Kole mosse

Vildmarksrike i gammal kulturbygd

Om Kole mosse
Historia
Skogen
Mossen
Hitta hit
Bra att veta

Kole mosse ligger i den gamla kulturbygden vid Snälleröds säteri och Torraröds by. Såväl själva mossen såsom den omgivande skogen innehåller stora naturvärden. För några decennier sedan hördes orrarna spela här. Älgen strövar i området och i skogarna har vildsvin och rådjur en fast stam.

Mossen ger närmast vildmarkskänsla men den omges av ett odlingslandskap där människor har levt och verkat under många gånger mycket knappa omständigheter. Många av de små jordbruken och torpen som en gång hyste stora familjer finns fortfarande kvar och av andra finner du rester i skogarna kring mossen. Mossmarkerna har använts av de närbelägna gårdarna på olika sätt. Det har brutits torv fram till mitten av 1900-talet och man har jagat och plockat bär.

Att ströva genom området ger helt olika upplevelser beroende på årstid. På våren hörs en mångfald av skogens fåglar sjunga – talltita, svartmes, entita, trädpiplärka, trädkrypare, dubbeltrast och taltrast.

En högsommardag kan här vara så tyst att du hör prasslet av trollsländornas vingar över den blommande klockljungen, här flyger en mängd arter som den vackra spetsfläckade trollsländan, den vanligare bruna mosaiksländan och den grönskimrande metalltrollsländan. De har sällskap av de skånska mossarnas egna dagfjärilar – myrpärlemorfjäril, starrgräsfjäril och svavelgul höfjäril.

På hösten lyser det rött av lingon där kanske en ljungvårtbitare tittar fram. En vinterdag kommer kanske de charmiga tofsmesarna fram och hälsar innan de hastar vidare. Även den vackra stjärtmesen finns här.

Svampplockaren kan ha en del att hämta bland tall och björk. Här växer till exempel tegelkremla, storkremla, gulkremla, brunsopp och sandsopp. I den närbelägna bokskogen finns helt andra svampar som stensopp, brokkremla och om man har tur kantarell. Din vandring bland tallarna följs ibland av en sparvugglas skarpa blick.

En vandring här kan kombineras med de närbelägna besöksmålen Djupadal och Natthall.

Upp

Historia

Dialekt- och ortsnamnsarkivet: Snälleröd: Snilderöd,Snilerödt (1524). Första delen är sannolikt komp.form av Snälla= den snabba, den raska – syftande på Snällerödsbäcken. Andra delen betyder röjning. Torraröd:Tor rött och Torreröd (1524). Namnet är troligen ett ägonamn vars första led betyder torr och ryd betyder röjning i skog = den torra röjningen. Hallarehus, även kallat Hallaröd: Hallerödh (1661). Första delen är Hallaröd efter byn och socknen i Onsjö härad som ligger nära. Namnet Kole mosse är inte tolkat. Eketorp: Första delen är trädkollektivet eke = ekdunge. Torp betyder mindre gård. Långholmen: Långholmen (1832) terrängbeteckningen holm(e) som betyder upphöjning över omgivande (sank)mark.

Dessa trakter har en lång historia och på medeltiden ägdes markerna av Herrevads kloster. Kyrkan var på den danska tiden en av Skånelands största markägare och gårdarna kring nuvarande Färingtofta och Snälleröd ingick i ägorna. Att här bott människor långt tidigare visar en domarring söder om Kole mosse. Stensättningar av detta slag kan vara en begravningsplats från järnåldern.

Efter reformationen ägdes Torraröds by av Snälleröds säteri och senare Djupadal. På en karta från 1684 syns att Torraröds by består av tre gårdar. Enskiftet genomfördes 1823-24. Då ägde Djupadal marken och gården Skräddarhuset var en utäga till Djupadal. En annan gård som fortfarande finns kvar, Eketorp, kom till ungefär 1830. Precis som det närbelägna Långholmen på andra sidan mossen var de små familjejordbruk som skulle försörja många människor. Familjerna hade ofta många barn och tillvaron var fylld av arbete för att man skulle överleva.

Från Långholmen nämns att man i början av 1900-talet hade  2 kor, 7 suggor, häst och 20 höns. På detta försörjde man ungefär 10 personer och detta var en rätt typisk gård i trakten för hundra år sedan. Självklart så var jakt liksom fiske i den närbelägna Rönneå viktiga tillskott. 1826 fick bönderna här fiskerättigheter i ån.

Den sista sträckan av vägen från Snälleröd till Långholmen är lagd över gungflyn och byggdes på ris under 1870-talet.

Bröderna Erling och Jan Wilkens som är födda på Eketorp har berättat att deras släkt har bott i trakten i åtminstone 5 generationer. I skogen nära brödernas gångväg till Snälleröds skola syns fortfarande ruinerna efter den lilla backstuga som deras mormors mor Maria Olsson bodde i fram till år 1900. I närheten finns gott om odlingsrösen, kanske har några ursprung i Marias åkrar.

Över mossen gick bröderna och deras syskon på stigen till Långholmen på 1940-talet. Här bodde Gustava och de fyra av sex barn som bodde kvar här hela sitt liv.

”Dom var våra bästa vänner. Far och Bertil jagade tillsammans. Det var underbart att komma hit, det stod alltid saft och kakor och väntade.”  

Till gården hörde 25 hektar mark, varav 8 hektar åker. 1850 hade man 2 hästar och fyra kor. Man fick elektriskt ljus 1950. Idag är de flesta av de kvarvarande gårdarna och torpen sommarhus. Eketorps marker brukas fortfarande av en arrendator (2014).

Upp

Skogen

Skogen närmast mossen domineras av tall med inblandning av glasbjörk. Inslaget av död ved är relativt stort och det förekommer också många äldre tallar och björkar, vilket är till stor glädje för hålbyggande fåglar. På en del träd förekommer trädlevande svampar, bland annat lysticka. På den norra sidan finns ganska stora arealer av bokskog som på några platser växer i sluttningarna ända ner till mossens lagg vilket skapar en väldigt speciell natur.

I skogen finns fortfarande flera vindlande stigar och små vägar. Här gick barnen på gården Eketorp till skolan i Snälleröd varje dag.

På flera platser i skogen finns gott om gamla odlingsrösen och en del torpruiner. Det finns också en del stråk med al- och björkdominerad sumpskog med inslag av hägg och andra buskar i direkt anslutning till mossen. I östra delen förekommer en del huvudsakligen planterad granskog. Våren 2020 har stora ytor barrskog öster om mossen avverkats vilket kan göra stigar svårframkomliga.

Floran i skogen är sparsam och domineras av ett fåtal arter, huvudsakligen ris som blåbär, lingon, ljung, klockljung och lite odon. I de gamla dikena växer på några ställen kallan, vars vita blommor slår ut på försommaren. I gläntorna finns rosling och tranbär som annars växer ute på själva mossen.I april och början av maj slår blåbärsblommorna ut och soliga dagar kan man se en vacker grönskimrande fjäril i livlig flykt bland blåbärsriset. Det är den lilla grönsnabbvingen vars larv lever av blåbär, lingon och odon.

Många fåglar trivs i skogen kring Kole mosse och bland annat finns alla Skånes mesfåglar här, talltita, entita, svartmes, stjärtmes, tofsmes, blåmes och talgoxe. Trädkryparen hittar boställen i de gamla träden och man ser ofta nötskrika, grönsiska, gärdsmyg och korsnäbbar.

Större hackspett och spillkråka hörs trumma på våren och den lilla sparvugglan har setts i de äldre delarna av tallskogen. Man ser ofta färska älgspår i skogen och med lite tur kan man få se de ståtliga djuren och på marken ligger gott om kottar som är bearbetade av korsnäbb, ekorre och skogsmus. Sparvugglan kan ses vid mossen Foto: Bengt Hertzman Vårmorgnar hörs taltrastens variationsrika sång och släktingen dubbeltrastens mjukare och vemodigare stämma. Bofink, rödhake och lövsångare förekommer rikligt och i den angränsande bokskogen finns grönsångare. Andra fåglar som kan ses i området beroende på årstid är kattuggla, duvhök, sparvhök, kungsörn, buskskvätta och domherre.

Det förekommer en del vedlevande insekter, till exempel långhorningen lövträdslöpare. Skogen kring Kole mosse är en plats som kan ge associationer till nordlig natur men den skånska lövskogen är aldrig långt borta.

På en del platser hittar ni gamla stolpar och utlagda stenar med markeringar som visar var de olika gårdarna sedan gammalt har sina andelar av mossen. Även de boende i Rögnaröds by hade del i mossen.

Upp

Mossen

”Jag skulle gå hem på kvällen från Långholmen över mossen till Eketorp. Hasse fick följa mig en bit på vägen och sen vågade han inte gå hem igen ensam. Till slut sprang vi åt varsitt håll hemåt. Ibland lyste det som av bloss på mossen, man sa att det var osaliga andar. Det sades att det hördes rasslande av kedjor i natten, det var lantmätare som hade låtit sig mutas i livet och nu gick igen. Vi kommer ihåg en natt då det lyste ett intensivt ljussken kring oss och vi tänkte att nu spökar det. Det var förmodligen sumpgas men det är nåt mystiskt med stämningen kring mossar”

Erling och Jan Wilkens 2013 (Födda och uppväxta på Eketorp på 1940-talet)

Visst kan mossen vara lite mystisk och till och med frånstötande för många men det är en spännande naturtyp med sina speciella djur och växter. Öppna mossar är allt ovanligare i Skåne och även Kole mosse har numera vuxit igen till stora delar. Mycket av igenväxningen har skett de senaste decennierna. Så sent som på 1970-talet spelade orrarna här men fortfarande kan man få rejäl vildmarkskänsla vid ett besök här fast man hela tiden befinner sig nära ett öppet kulturlandskap.

På många platser syns fördjupningar i marken som är rester från den torvtäkt som pågick här fram till andra världskrigets slut. Man sade att man ”måsade” Det finns till och med rester av en liten järnväg på norra sidan där ännu (2014) en del av spåren finns kvar.

På de öppna delarna blommar på försommaren tranbärens och roslingens vackra röda och rosa blommor. Lite senare blommar hjortron, rund- och småsileshår samt vitag och bortåt sensommaren ljungen och klockljungen. Blåbär, odon och lingon håller sig till största delen i kanten och i skogens gläntor.

Det finns djupa blöta hålor på en del ställen så försiktighet rekommenderas vid en vandring över mossen. På våren och försommaren sjunger trädpiplärkan här och gör sin spelflykt från tallarnas toppar. Ormvråk eller någon hök ses ofta kretsa på hög höjd. Även buskskvättan gillar miljön och kan häcka.

För den som är intresserad av fjärilar kan ett besök här i maj, juni eller juli bli en högtidsstund då man kan njuta av några väldigt speciella arter som har sin livsmiljö på mossen. Redan i april flyger tosteblåvingen och i maj den prydliga pärlemorfjärilen mellan tranbärs- och roslingsblommor och lite senare ses myrpärlemorfjärilen och flera arter blåvingar, den vackra violetta blåvingen som huvudsakligen lever på odon samt de lika snygga men allmännare hed- och ljungblåvinge.

En sällsynthet i Skåne numera, den svavelgula höfjärilen, finns också här. Den praktfulla makaonfjärilen har de senaste åren setts flyga i skogskanten. Bland icke dagfjärilar kan nämnas ekspinnare, rödfransad björnspinnare och nagelspinnare.

Även den som är intresserad av trollsländor kan en solig sommardag få se många vackra arter. Den sällsynta spetsfläckade trollsländan som har huvuddelen av sitt kända skånska bestånd i trakterna av Rönneå måste nämnas liksom sandflodtrollslända, stenflodtrollslända, metalltrollslända, brun mosaikslända och blågrön mosaikslända. Av andra insekter som kan ses finns ljungvårtbitare, buskvårtbitare och kärrgräshoppa. Kanske döljer sig myrgräshoppan här, det är bara att leta!

Upp

Hitta hit

Man kan nå Kole mosse från flera håll men det finns inga skyltar visar dit. Det enklaste är att köra in vid Snälleröds gamla skola och följa grusvägen förbi gården Verket och fortsätt fram tills du se mossen på höger sida. Man kan också angöra från vägen mellan Djupadal och Hallaröd i höjd med Torraröd. Om man kommer Skåneleden från Natthall så tar man vänster vid Eketorp och höger in på en mindre skogsväg efter man passerat Eketorp. När skogsvägen tar slut så håller man kursen genom bokskogen och når mossen efter några hundra meter. Det har skett stora avverkningar av barrskog våren 2020 så förutsättningar att ta sig genom skogen har ändrats. Det går också att promenera en liten väg invid Eketorp som slutar vid betesmark. Där betesmarken slutar tar mossen vid.

Gör din egen vägbeskrivning till Kole mosse Var vill du börja din resa:

GPS-koordinater: 56.0112, 13.4047

Upp

Bra att veta

Det jagas kring mossen under höst och vinter vilket man har att ta hänsyn till. I samband med älgjakten bör man undvika att besöka området. Iakttag försiktighet när du går på mossen då det kan finnas djupa hål.

---

© Skånes Nordvästpassage. Sidan redigerad 2021-11-06 av Bengt Hertzman