Grindhus

Levande museum vid månghundraårig trafikled

Historia
Flora
Svamp
Fauna
Bra att veta
Hitta hit

Vi befinner oss uppe på Söderåsen längs vägen från Klåveröds by mot Ljungbyhed vid en gammal praktfull fägata. Här låg i slutet av 1800-talet ett typiskt skogstorp med en mindre areal åker men större ytor av äng och betesmark.

Det var ett frälsehemman till Herrevadskloster som innebar att åbon fick göra dagsverken där. Det friköptes i slutet av 1800-talet och brukades fram till mitten av 1900-talet. Markerna fick växa igen under några år efter det att områdets värden uppmärksammats av Naturskyddsföreningen och Länsstyrelsen i början av 1980-talet så genomfördes röjningar och återställning av markerna genom markägaren O.D Krooks Donations försorg.

Donationen ägs i sin tur av Region Skåne. Idag ingår Grindhus och ett annat före detta småbruk, Lilla Klåveröd i samma naturreservat som Traneröds mosse som ligger på andra sidan vägen. Läs mer på Länsstyrelsens hemsida

Landskapet vid Grindhus visar hur ett småjordbruk i skogsbygden kunde se ut i mitten av 1800-talet. Här finns en välbevarad fägata som leder förbi de gamla åkrarna som idag är betesmark och ut till fäladsmarken där slåttergubbar, kattfot, jungfrulin och kambräken fortfarande växer.

En stengärdesgård skiljer fäladsmarken från den tidigare ängsmarken som till stora delar utgörs av fuktig mark med stort inslag av starr. Det finns också en välbevarad källa på fäladsmarken där några av områdets botaniska sällsyntheter växer, ormbunkarna bergbräken och kambräken. I början av juni färgas fäladsmarken i vitt av blommande stenmåra och i gult av slåttergubbe.

Här växer också andra örter som hör till det gamla beteslandskapet som jungfrulin. Månlåsbräken har funnits men har inte setts på senare år. På kärrängen växer bland annat hundratals granspiror och småvänderot. Fågellivet och insektsfaunan är rik.

Upp

Historia

Dialekt-och Ortsnamnsarkivet: Troligen identiskt med Grindensborg 1821,1838 som även betecknas Grindenshus 1825. Vid vägen Klåveröd-Ljungby där denna passerar gränsen mot Ljungby. Den ursprungliga bebyggelsen låg troligen längre österut. Tullstorp 1821, Tullstorps kålhage 1889.

Historien om Grindhus började redan när horsten Söderåsen bildades. Den grå och röda gnejsen från denna tid gav en sur och mager jord precis som moränen som kom med inlandsisen från Småland. När inlandsisen smälte fanns ett kargt landskap kring Traneröds sjö. När människan kom till Grindhus är svårt att säga men några odlingsrösen berättar att här en gång varit vandrande åkerbruk.

Vägen som går mellan Grindhus och jordbruksmarken i söder har gamla anor. Här har pilgrimer vandrat i flera hundra år till Herrevadskloster för att få frälsning. Klostret var traktens största markägare och den närbelägna Klåveröds by hörde dit. På 1570-talet red astronomen Tycho Brahe samma väg som säkert då bara var en stenig stig, mellan Knutstorp och Herrevadskloster som då ägdes av hans farbror Sten Bille. Vägen förbättrades efter hand och var en viktig förbindelseled över Söderåsen och är så än idag.

På äldre kartor figurerar namnen Grindhus, Bollbrohus och Tullbergshusen som är benämningen på platsen på Skånska Rekognoseringskartan 1812. Här har funnits mer än ett torp sedan 1700-talet och platsen har säkert varit bebodd och brukad långt tidigare.

Söderåsen var på 1700-talet en typisk skogsbygd där vägen slingrade fram genom lövskog med glest liggande gårdar. Bonden fick vara mångsysslare och försörja sig med försäljning av timmer, virke och olika slöjdprodukter. Jordbruket baserades främst på boskapsskötsel.

En karta från 1889 berättar hur markerna kring Grindhus brukades. Närmst huset låg kålhagen, alltså åbons trädgård. Åkern som låg på tunn mylla kallades lycka. Ängsmarken låg främst söder om Grindhus. Det behövdes 8 ha äng för att gödsla en ha åker. På grindhus fanns det blötare så kallade sidvallsängar. I torrare partier kallades de hårdvallsängar. Wälaängen, Tullbergsängen och Bolbroängen var namn på några av Grindhus ängar. Den största markarealen användes till bete och låg både norr och söder om husen. Grindhus hade också små markbitar på Traneröds mosse. Torv användes bland annat till isolering av hus.

Vid laga skiftet av Klåveröd 1867 tillhörde de östra delarna inägorna, som dels bestod av små åkrar, ”Bolbrohus åkerlyckor” och dels ängsmark, ”Bolbrohus backe” och ”Lars Tullbergs äng”. Marken i övrigt tillhörde utägorna med benämningar som ”Kohagen”, ”Lilla Ljungmossen” och ”Kolabrokärret”. Delar av utmarken var glest trädbevuxen. Då området kartlades för en ekonomisk karta 1913 hade åkrarna röjts på sten och utvidgats och större delen av ängsmarken lagts om till bete. Endast en mindre yta utnyttjades fortfarande som slåttermark.

Idag kan Du se flera gamla och nya kulturspår på Grindhus marker. Den stenlagda fägatan där djuren drevs ut bete har säkert funnits i mer än 100 år. Utmed fägatan står flera bärande träd. Här plockade bonden körsbär och äpplen.

Längre söderut finns en stor stensamling som efterhand har byggts på med sten från slåtterängarna och åkrarna.

De bostadshus som finns idag är i privat ägo.

Upp

Flora

Där fägatan tar slut kommer du ut på en naturbetesmark. Till vänster om stengärdsgården finns den gamla sidvallsängen, idag delvis bevuxen med al och björk. På den blöta ängen hittar du örter som gynnats av regelbunden slåtter – darrgräs, loppstarr, småvänderot och ängsbräsma. Där ängen möter naturbetesmarken har det på sina ställen utvecklats en fukthed med växter som ängsvädd, hirsstarr, borttåg, spikblad och blodrot. I närheten kan du också hitta den numera sällsynta granspiran.

När stigen tagit dig förbi fägatan så kommer du ut på en mager ogödslad gräsmark som domineras av stenmåra, rödven, stagg och kruståtel. I sitt sällskap har de några ovanligare örter som jungfrulin och blåsuga. Kattfoten har dock inte synts till på några år. Kring midsommar lyser slåttergubbens klargula blommor upp markerna. Andra växter som trivs i naturbetesmarken är gråfibbla, gökärt, ängsviol, knägräs och fårsvingel.

En spång tar dig över ett alkärr som är mycket blött och svårframkomligt. Växter som trivs på blöt mark är kärrtistel, videört och kärrsilja. Bland de lågvuxna arterna hör smörblommans släkting ältranunkel samt halvgräsen gråstarr och stjärnstarr. Om du blickar österut ser du ett öppet kärr som täcks av ängsullens bomullsvita ax den kallades förr fattigmans örngott, man tog tillvara ullen och stoppade i kudden. På försommaren blommar här rikligt med vattenklöver.

När du lämnar alkärret kommer du in i en björkhage där floran är sparsam. Ris som blåbär, ljung och lingon förekommer och här kan du hålla utkik efter kantareller.

I kanten av hagen ligger en källa som är lockande både för djur och för människor. I källan och dess närhet växer flera av de tolv ormbunkarter som är funna på Grindhus. Den mest rara är bergbräken, en citrondoftande växt som slår ut förts vid midsommar. Här finns också många exemplar av den lätt igenkännliga kambräken, en mindre vanlig art som oftast är knuten till gamla fäladsmarker. Vanliga ormbunkar kring källan är lundbräken, skogsbräken, majbräken och hultbräken. På betesmarkerna finns den storvuxna örnbräken och på rösena den småvuxna stensötan.

Upp

Svamp

På Grindhus marker hittar du många svampar som hör till björkhagar och ogödslade betesmarker. Ibland på sensommaren lyser det gult av kantarell i någon backe och i hagarna finns kremlor såsom bleknande björkkremla och kantkremla. Under bok växer brokkremla och på fuktig mark under björk den likaledes fina matsvampen gulkremla.

På de öppna betesmarkerna finns många av dom svampar man hittar på naturbetesmarker med lång kontinuitet, vaxskivlingar, rödskivlingar och fingersvampar. Bland Grindhus arter finns den numera ovanliga scharlakansröda vaxskivlingen samt honungsvaxskivling, ängsvaxskivling, broskvaxskivling, aprikosfingerssvamp, skålröksvamp, grålila kragskivling och röd larvklubba.

Upp

Fauna

I Naturreservatet Traneröds mosse – Lilla Klåveröd – Grindhus är fågellivet omväxlande och artrikt. För Grindhus del kan man få se många av de fåglar som hör till det äldre jordbrukslandskapet. Bland häckfåglarna finns enkelbeckasin, buskskvätta, gulsparv, grönfink, trädpiplärka, blåmes och stare. Vissa år häckar spillkråka och större hackspett.

I hagmarkerna och den omgivande skogen är det stor chans att stöta på entita, talltita och stjärtmes. Ormvråk och glada ses regelbundet födosöka. Närheten till Traneröds mosse gör att arter som korp, duvhök, nattskärra, skogsnäppa, kattuggla, hornuggla och trana kan ses och höras från Grindhus.

Bland örterna finns många värdarter och födokällor för dagfjärilar. Den praktfulla makaonfjärilen har siktats här liksom prydlig pärlemorfjäril, brunfläckig pärlemorfjäril och silverstreckad pärlemorfjäril vars larver lever av violer. När blåbärsblommorna slår ut på våren födosöker gärna grönsnabbvingen på de rosa blommorna. Andra dagfjärilar som flyger här är tosteblåvinge, aurorafjäril och älggräspärlemorfjäril.

Upp

Bra att veta

Ett besök på Grindhus kan kombineras med Traneröds mosse och Lilla Klåveröd som ingår i samma naturreservat. Parkering finns vid Traneröds mosse men man kan också ställa en eller två bilar snett emot Grindhus på andra sidan landsvägen vid skylten.  Man kan också utgå från Klåveröds fiskedamm (Takmaden) där det finns parkering. Gå ett par hundra meter tillbaka på skogsvägen så hittar ni vandringsleden mot Grindhus till höger.

Sommartid betas Grindhus av kor. Tag hänsyn till dessa och håll hund kopplad.

Upp

Hitta hit

Gör din egen vägbeskrivning till Grindhus Var vill du börja din resa:

GPS-koordinater: 56.0417, 13.1881

---

© Skånes Nordvästpassage.
 

---

© Skånes Nordvästpassage.
Sidan redigerad 2023-12-17 av Bengt Hertzman