för allmänheten. Från 2021 drivs verksamheten av Sven och Magdalena Väpnargård. Under åren har en viss restauration ägt rum på Tomarp. Bl.a. har man tagit fram vissa kalkmålningar från 1500 talet och det finns ett särskilt historiskt rum för den som vill veta mer.

Besök Tomarps kungsgård

Upp

Tomarps Ene

Tomarp ene är inte en beteckning för en enefälad utan ”enet” kommer av danskans ord för ände. Det vill säga slutet av Tomarps ägor. Enet domineras av ett ekbestånd som är kvar av den ekskog som sträckte sig ner till Kvidinge och där ”Prästamarken” också är en rest av den tidigare dominerande ekskogen. Området som är starkt kuperat är en geologisk lämning från inlandsisen.

För tusen år sedan var Rönneå en mycket bredare och en viktig förbindelse med Skälderviken. Båttrafik förekom ända bort till Klövabäckens utlopp i Västra Sönnarslöv och det fanns även tullare bosatta i Gråmanstorp som såg till att frakterna betalade sina avgifter. Laxfisket i ån omnämns i skrifter första gången 1303 hade stor betydelse för de boende på Tomarp.

1903 anlades en skjutbana av Kvidinge Skytteförening efter beslut av dåvarande kung Oskar II. Föreningen anlade även en dansbana med serveringslokal och föreningens klubbhus är just denna serveringslokal. Festligheter i Tomarps ene från 1920-talet in på 1950 talet drog stor publik.

De som kom från Gråmanstorp fick ”färjas” över av en betrodd roddare i en eka. Här finns ett skärmskydd för dem som nyttjar ”kanotled Rönneå” samt från 2013 en ny bro över Rönneå. På några moderna kartor kallas området för Tomarps eke.

Upp

Vegetation och Flora

Tillbakablickar

På en av de första moderna kartorna över Skåne, Buhrmans från år 1684 kan man urskilja att Tomarps kungsgård ligger mellan åsar klädda av lövskog men vi kan också se en hel del träd nära gården.Tydligare blir mönstret på kartan från år 1687 där de glesa träden kring Tomarp för tankarna till en trädbevuxen betesmark eller äng.

Under andra halvan 1600-talet togs Tomarp över av svenska kronan. På den tiden var ekar kunglig egendom och fick inte avverkas av bönderna. Detta upphörde inte förrän 1830 och var väldigt impopulärt. Eken var inget träd som man normalt ville ha i ängarna men på Tomarp verkade det ha funnits mycket ek på inägorna. Det fanns även mycket ek på ägorna i övrigt som betraktades som en viktig tillgång av svenska kronan. Ek behövdes nämligen till skeppsbyggeri i ett Sverige som ständigt låg i krig.

Men redan 1730 skrivs att skogen vid Tomarp ”Består såwähl af Eeke som böketrän något tunn huggen i krigstiderna till Cronans nytta”. De flesta gamla ekar hade fallit men en del planteringar gjordes också i mitten av 1700-talet och antagligen är det en del av dessa ekar som fortfarande står kvar även om man inte kan utesluta att någon av de nuvarande jättekarna är äldre än så.

Under sin skånska resa 1749 passerade Carl Von Linné förbi Tomarp. Om han var uppe på backarna vet vi inte men han skrev ”Södra åsen låg invid och norr om Vrams Gunnarstorp och sträckte sig ifrån Björnekulla åt öster, så långt man kunde se, med ett höglänt och skogfullt land, här och där med några gårdar uppröjt. Norr om denna Södra åsen låg Tommarps betesmark, som var slät och vidlöftig. Sedan begynte landet bliva mer och mer backigt, så fort och så mycket som det tilltog åt norden, att man på slutet hade idel kala backar, klädde med ljung och bräken samt utmärglade åkrar med den fattiga vårrågen, så att landet, som söder om Södre ås var ett Canaan, blev bort emot Norra åsen en mager och stenig Arabia”

I sin text nämner han även att här växer Impatiens som på svenska heter vildbalsamin eller springkorn och Cnicus som numera tillhör släktet Cirsium och kallas kåltistel. Båda växer fortfarande i lundarna och vid ån i Tomarps ene.

Det mesta av de betesmarker och magra åkrar som Linné beskrev är sedan länge borta och ersatt av ett högproduktivt jordbrukslandskap.

Öster om Tomarp låg på 1600-talet en hästhage som kallades för Enet. Detta område går än i dag under beteckningen Tomarps Ene, och består idag till övervägande del av ek. År 1764 fanns i Enet ”biörcke och annan ofrugtbar skog samt en del eke och något lite ene”. I början av 1800-talet omtalas det att det plockades hasselnötter i Enet av bönder som en del i de dagsverken de var tvingade till. (Wilhelm Emil Wilhelmsson) Vid Tomarp fanns ofta ekskogen på inägorna, åker och äng så de betade hagar som idag finns i backarna kan mycket väl ha används som äng en gång i tiden.

Tomarps ene 2023 Foto: Bengt Hertzman

Godsets ängar låg i de östa delarna av ägorna i sluttningarna mot ån. Förutom ek finns i backarna idag en del bok och andra lövträd samt buskar av hassel, hagtorn, slån och benved. Förr har där säkert varit mer hassel då det i början av 1800-talet omtalas det att det plockades hasselnötter i enet av bönder som en del i de dagsverken de var tvingade till. (Wilhelm Emil Wilhelmsson)

Betesmarken

Läns Rönneå nedanför Tomarps ene går numera kor på ganska stora betesmarker. Längst österut är dessa marker mycket blöta och här hade gården under 1600- och 1700-talen sina ängar samt en del beteshagar. Idag är markerna nästan helt öppna förutom ett och annat träd och en del buskar men på den tiden när ängsbruket var en förutsättning för att göda åkrarna så förekom här stubbskottängar på en del ytor. Rönneå svämmade regelbundet över precis som idag och här fanns så kallade sidvallsängar för foderproduktion men större delen av ängarna var av torrare sort, hårdvallsäng. Vi får anta att en stor del av de blöta ängarna dominerades av grova starrarter såsom vasstarr och bunkestarr.

Av skrifter från 1600-talet framgår också att det fanns en del ek i ängarna liksom gott om videbuskar. De sistnämnda kan tyda på att ängarna brukades som stubbskottäng. Buskarna höggs av med några års mellanrum och användes för stängsling med mera. Träden och buskarna i ängen motverkade också utarmningen av ängarna genom att dra upp näringsämnen.

Idag har de fuktiga betesmarkerna en ganska trivial flora som är påverkad av konstgödsel vilket även gäller de torrare betesmarkerna närmare kungsgården. På betesmarkerna närmst ån kan man dock få se ängsbräsman blomma i maj liksom humleblomster och en del andra fuktälskande örter.

Floran på backarna

Backlandskapet i Tomarps ene är till stora delar opåverkat av konstgödsel och har mycket av det gamla landskapets flora kvar. På försommaren blommar här, backglim, mandelblom, fältarv, smultron, gökärt, vårstarr, ängsviol och knölsmörblomma.

Senare under sommaren kan man finna tjärblomster, blodrot, prästkrage, gråfibbla, ärenpris, rödkörvel och rotfibbla. Det finns också en del buskar och träd förutom ek såsom benved, björk, bok, fläder, rund- och trubbhagtorn med flera. På sensommaren kan man med lite tålamod få ihop några liter björnbär i sänkorna mellan backarna.

Tjärblomster Foto: Thomas Arnström

Växter i kärr och ån

I området finns ett par öppna kärrmarker med delvis öppna vattenspeglar. Här finns många intressanta växter och till dem hör nickskära och vattenstäkra. Vanligare är flädervänderot, strätta och plattstarr. I ett kärr nära ån finns den märkliga arten kalmus, en gammal läkeväxt som infördes under medeltiden. Den finns på flera platser vid Rönneå, bland annat nära Herrevadskloster och det kan inte uteslutas att den odlats av munkarna där och sedan spritt sig. Den sprider sig endast vegetativt i landskapet.

En annan betydligt mer sällsynt växt som också kan vara införd av munkarna är den äkta vallörten som har större delen av sitt skånska bestånd längs Rönneå. Om man vandrar söderut längs ån nedanför backarna en sommardag så kan man se de vackra blommorna av pilblad och blomvass i åkanten.

I backarnas tätare skogsbestånd är floran ofta sparsam i trädens skugga men det finns en del intressanta växter där liksom i de betade hagarnas bryn. Hit hör springkorn, läkevänderot, hässleklocka och lundarv.

Upp

Svamp

De betade hagarna med sina gamla träd har en mycket rik svampflora vilket även gäller de små skogspartierna. Flera sällsynta arter har hittats och många fler väntar säkert på att upptäckas i Tomarps ene. Ja, man kan hitta kantarell här, både vanliga gula och den lite ovanligare bleka kantarellen som gärna växer under ek och hassel.

Många arter är såklart knutna till de gamla ekarna, en del lever i symbios med dem (bildar mykorrhiza) och en del lever parasitiskt. De dom sistnämnda hör, igelkotttaggsvamp, ekticka, sydlig sotticka, korallticka, svavelticka och oxtungsvamp.

Bland mykorrhizasvamparna finns gaffelkremla, blågrön kremla, doftkremla, eksillkremla, stensopp, rödsopp, rutsopp, falsk rutsopp, blåsopp, hasselsopp och ekmusseron. På ved dold i marken lever den sällsynta klumptickan. På de ogödslade torrbackarna finns en del ängssvampar som vaxskivlingar och rödskivlingar. På fläder växer under senhöst och milda vintrar rikligt med den ätliga svampen judasöra.

Upp

Fåglar

Backarna och de gamla träden

Från backarna får du en fin vy över Rönneådalen och Kungsgården. De gamla träden har sin sitt speciella fågelliv. Nötväckan älskar gamla ekar och dess gälla läten och rop hörs varje gång du besöker platsen. Här trivs också nötskrika, större hackspett och gröngöling liksom steglitsen och gulsparven som syns året om.

I hålträden häckar kattuggla, stare och skogsduva. Glada och ormvråken svävar året om markerna liksom korparna. Många av våra sångare häckar i backarnas buskmarker och här finner sig även törnskatan och hämplingen väl tillrätta. Här kan du också se trädpiplärkan spelflyga på våren.

Ån och ängarna

Beteslandskapet längs ån består av fuktängar som ofta är översvämmade på våren och då rastar ofta olika arter av änder och vadare. Bläsand, gravand, stjärtand, skedand, kricka, vigg och gräsand tillsammans med toftvipa, spovar, enkelbeckasin och skogsnäppa. Brushane som för några decennier sedan häckade här kan numera ses rasta. Till häckfågelfaunan förr hörde också sydlig kärrsnäppa. De senaste åren har det hänt att dubbelbeckasin stannat till och spelat på sin väg norrut. Markerna hålls öppna av betande kor under sommarhalvåret. Även om betestrycket inte är som förr finns det här fortfarande många fågelarter som trivs i det öppna landskapet. Nedan storspov och gulärla.

På våren kan du fortfarande njuta av storspovens drill och tofsvipas spelflykt. Rödbenan kan ses längre in vid ängarna på andra sidan ån. De vita storkarna från kungsgården ses ofta födosöka på ängarna. På försommaren sjunger buskskvättor, gulärlor och sävsparvar från buskage och stängselstolpar. Under försommarnätterna kan du njuta av kärrsångare imitationer och gräshoppsångarens insektsliknade svirrande.

Många flyttfåglar följer Rönneådalen och detta ger möjligheter att se ovanliga fåglar. Under vinterhalvåret är landskapet kring Tomarp jaktmarker för många rovfåglar. Den numera sällsynta blå kärrhöken ses ofta lågt över fälten liksom fjällvråken. Vanliga arter är ormvråk, tornfalk, röd glada och sparvhök du har också god chans att se havsörn och kungsörn. På sensommaren jagar ofta brun kärrhök över fälten.

Även i direkt anslutning till Kungsgården är fågellivet rikt.  Beroende på årstid finns här arter som röd glada, rapphöna, sånglärka, stare, steglits, rödstjärt, härmsångare, sädesärla, gulärla, hämpling, gulsparv och ibland vinterhämpling och snösparv.

IUpp

Insekter

Insektslivet är inte så väl undersökt vid Tomarps ene men det finns en hel del att uppleva, bland annat många arter av trollsländor och en hel del av Skånes vanligare dagfjärilar såsom svingelgräsfjäril, puktörneblåvinge, tosteblåvinge, citronfjäril, kartfjäril, aurorafjäril, ängssmygare och amiral.

Det ovanliga långhornsbiet kan ses födosöka i backarna tidigt på sommaren. Bålgeting hittar bo i de gamla träden.

Spanar man upp i ekarnas kronor i juli och början av augusti kan man nästan inte undgå att se den lilla livliga fjärilen eksnabbvinge vars vingar kan lysa blå i  solskenet. Den blåbandade jungfrusländan och sandflodtrollsländan flyger vid ån på försommaren och på sensommaren finns gott om olika arter kärrtrollsländor.

På de fuktiga markerna intill ån finns rikligt med kärrgräshoppor och även sävvårtbitare som är ovanlig i inlandet. . Det finns också en del vedlevande insekter som lövgetingbock och lövträdslöpare.

Upp

Bra att veta

Det finns flera angöringspunkter till Tomarp. Till själva kungsgården kommer man genom att i centrala Kvidinge ta av mot norr vid skylt som visar mot Tomarp. Även vägen som går förbi kyrkan leder fram till kungsgården. Vid gården finns parkering. Det är möjligt att till fots nå Tomarps ene via en mindre markväg som går mellan kungsgården och lantbruket strax söder om men det finns ingen iordningsställd stig och sommartid är framkomligheten begränsad på grund av taggtråd eftersom det finns betande djur.

Om man tar av österut från vägen som går ner till kungsgården kan man via en mindre skyltad väg köra fram till Tomarps ene. Parkeringsmöjligheterna är dock begränsade. För den som känner för att vandra cirka en och en halv kilometer så kan man ställa sin bil vid Kvidinge kyrka och gå en led mot Tomarp. Det finns en markerad stig som börjar mitt emot Kvidinge Prästamark strax norr om kyrkan.

Till Kvidinge kan du ta dig med tåg. Från järnvägsstationen är du snart vid kyrkan och kan vandra enligt ovan.

I Tomarps ene finns sedan länge en skjutbana. Den används inte så ofta men man bör vara observant på eventuella varningsskyltar. Under sommarhalvåret går nötboskap på bete inom området, tag hänsyn till djuren och håll eventuell hund kopplad.

Upp

Hitta hit

Gör din egen vägbeskrivning till Tomarps ene Var vill du börja din resa:

GPS-koordinater: Tomarps kungsgård 56.1492, 13.0611 – Tomarps ene  56.1469, 13.0738

---

© Skånes Nordvästpassage.

---

© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2024-04-06 av Bengt Hertzman

Tack till: Jan Nilsson, Kvidinge Sockens Hembygdsförening